Fobin som styr mitt liv totalt

Alright, sitter här efter en kväll ute på stan. Har förtärt en jävla massa alkohol och även dragit lite snö. Just nu känner jag mig OK men jag vet vad som väntar mig imorgon. Jag snackar inte om baksmällan utan den panikångest jag kommer åka på när jag tänker på hur jag har låtit mina senaste sex år sprungit förbi på grund av en fobi.

På utsidan ser jag ut att må bra. Jag har en bra vänkrets, ett bra betalt jobb, helt ok utseendé osv. Men i huvudet är det fullständigt jävla kaos. Jag lider av en fobi, en ytterst sällsynt fobi som totalt tagit över mitt liv. Trodde inte ens att det fanns ett namn för den men den kallas för "Halitosfobi".

Halitosfobi innebär att du tror att du luktar skit ur munnen och att rädslan för att göra det gör att du undviker sådana situationer där du kommer nära folk. Med andra ord nästan varenda vardaglig situation du kan tänka dig. På tuben, i hissen, på krogen m.m. Jag undviker dessa situationer genom att inte andas ur munnen så fort någon kommer för nära mig.

Anyway, jag vet hur det startade. Det var någon gång under högstadiet, när jag var försen till skolan och antagligen kom dit med världens morgonandedräkt som en polare kommenterade att jag luktade apa ur käften. Sen dess har jag trott att jag gör det hela tiden. Som ni kanske förstår havererar detta självförtroendet totalt. Folk tror att jag är självsäker osv men detta är bara skåderi.

Jag tror inte riktigt ni förstår hur jobbigt det här är för mig. Men tänk såhär. De dagliga situationerna ni möter varje dag så som sitta på bussen, stå i kön på ICA osv är riktigt jävla tuffa för mig och jag vet faktiskt inte riktigt hur länge till jag pallar med. Självmordstankarna som ibland poppar upp i huvudet är något som skrämmer mig så in i helvete. Jag har så mycket kvar att uppleva och göra men så länge det här problemet kvarstår så kommer inget av det bli av.

Har testat KBT utan lycka. Hur kan jag gå tillväga?

En flyttkartong tuggummin vore fräsht, ta kontrollen med PH reglerande välsmaker (inkl. doften mm mmm)

Shit, folk har knappt käk här och du gnäller om din andedräkt, nä fy... du har troligen hål i tanden gå o fixa det

Brukar också känna så när man hamnar nära någon i ett mer socialt sammanhang, men inte lika allvarligt. Själv börjar jag andas med kortare andetag.

Jag tänkte först att det finns produkter att ha med sig som motverkar dålig andedräkt, sedan slog det mig att om det är ett såpass stort "problem" för dig så kanske du tagit dessa hela tiden.

Annars funkar väl SB12 tabletter grymt att ta med sig och en tablett borde du överleva en hel dag på om du tar den innan arbete eller sociala sammanhang.

Mitt tips är att du testar samtalsterapi med en legitimerad psykolog och gräver lite djupare.

KBT är bara en form av terapi. Det fungerar bra mot vissa fobier och mindre bra mot andra.

Du behöver inte "förlora" 6 år till. Det går absolut att bli av med sådant här. Ge det ett försök!

Har lite tips på övningar för de problem du har med de starka känslor som styr dit liv.

Nummer ett.

Ligg eller sitt i ett rum där du inte kan bli störd. Mobil av osv.
Utsätt dig för känslan. Istället för att trycka bort den så låt den komma.
Föreställ hur du är i dom värsta tänkbara situationerna. Beskriv känslan tyst för dig själv.
Sitt helst så länge att känslan klingar av.

Två

Ha ett anteckningsblock med dig under en veckas tid. Varje gång du gör en negavtiv bedömning
om dig själv eller andra skriver du ner den.

Lär dig sedan följande övning:
Ligg eller sitt i ett rum där du inte blir störd, blunda. Föreställ dig ett vattendrag. Varje tanke, med
betoning på varje, som dyker upp i dit huvud låter du komma ut i vattendraget. Se tanken som
ord eller bild och se den åka i vattnet och ut ur bild. Det viktiga här är att lära dig släppa
taget och låta tankar komma och gå utan att de tar över dit medvetande. Du kan lika gärna
föreställa dig en ballong med tanken på som försvinner upp i himlen.

Använd sedan denna övning fast med de bedömningarna du skrivit ner i anteckningsblocket.
Gör den ofta så att du gradvis lär dig att använda den i dit vardagliga liv.

Hoppas att du fixar det.

Alltså alla ni som föreslår SB12, hål i tanden osv.. Fattar ni inte att han egentligen inte har dålig andedräkt? Det sitter ju enbart i hans huvud! (Tror TS är en kille? Kommer inte ihåg om det stod)
Börja med att träffa en psykolog/terapeut och prata prata prata. Tror det ligger mer bakom. Sen måste du bygga upp ditt självförtroende, för allt bottnar ju förmodligen i att du är rädd att någon ska kommentera din andedräkt, precis som din kompis gjorde när du gick i högstadiet(?) en rädsla för att folk ska tycka du är äcklig, konstig, ofräsch osv. Och där kommer självförtroendet in, bygger du upp det kommer du kunna handskas med detta bättre.

Sen, be någon du litar på som är ärlig att uppriktigt säga om du har dålig andedräkt eller inte. Förklara gärna ditt problem för denna person så kan den hjälpa dig. Så länge du sköter din munhygien någorlunda kommer denna person till 99, nej 100% svara att du inte har dålig andedräkt. Då måste du tro på det!!! Ha lite tuggummi med dig, inte för att du behöver dom utan för att du ska känna dig tryggare. Personen du vänder dig till bör vara någon du litar på och som du vet säger sanningen, för det kommer göra att du får det lättare med att tro på den. Skulle någon fråga mig om den lukta illa ur munnen och vill ha ett uppriktigt svar, så skulle jag säga ärligt. Säger man då nej är det de som gäller. Och skulle mot ALL förmodan svaret vara ja så är inte det jordens undergång heller. Ta isf kontakt med en tandläkare så löser det sig. Finns både ingrepp och produkter man kan ta till men jag tror verkligen inte att så är fallet i din situation. Dessutom - folk som faktiskt har dålig andedräkt är i 99% inte medvetna om det, trots kommentarer.

Och tillsist - jag förstår att detta kan vara ett väldigt jobbigt problem i sociala sammanhang och överlag, men det finns bra hjälp att få och alla svarar inte på KBT så ge inte upp pga att du inte fick önskat resultat. Men däremot, det du nämner om självmordstankar - ge dig. Dålig andedräkt eller tron om dålig andedräkt är INTE ett skäl att avsluta livet. Ryck upp dig förfan, okej att det är ett problem men snälla, att ta livet av sig pga en fobi som dessutom går att fixa känns lite som ett försök till uppmärksamhet eller bara idioti. Överdriva behöver du ju inte göra, inte för att vara sån men det finns folk med ordentliga problem, sjukdomar osv och inte tar dom livet av sig. Du har ju inte gjort särskilt mycket för att få hjälp. Lite motgångar får man stå ut med.

Sen kan du ju alltid be dom du umgås med att de ska säga till om du luktar illa i munnen, så vet du ju att så länge dom inte säger nåt så har du uppenbarligen inte dålig andedräkt.

Ja, du har rätt angående självförtroendet. Lite som när jag träffar nya människor. Det klickar bra och allt men så fort de kommer inom min comfort zone så stänger jag munnen och blir väldigt tyst då jag inte vill att denne person ska få en hint av min andedräkt och tycka sämre om mig bara på grund av det.


Det har jag gjort. Frågat mina föräldrar väldigt många gånger samt en del polare. Kruxet här är att när jag är med dessa personer så känner jag mig mer trygg och kan slappna av enklare. Då känns munnen fräschare också. När jag t.ex. sitter på en buss så känner jag mig sjukt stressad, andningen blir tyngre och munnen blir lika torr som när man vaknar upp på morgonen. Det blir lite moment 22 iom att min rädsla för att lukta illa gör att jag antagligen gör det när stressfaktorn är som högst. Stress => Noll saliv => Taskig andedräkt. Här ser jag ju själv var problemet ligger. Om jag bara kan gå in i de situationerna som gör mig mest nervös och hålla mig kvar där så kommer stressen avta tillslut. Men som alltid så är det lättare att planera att göra nåt än att verkligen utföra det.


Nej, visst är det inte det. Men det är bara när jag tittar bak på de senaste åren som jag kan börja må riktigt dåligt över de saker jag gått miste om pga detta hjärnspöke. Fast å andra sidan om jag ska se det ur ett positivt perspektiv så kommer ju varenda dag åtminstonde i början kännas helt fantastisk om jag lyckas bli av med det här problemet.