Dubbla budskap...

Jag har träffat en kille ett bra tag och i början var vi definitivt bara vänner men för några månader sedan, innan jag åkte utomlands i några månader, så förändrades något och när jag kom tillbaka så erkände jag för mig själv efter många om och men att jag faktiskt börjat gilla snubben.

Det tog tid för mig att erkänna det, först och främst för att jag aldrig gillat någon förut och för det andra så ska han iväg och plugga i en annan stad i en termin.
Men hur som helst så tog jag en kväll efter några glas vin äntligen mod till mig och sa till honom att jag gillar honom och har gjort det ett tag. Efter en stunds tystnad så svarade han äntligen att han gillar mig med. Men. Han vill inte starta något så nytt över distans. Vi satt och myste och pratade om det en stund för att sen börja kyssas. Vi kysstes sedan flera gånger den kvällen och låg och myste och pratade. När vi sedan sa hejdå så kysstes vi igen, på det där nu-måste-vi-gå-nej-en-kyss-till-sättet... och han sa typ "vi tar det som det kommer".
Dagen efter hörde han av sig igen.

Jag gillar verkligen den här killen och han verkar, tack och lov, gilla mig också. Men han gör mig förvirrad. Vad vill han egentligen? Han säger att han inte vill starta något på distans men sedan kysser han mig... Eller vi varann hur man nu ser på det... Har någon erfarenhet av det här? Några tips? Lite seriösa svar och anonyma främlingars åsikter vore inte helt fel... Gillar verkligen den här killen och det skrämmer mig att mina känslor är så utanför min kontroll nu...



...Och för att svara på några frågor som förmodligen kommer komma upp. Han är några år äldre, har haft flickvän förut, träffade honom genom gemensamma vänner.
Jag är några år yngre (duh), har aldrig haft ett förhållande men är inte oskuld, har aldrig haft känslor för någon förut.

urgh ryser över sättet jag skrivit på men skyller på att det är sent och jag är trött = osamanhängande, möjligtvis felstavade, svamlande texter... enjoy

Vill börja med att säga att du absolut inte får låta någonting som skrivs här nedan stoppa dig från att göra det som du känner känns rätt.

Nu till din historia:

Det är enormt svårt att svara på. Det är väl bara att tolka in precis det han säger, att han inte vill starta något på distans. Det är mycket möjligt att han vill starta något med dig när han kommer tillbaka. Men det är svårt för mig att sia i.

Som det så ofta blir, vid attraktion och kärlek, så kan folk "balla ur" känslomässigt, eftersom de inte riktigt vet hur de ska säga, särskilt om de inte vet vad de vill eller hur de ska säga saker för att inte såra. Folk gör det onödigt svårt för sig helt enkelt.

Jag vet inte vad du ska göra. Det kan bara du själv veta, men två frågor du kan ställa dig är;

1. Klarar du av att vänta en hel termin på att han kommer hem och kanske har bestämt sig?

2. Ska du gå glömma honom och leta vidare?

Kan tycka någonstans att om man faktiskt hittar någon man gillar, vilket han sagt, så bör man rimligtvis vara lite mer "rädd om personen" och faktiskt ta till vara på situationen. Där kan jag tycka att han agerat lite nonchalant om han nu gillat dig. Men som sagt, du vet bäst själv.

Det är allt jag kan säga.

Lycka till och hoppas det löser sig på ett bra sätt för dig.

Distans gör kärleksrelationer väldigt svåra, förutom i filmer...

När du förklarade att du gillar honom och så uppstod det en tystnad....
Han kysser dig men säger att han inte vill starta något eftersom han ska flytta iväg termin...
Jag får känslan av att han inte gillar tillräckligt mycket, och du misstänker nog också detta annars hade du inte startat tråden.

Frågan är då, vad ska du göra? Och den frågan kan bara du svara på...
Är du villig att försöka med en person som tvekar lite?
Ni har ju telefoner, sociala medier, skype osv så ni är ju inte helt isolerade ifrån varandra. Men studenter festar en hel del och han kommer träffa en del tjejer. Och eftersom du inte är där så är det väldigt lätt att han glömmer bort dig.

Jag försöker bara ge dig nya perspektiv på situationen,så du får avgöra vad du ska göra.

Lycka till!

Tack... Helt ärligt så brukar min logik stoppa mig för vad som ibland känns rätt, men inte den här gången.


Han sa typ att han inte vill bli sårad... Hans förra förhållanden har inte varit de bästa...

1. Jag vet inte, håller vi kontakten så ja. Har vänner som startat riktigt bra förhållanden över distans. Jag reser väldigt mycket själv med mitt jobb, så om jag någon gång blir tillsammans med någon så kommer det ändå bli delvis över distans ibland. Han verkade dock inte vara rädd för distans utan att det inte ska funka att börja på distans antar jag.

2. Vet inte om jag kan det. Varje gång jag tänkt på honom de senaste dagarna kan jag inte få ut honom ur skallen... Hatar nästan mig själv för det, har vanligtvis en mur som skyddar mig, är jätterädd för att bli sårad men den här gången hoppade jag... Vill inte att han ska låta mig landa på asfalten.

Jag vet inte... Det känns liksom rätt. Spänningen finns, vi kan sitta och prata med varandra i evigheter och många av våra intressen är detsamma. Vill verkligen inte släppa det, men vill inte vara för på heller. Tvivlar inte på att han känner samma sak, men kan självklart förstå att han kanske inte känner lika starkt än, han har trots allt haft förhållanden som inte riktigt funkar. För mig är han den första jag någonsin vågat släppa in och faktiskt börjat gilla. Hela den här grejen gör mig förvirrad. Vill inte ha några förväntningar men kan ändå inte låta bli att hoppas.



Så mycket nya perspektiv var det tyvärr inte... Men tack ändå.
Det där är nämligen några av de grejerna som konstant snurrar i min skalle.
En termin är inte länge, men mycket kan hända.
Jag känner också att vi inte behöver starta något nu direkt, håller vi kontakten kanske det blir något efter, men vad jag är rädd för där är att någon av oss ska tappa intresset, men då antar jag att det inte var menat att hända. Precis som han är jag också lite rädd över att börja över distans... Men jag är inte vilken tjej som helst och han ska fan inte glömma mig.


Tack så väldigt mycket för era svar. De har faktiskt fått mig att inse att jag är nog inte redo att bara släppa. Jag har äntligen låtit mig själv känna, jag tänker inte ge upp så lätt. Jag antar att jag får vara tydlig med jag vill och bara hoppas på det bästa. Men jag tänker inte vara den som backar ifrån. Jag måste sluta vela och vara så jävla osäker på mig själv. Jag vill vara med den här killen. Tänker inte släppa honom så lätt.