Saknaden av exet förstör mitt liv, bor på behandlingshem för saknaden

Jag bor på ett behandlingshem och kommer bo här ett tag till. Jag är 18 år och trodde att jag börjat må bättre. Men icke! Det finns några nämnare.. Och förlåt för oändligt lång text..

Mina drömmar; är helt sjuka! Drömmer saker som att jag slår ihjäl en kompis mamma, eller att jag skär upp halsen på mitt ex, som det står om längre ner, och ..ja...sånna brutala drömmar, ibland är det jag som blir jagad genom hela drömmen och jag vaknar alltid helt skräckslagen.

Ligger bara och tänker på alla minnen om natten så i natt ex) sov jag INGENTING. Jag vet, alla har dåliga minnen, men,..jag har Borderline och en hög med fler diagnoser, så..det är ju mitt fel att allt blivit som det blivit

Ska försöka fatta mig så kort jag kan på den här delen..
Jag saknar mitt ex. Ska ta det här kort - hade planerat mitt självmord, men träffade den här killen som fick mig att bli lyckligare än jag nånsin varit. Han var min första pojkvän. Men det höll inte så länge, han såg nackdelarna med min (vad jag visste då) ADHD. Att jag var för impulssiv och..jag vet inte.. han var sju år äldre så han tyckte att det var olämpligt också. Sen var vi kompisar i två veckor och sedan blev vi kks. men det höll bara i två veckor och vi skulle bryta kontakten då, men dagen efter hade jag glömt mina cigg i hans jacka, så jag mötte upp honom och han ville behålla kontakten. Då var vi kompisar i två veckor till och kom varandra väldigt nära, läskigt nära med tanke på att vi bara känt varann i två månader då. Sen blev vi kks igen och det höll i en och en halv månad, sen fick jag ett ryck och gjorde slut helt på allting, ringde honom dagen efter och var helt förstörd, sen hände samma sak i oktober också, och en sista gång i oktober då han skrek att han inte stod ut med mig mer. Där förlorade jag honom. Jag försökte ta livet av mig på alla sätt jag kom på, utom just hängning och sånna där extrema saker, för det visste jag inte hur man skulle förbereda.. Det fortsatte så till November, då blev vi "kompisar" igen, men han sa att jag tvingar honom till det, så det slutade inte så bra, när vi lämnade varann den dagen var det sista jag gjorde att slå honom. Sen åkte jag in och ut från BUP (förra året, är 18 nu) flera gånger, sen tog jag en överdos men överlevde uppenbarligen. Det är åtta månader sen det hände, och det är ett och ett halvt år sen det tog slut med de riktiga förhållandet med killen och om en månad är det ett år sen jag förlorade honom helt. Och det som får mej att bara vilja dö nu är inte själva saknaden, det är bara tanken på hur SJUK jag är som inte gått vidare något minsta när det gått så långt tid! Seriöst, har inte gått vidare nånting! Tänker bara på honom, drömmer om honom, saknar honom, men blir så sjukt deppig när jag tänker på honom för jag vet att jag aldrig får tillbaka honom. jag försökte med ALLT, när vi var tillsammans gjorde jag allt för honom, när jag hotat med självmord som hände i slutet sista två månaderna, då bjöd jag tu honom på restaurang som FÖRLÅT för allt, och jag försökte bättra mig och försökte verkligen med ALLT.
Det är mest saknaden av honom som fått mig att bara vilja dö innan, och nej, jag kan inte prata med honom, han vil inte ha med mig och göra. Sen tänker jag att han lever vidare, han har haft ny tjej vet jag, han är lycklig utan mig, medan jag..inte har kommit nånstans! På mer än ett år!

Min asperger - min fixering kom jag och personalen här fram till är just "besatthet av killen jag gillar". Och jag har haft nya killar sen det tog slut med honom, men när det var som bäst med dom två så tänkte jag ändå tillbaka på exet. "Han ÄR Den"

Vafan ska jag ta mig till? jag bor ju redan på ett behandlingshem, proppar i mig mediciner, sömnmedicin som inte hjälper, jag känner bara frustration, ångest, saknad så det gör så ont att jag bokstavligen inte kan andas och tänker bara på hur skönt det skulle vara att bara försvinna. Försvinna och hamna hos min morfar som f.ö gick bort för fem dar sen och nu den här natten när jag inte kunnat sova har jag bara tänkt på morfar, exet och hur skönt det skulle va att bara dö.
Jag pratar med psykolog och läkare redan också och kommer inte kunna byta behandlingshem för jag trivs faktiskt här, jag har det bra, jag KAN se lycklig ut utanpå, men egentligen vill jag bara ha tillbaka exet mer än något annat, har verkligen tänkt, men, jag har allt jag behöver, det är bara honom jag vill ha,, jag skulle göra exakt vad som helst för att få tillbaks honom. Älskar honom så hemskt jävla mycket.
Förlåt för upprepningar men..ah..där har ni det. Snälla hjälp mig! Är det egentligen bara bäst om jag dör..

Du verkar förstå att du ha svårigheter, försök få tips och idéer om hur du skall bemästra de situationer där saker och ting ex. "känns jobbiga, blir uppblåsta, ångestladdade situationer, känslomässiga situationer eller då du hamnar i en tanke spiral som du har svårt att ta dig ur." - Dessa saker/situationer är något du måst ta tag i, det gör du lättast i om du tar hjälp av ex kurator. Kom ihåg att verken du eller kuratorn har svaren, utan det är en liten process där ni tillsammans löser "problemen". I slutändan så är det du som kommer komma till insikt och tillslut må bättre. Så glöm inte reflektera kring kurator kontakten, samt också i det du har skrivit här.

Du är 18 och skall inte sitta inne med svaren, kom ihåg att du är ung och med tiden kommer du får mer och mer insikt i dina problem och dina förutsättningar, samt du kommer hitta många möjligheter i livet, om du bara försöker lyssna på råd och göra exakt som läkarna och kuratorerna säger, var alltid ärlig !!

En annan sak när man är ung: Känslor är starka, när man är ung så har man svårt att bemästra känslor på ett bra eller vettigt sätt. Vilket kan medföra att känslor får övertaget, och man mår sämre. Kom också ihåg att "känslor kommer känslor går", du kommer finna någon annan, men tänk på att du kanske fastnar väldigt lätt i saker och ting och där också känslor, så låt bli sexuella umgängen för ett tag tills du har gått hos en kurator upp till ett år!

Tack för ditt stöd men är kurator bättre än psykolog ? I mitt fall

Det där sista stycket, jag har haft en del sexuella kontakter just för att försöka fastna för nån annan än exet, men det går inte heller, och jag känner ingen 18 åringen som gjort ens hälften av alla grejer som jag gjort för att få tillbaks ett ex och alla brutala åtgärder :/

Usch vilken jobbig situation
Men, som sagt, du är ung, bara 18. Visst ett år av saknad är en lång tid men det är inget ovanligt. Alla tjejer och säkert killar med har haft nån de känt riktigt starkt för i tonåren som de blivit "brända" av. Åtminstone tror jag det för det är svårt med känslorna i den åldern.
Jag tänker att du har för mycket tid att tänka? Vilket är självklart med då du inte kan sova om natten. Det kanske låter fjuttigt, men vad har du för andra intressen? Sysselsätt dig. Helst med nåt som gör att du inte kan tänka på annat samtidigt. Träna (kan hjälpa mot sömnproblemen). Läs böcker. Nåt hantverk kanske så du jobbar fysiskt? Ja, ingen aning. Men det kan hjälpa mig ibland. När jag mår dåligt måste jag alltid ut, ut o promenera, så långt som möjligt för det rensar mig.
Lycka till!!

Alltså: Det gäller att du får kontakt med en kurator som är tillräckligt kompetent att ge bra råd, det bästa är att rådfråga en läkare om en bra kurator (med bra utbildning, finns kuratorer som har vissa specialutbildningar vilket ger en tryggare vägledning)
Jo kurator är ett bra steg, får du får du andra perspektiv, ett bra redksap så att säga till att föra samtal över längre perioder. Antar att du fått tips och verktyg av någon psykiatriker eller psykolog?? dessa så kallade beteendeverktyg kan du bolla med kuratorn, hon/han är en förlängd arm/redskap till dig

Jadu.. då har du ju lite erfarenhet av att göra som du brukar, vilket kan ge dig lite insikter om vad som gått fel och vad som du kanske skall göra annorlunda! Ännu en sak att ta upp med kuratorn..

Skulle gissa på att du gör sådär för att du blev separerad för snabbt innan du var mogen från din mamma när du var spädbarn att det traumatiserade dig, sen när du blev ihop med den här killen blir separationen att det drar igång samma trauma.

Samma där att om du går igenom en sån sak när du är bebis - du tolkar det som att du är värdelös och lika gärna kan ta livet av dig.

Det är inte ditt ex du vill ha tillbaka utan det är att situationen påminner dig om separation från din morsa när du var liten - och det sved - därför sved det här för dig.

Samma sak hände mig när jag slutade röka CB och la av med lite annat. Flyttade till en ny stad i samma veva och började ganska snart drömma något helt sjukt mycket och just saknaden efter mitt ex var helt galen. Jag kände mig väldigt klängig ett tag som inte kunde släppa henne när vi båda två visste att det inte skulle fungera, men smärtan var så fruktansvärd utan henne. Jag ville inte ha någon annan heller, det var bara hon som fanns i mina tankar och jag var läskigt besatt.

Sitter du på ett behandlingshem för missbrukare eller för psykisk ohälsa förresten? När man slutar med droger är just den här känslobomben en väldigt normal grej. Det är svårt men håll ut! Och på behandlingshemmet lär det finnas personal du kan prata med dygnet runt hoppas jag.

https://www.youtube.com/watch?v=PHVeyo4W18U

Ta det soft och be om ketamin och elchocker. Påpeka att det här är ingen ekonomi förutom för vården. Fort ska det gå!

Jag undrar mest hur du vet att jag är adopterad, eller har du läst igenom mina gamla inlägg ?


Aldrig tagit droger. Är här för att jag inte mår bra. Oh nu får jag inte ta mina mediciner längre för att jag sparade ihop alla , men JAG LÄMNA JU TILLBAKA ALLA! Och skolan börjar på måndag, de här kommer gå åt helvete, igen !

Saknaden av exet komer först å främst för att min fixering är jus killar. Inte att jag ska ha kille men...jag vet inte...det är bara exet jag saknat utan en enda paus och det är mer än ett år sen de tog slut, och om två månader är det ett år sen sista gången vi va vänner..
Vill bara lägga mej ner och dö. Det är inte att jag saknar honom som gör ont, eller jo det gör jävligt ont det också, men mest att jag ALDRIG kan gå vidare nånting !
Och nej, personalen här säger bara att jag inte ska prata om exet,me nistället drömmer jag om honom varje natt !