Är vår tre dimensionella liv en illusion ?

Ja så sa fysikerna som var med i programen vetenskapens värld som gick på svt.

Den kosmiska väven, del 1 av 2 http://www.svtplay.se/vetenskapens-varld
vid 49 minuter in i programet så pratar man om det.

Vad tycker ni om det ?

Kan du skriva ungefär vad som sägs för oss som inte har möjlighet att lyssna själva?

Förstår inte vad som skulle vara en illusion.

Det ser ut att vara Brian Greene. Han är bra på populärvetenskap, men du får mer utav att läsa hans böcker. På TV är han överförenklad, och ofta kombinerad med fåniga ljudeffekter och svischande datoranimationer.

Det han säger 50 minuter in är inte att vårt vanliga liv är en illusion, utan att representationen av det som ett 3-dimensionellt rum är som ett hologram. Informationen finns 'egentligen' på en 2-dimensionell yta. Det gör inte någonting mindre verkligt!

Detta bygger på tankar från t'Hooft. Ja, det är allvar och diskuteras på allvar. Ja, det är omdiskuterat. Om det förefaller obegripligt så stämmer det, det är nog få som förstår detta.

http://en.wikipedia.org/wiki/Holographic_principle
http://arxiv.org/pdf/hep-th/0003004v2.pdf

Som vi skapar ett spel, vem vet kanske figurerna i spelet känner sig levande och tror att detta är verklighet, även om vi styr dem, men universums lagar, som vi kallar det, styr oss också, och vi klagar inte heller. Vem vet, allt är möjligt.

Lustigt nog, allt vi ser runtomkring oss har också pixlar, om man zoomar tillräckligt mycket. (atomer)

De påstår att det fungerar som en hologram. Något väldigt avlägsen plats i universum finns en tvådimensionell kopia av allt som finns; galaxer,sol, planeter och människor. Denna tvådimensionella värld projiceras till tredimensionellt som vi upplever.

Man har kommit fram till det genom att studera på så kallade svartahål som finns i rymden. De som passerar svarta hålet bildar också en tvådimensionell kopia av objektet som sparas på ytan av svarta hålet

Mycket mindre än atomer i denna teori. Från t'Hoofts text, länkad ovan:

Now imagine that the photographic plate has a limited resolution, and that its
colouring can only be black-and-white, no gray tones. In that case, the image we see
of the original object will be blurred somewhat, since information went astray. This
must actually be the situation in our description of particles entering a black hole: the
momentum distribution cannot represent as many details as a fully three-dimensional
description: our image of the universe is blurred. Of course, since it is the Planck scale
where this limit is attained, in practice we perceive our universe very sharply.

Leonard Susskind är en av världens främsta strängteoretiker och var den som kom på det här (har jag för mig). Han är nog också den som har forskat mest kring teorin.

I den här föreläsningen förklarar han teorin lite mer ingående.
https://www.youtube.com/watch?v=2DIl3Hfh9tY&feature=youtube_gdata_player

Hologram-grejen är något Susskind hittade på i sin quest att motbevisa Hawkings teorier om svarta hål. Susskind är även - som du påpekar - en mycket framstående strängteoretiker.

Den holografiska principen hittades på av Gerard 't Hooft. Susskind 'bara' spann vidare på den.

Det finns även äldre holografiska teorier från David Bohm och Karl Pribram, men de har ingen koppling till de nyare ideerna. De blev till en slags populärt new age svammel:
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Holographic_Universe#The_Holographic_Universe

Eftersom att livet upplevs olika beroende på värderingar och uppfattningar om olika händelser och varelser, så skulle jag absolut hålla med om att våra liv är en slags illusion. Det som vi ser och upplever, kan någon annan se och uppleva på ett annat sätt. Hur skulle till exempel livet se ut för någon som inte lärt sig talspråk?

En som inte har blivit påverkad av alla andras uppfattningar om livet skulle knappast se saker och ting på samma vis som oss, på samma vis som vi transporterar oss via flygplan utan att se något speciellt med det, så är ett flygplan för någon annan kanske en gigantisk metallfågel. Otroligt intressant ämne, var bara tvungen att skriva av mig lite!

så det finns en tvådimensionellt "jag" något avlägset hörn i universium ?

Mja. Jag tycker personligen inte att man skall resonera på det sättet. När man försöker bedöma hur universum är konstruerat är det viktigt att vi alltid bestämmer utifrån vilken referensram vi skall använda. För hastighet så tvingas vi till exempel använda en relativ bedömning, då vi med konventionella (newtoniska) metoder inte kan utläsa dess funktioner ordentligt.

När vi beskriver vår värld omkring oss gör vi det i tre spatiala dimensioner, eftersom det så vi upplever den. Då det är den enda referensramen vi för tillfället kan använda*, så är det svårt att utgå ifrån något annat. Vi bör således inte utgå ifrån att vi skulle "finnas någon annanstans" utan relativt kraftiga incider. Susskind och co är mycket vettiga människor, men deras hypotes syftar nog mer till en tolkning, än faktisk verklighet.


* - Med reservation för rådande hypoteser kring universums utformning (Lawrence Krauss, etc).

Det ovanstående är naturligtvis inte vetenskapligt betingat, utan är endast min egna tolkning. ..som vanligt.