Avancerad metakognition

Hej, letar efter avancerade, eller framförallt användbara metakognitiva antaganden. Sådant som kan förbättra ens liv. Så som insikten om att människor allt som oftast inte har insikt om dina tankar. Så som att självkontroll är en viktig komponent i att leva ett rationellt liv.

Det gränsar, eller är mer eller mindre en filosofisk fråga. Precis som alla filosofiska frågor så har vetenskapen helst något att säga.

Vad är dina metakognitiva användbara metakognitiva kunskaper?

1.Jag är den enda människan i världen där allt utom jag finns utanför mig. Det jag upplever kan ingen annan uppleva, jag är den ende och sanne betraktaren och allt snurrar kring mig. Inte undra på att jag känner mig så speciell ibland. Allt och alla andra finns på min teaterscen.
2. Nu när jag diskuterar med henne ser jag att hon samtidigt verkar se att jag funderar på om jag skall vara mer tystlåten eller gå på lite mer för att inte osäkerheten skall lysa igenom.
3. Jag känner de små pärlorna i hårbottnen och vet att jag är på väg att bli osäker, fast jag är det inte ännu, men fan vet åt vilket håll det skall gå. Kan jag styra detta nu eller blir jag ännu mer osäker, jag tar något jag kan väl... så ja.

Den kunskap jag har mest nytta av själv är att tänkandet, och det mänskliga varat och varseblivningen i största allmänhet, inte är språkligt. Språket är ett redskap bland andra. Ett ganska klumpigt sådant. Det är bara en mycket liten del av tänkandet som består av någon slags inre röst, en röst som man med ofta med fördel kan ignorera eller tysta.

Av detta följer även att kunskap och förståelse inte primärt är språkligt. Jag ser exempelvis musik som ett mer fundamentalt sätt att förstå världen.

På vilket sätt då?

Det är svårt att förklara, eftersom det inte går att reducera till språk. Detsamma gäller visuell information av olika slag, det finns en oerhörd informationsrikedom t ex i ett ansikte, som inte alls låter sig reduceras till språk.

Men för att göra ett försök till förklaring: vi vet att allt i fysiken är olika fält, och att det mesta av vår perception är vågfenomen - inte minst ljud och ljus. På någon fundamental nivå tolkar vår hjärna vågfenomen.

Att vågfenomen skulle vara exotiska konstigheter för oss som tillhör den där konstiga kvantfysiken är alltså bara struntprat. Hela vår världsbild är uppbyggt av olika tolkningar av vågfenomen.

Hur hjärnan tolkar ljud, och därmed bland annat upplever de komplexa mönster som vi kallar musik, är alltså en av de fundamentala representationerna av verkligheten.

Här kan man jämföra med strängteori, som är en av kandidaterna inom den teoretiska fysiken för att förstå vad dessa vågor och fält egentligen består av. "'The universe is a Symphony of vibrating Strings' Michio Kaku