Tja.
Jag bor med ett par jävla narcissister till mamma och bror, jag pallar inte längre.
Genom alla år jag har fått ta på mig skulden för att mina saker försvinner bara för att av en ren "tillfällighet" hitta det i t.ex min mammas jacka.
Jag är fruktansvärt förbannad innerst inne men kan inte uttrycka min ilska, det är så jävla sjukt att ens säga saken men dem snor saker av mig och anklagar mig för att bli av med det.
Min bror snor alla möjliga kläder även vid 18-års ålder av mig och håller de som troféer i sin jävla garderob. Man får skrika, slå eller gå helt bärsärk för att han ens ska erkänna att han stulit saker.
Nu i tid till att jag ska börja på komvux så frågar mamma vart mitt bankkort är.
I morse när jag stack till inskrivningen kunde jag inte hitta plånboken där jag lagt undan den, notera jag har ALDRIG rört mitt bankkort eller leg ända sen jag la allt prydligt i plånboken.
Nu letade vi tillsammans och hon hittar plånboken i en absurd påse där den absolut fucking inte ska ligga, och tada, mitt bankkort och legitimation fattas.
Hon följer upp med att säga att hon inte accepterar att mina pengar sätts in på hennes konto, jag vägrar att bli arg längre när detta händer för jag tänker inte ge dem njutningen.
Så frågan är, vad gör jag?
Det har gått för långt nu, till och med när jag ska ta igen allt på komvux så sätts nya käppar i hjulet för mig av de som ska älska mig och jag VET att dem vill att jag ska misslyckas.
Min bror är totalt störd i huvudet men låtsas som att jag är den sjuka, samma sak för min mamma om jag för en gångs skull kan få säga sanningen och säga det som är sant.
Varje dag får jag låtsas som att de är helt normala och försöka föra en konversation med dem, men jag kan inte längre tåla att ens vara i samma rum med speciellt min bror när jag inser att vad dem gör inte är normalt. Jag får ta smällen och all smärta jag känner inom mig vet jag är på grund av dem.
Jag vet inte hur jag ska klara av att lämna efter all skit men snälla hjälp mig, jag måste?
För min egen framtid så måste jag LÄMNA NU och ALDRIG se tillbaka.
Det måste ske nu, inte imorgon eller nästa vecka utan NU.
Jag har bestämt mig, innan jag ändrar mig och låter de manipulera mig till att tro på dem igen så måste jag få lämna för alltid.
Jag vill bara vara ifred, ta tag i min utbildning och uppnå allt jag vet att jag kan.
Jag vill inte längre må dåligt och känna ilska mot oskyldiga personer på grund av min familj, jag orkar inte längre.
De försöker förstöra mig, de hatar mig och avskyr mig.
Det finns så mycket jag hade kunnat säga, men jag orkar inte just nu.
Kan någon bara för i helvete säga vad jag ska göra?
Kan jag sticka för alltid och få något bidrag tills jag är klar med universitet?
Jag bor med ett par jävla narcissister till mamma och bror, jag pallar inte längre.
Genom alla år jag har fått ta på mig skulden för att mina saker försvinner bara för att av en ren "tillfällighet" hitta det i t.ex min mammas jacka.
Jag är fruktansvärt förbannad innerst inne men kan inte uttrycka min ilska, det är så jävla sjukt att ens säga saken men dem snor saker av mig och anklagar mig för att bli av med det.
Min bror snor alla möjliga kläder även vid 18-års ålder av mig och håller de som troféer i sin jävla garderob. Man får skrika, slå eller gå helt bärsärk för att han ens ska erkänna att han stulit saker.
Nu i tid till att jag ska börja på komvux så frågar mamma vart mitt bankkort är.
I morse när jag stack till inskrivningen kunde jag inte hitta plånboken där jag lagt undan den, notera jag har ALDRIG rört mitt bankkort eller leg ända sen jag la allt prydligt i plånboken.
Nu letade vi tillsammans och hon hittar plånboken i en absurd påse där den absolut fucking inte ska ligga, och tada, mitt bankkort och legitimation fattas.
Hon följer upp med att säga att hon inte accepterar att mina pengar sätts in på hennes konto, jag vägrar att bli arg längre när detta händer för jag tänker inte ge dem njutningen.
Så frågan är, vad gör jag?
Det har gått för långt nu, till och med när jag ska ta igen allt på komvux så sätts nya käppar i hjulet för mig av de som ska älska mig och jag VET att dem vill att jag ska misslyckas.
Min bror är totalt störd i huvudet men låtsas som att jag är den sjuka, samma sak för min mamma om jag för en gångs skull kan få säga sanningen och säga det som är sant.
Varje dag får jag låtsas som att de är helt normala och försöka föra en konversation med dem, men jag kan inte längre tåla att ens vara i samma rum med speciellt min bror när jag inser att vad dem gör inte är normalt. Jag får ta smällen och all smärta jag känner inom mig vet jag är på grund av dem.
Jag vet inte hur jag ska klara av att lämna efter all skit men snälla hjälp mig, jag måste?
För min egen framtid så måste jag LÄMNA NU och ALDRIG se tillbaka.
Det måste ske nu, inte imorgon eller nästa vecka utan NU.
Jag har bestämt mig, innan jag ändrar mig och låter de manipulera mig till att tro på dem igen så måste jag få lämna för alltid.
Jag vill bara vara ifred, ta tag i min utbildning och uppnå allt jag vet att jag kan.
Jag vill inte längre må dåligt och känna ilska mot oskyldiga personer på grund av min familj, jag orkar inte längre.
De försöker förstöra mig, de hatar mig och avskyr mig.
Det finns så mycket jag hade kunnat säga, men jag orkar inte just nu.
Kan någon bara för i helvete säga vad jag ska göra?
Kan jag sticka för alltid och få något bidrag tills jag är klar med universitet?
