Set&Setting för mig kan innebära att tänka på vilka människor jag vill ha omkring mig, vilka saker jag vill ha framför mig att titta på -om det är skog, om det är skog mitt i natten på ett rave, i en lägenhet eller vandra omkring i stadsmiljö.
Ibland innan peaken kan det kännas som att saker står still på ett underligt sätt, som om allt är påverkat av benzo eller grått.
Det är som om du väntar på att något ska hända. Du får
resfeber.
När jag är bland mina närmaste vänner och skrattar och upptäcker allt runtom tillsammans brukar det kännas som att tåget är i rörelse igen, men plötsligt kan de där trafikstoppen uppstå och jag tror att vi inte kan undvika dessa helt utan är en del av resan.
När du är med polare så snackar man ju inte hela tiden utan uppstår en sorts mellanrum då man går över till nästa ämne eller saker som händer.
Dessa tomma utrymmen blir förstås mer påtagliga när vi trippar och ni kan vara lugna bara ni lyckas övertyga er om att det ju faktiskt kommer nya saker att skratta åt om bara ett par sekunder (som kan kännas som minuter

)
Under och efter peaken har så mycket saker hänt och du har så mycket att tänka på och bearbeta att du kanske här uppskattar de tomma mellanrum där( "ingenting händer eller sägs")som du innan tyckte var jobbiga.
Onset's tomma små obehagliga utrymmen får vi lära oss att fylla, precis som en flashbackare ovan skrev att denne började diska och sen duschade.