Varför mår alla intressanta/snygga människor dåligt?

Skulle tro samma sak.

Är själv väldigt analytisk, för mycket för mitt eget välmående. Men det gäller att försöka
skjuta dom tankarna åt sidan och analysera allt på en "lagom" nivå.

Annars blir det svårt att hitta lyckan.

// On my pursuit to happiness

Många pseudointellektuella i denna tråd. Ni har inte någonsin tänkt att en riktigt intelligent person inte bryr sig om en mening med allt? Jag strävar inte efter något, utan försöker finna lycka för dagen istället. Sen om man är bitter eller inte, det handlar om dagsform.

Ångest är något för tonåren, nu handlar det om att uppfylla sig själv. Vem i helvete bryr sig om den blonda tjejen med stora bröst inte tittar på dig för kvällen, eller om grabbarnas humor är lite för grabbig? Tjejens tuttar hänger om tio år och grabbarna har glömt sitt skämt när de går hem på kvällen.

Sluta med offermentaliteten.

Ja men precis, och skräck sätter hinder för en själv liksom. Jag tror jag menade något annat men du fick mig att se det ur en annan synvinkel som jag tror mycket väl kan stämma.

Samtliga intressanta och deppade kvinnor jag känner faller in under följande:
Intressant = Populär
Populär = Mycket uppmärksamhet
Mycket uppmärksamhet = många partners
Många partners = Relationsproblem
Relationsproblem = Depression

Samtliga deprimerade och intressanta killar jag känner faller in under "många partners" och är tillräckligt smarta för att fatta det också till skillnad från de andra. Vilket är vad som gör att det blir ett "relationsproblem" i första början...

Jag ser absolut ett samband. Jag vet med mig att folk som tränar och/eller satsar på karriär mycket har mindre tid totalt för att dejta, och det kanske är svårt att "komma igång" att dejta om man är mitt uppe i träningen eller karriären. Och man mår lite dåligt om man är ensam för länge.