Någonting saknas för mig i interaktionen med andra människor

Jag kan inte sätta fingret på det. Jag har under senare halvan av tonåren och frammåt lidit av ångest över sociala aktiviteter, så att säga. Nu förtiden, vart jag än kommer, så blir jag inte vän med folk.
Folk lider lite lätt i interaktion med mig, på samma sätt som jag lider i deras närhet. Jag förstår allt det där. Om man är obekväm blir andra obekväma också.
Jag försöker att göra mig till och skämta, ställa frågor. Men jag blir liksom direkt bortsorterad. Folk umgås hellre med andra än med mig. Jag vet helt ärligt talat inte hur det går till. Hur ser en interaktion ut mellan två coola människor där de båda inser att den andra är en cooling. Jag utstrålar någonting riktigt ocoolt, riktigt osexigt helt enkelt. Men det värsta är, det är bortom min förstålse. Jag vet helt enkelt inte vad som händer. Vad jag saknar/har för mycket av. Känner mig extremt maktlös och det hugger i bröstet när jag ser folk som skämtar som fan med varandra och kännt varandra lika länge som jag kännt dem osv.

Vill bara säga att jag inte känner mig osäker som jag gjort tidigare i livet. Men det blir fortfarande samma resultat

Nu kanske man tänker: Asperger!
Fast jag är väldigt tveksam, i så fall har den lyckats undankomma flertalet psykologer. Väldigt välfungerande sådan om så är fallet.

Du verkar bry dig för mycket om vad andra tycker / kommer tycka om dig. Ta det bara lugnt och bry dig inte så mycket, var lite mystisk.. På så sätt framstår du som intressant och spännande. Nu menar jag inte att du ska vara tyst, skämta och ställ frågor men öppna inte upp dig för mycket, lämna 'krokar' när du pratar med folk. Med krokar menar jag att du i förbifarten nämner något litet som egentligen är intressant men sen fortsätter prata om något annat, personen du pratar med kommer fastna i kroken, vilja veta mer om det.. Men i stunden passar det inte då ni pratar om annat, men nu har personen en anledning att prata med dig igen; nyfikenhet.

Det finns massor av tekniker, men denna tyckte jag var effektivast innan jag lärde mig det sociala språket flytande.. Det kommer med tiden.

låter mer som nåt raggningsknep. Jag vill vara en "skön i gänget kille", men det går inte

Men de är det inte, för att bli en skön kille i gänget så måste du först bli en del i gänget... Detta genom att bli intressant. Intressant som i "den här killen vill vi veta mer om", inte intressant som i "honom vill jag ha <3<3<3".

Fokusera hursomhelst på första delen, slappna av, bry dig inte så mycket.

Dina förställningar om dig själv påverkar dig själv, negativ energi dåligt självförtroende osv. Så det första du ska arbeta med är att ersätta alla negativa förställningar med positiva övertygelser, optimism är det dåliga självförtroendets värsta fiende. Vidare så handlar det mindre om att kunna tala med andra till en början, mer om att bygga upp dig själv till en nivå där du kan prata med någon utan att bry dig om vad den andra tycker eller gör. Vidare så måste jag trycka på att hård muskel träning verkligen är ett väldigt effektivt medel för att må bättre med sig själv, när man mår bra med sig själv då utstrålar optimism, glädje, självsäkerhet, och när du gör det då vill folk snacka med dig, vara vän med dig, bli ompysslade av dig.

Ah lyssna inte på NativeVlan.

Öppna upp dig till 100%. Pusha dig själv till att umgås med dom här människorna du pratar om. Alltså verkligen, se till att träffa dom regelbundet. Prata med dom om det, hur du känner dig. Eller, du kanske inte behöver gå in på hur du KÄNNER Dig, utan prova att prata bara om hur du Tänker.

Om du öppnar upp DIG - så tycker jag att du förtjänar att dom ska öppna upp sig för dig. När du har en grupp där alla öppnar upp sig för varandra - ja då har du ett gött gäng.