Varför mår alla intressanta/snygga människor dåligt?

Ja, alltså det var ett dåligt exempel. Men de säger det med ett leende på läpparna.
Men iaf, folk stirrar, men man får väl hantera det. Det är segt när man bara försöker smälta in. Man vill ju känna sig som en i gänget men det gör jag aldrig

Jag känner igen mig i det du skriver från förr, nu har saker och ting förändrats.
En grejj jag har märkt av är att när man själv ger denna seriösa intryck så mjuknar folk oftast till, det är lite som att dom är rädd att bli hånad och därför inte vågar ge av sig själv. Testa komma fram med en handskakning och fråga pojkfan hur i helvette han mår eller bara allmänt prata "seriöst" så ska du se att folk blir som barn inför dig... Eller okey, barn var och ta i men dom blir iallfall trevliga, man ser ett leende titta fram och sakta men säkert börjar man bygga på en ännu trevligare konversation.

Folk är lustiga, kommer man med en handskaning och ett rejält leende så tror dom man är JOKERN direkt typ, hahaha ... testa dig fram med olika knep, det funkar skit bra! trots allt, vad har du och förlora? ;-)

Haha men precis! Men det är ju det jag också hatar(hatar är väl att ta i), att folk blir sådär super trevliga, liksom, vad fan, var dig själv, sig vad du tycker liksom, jag tycker det är jobbigt med folks "trevlighetssköld" men 1on1 är det lite annorlunda.

Jag ska prova bara att fortsätta vara social, kommer nog känna mig mer efterbliven än någonsin, men jag tänker bara fortsätta tills folk vaknar till liv eller tills jag blir utslängd. Få se hur det går vid nästa fest...

Jag tycker det är som att de är rädda för att bli hånad för att dem inte vågar ge av sig själva, var det det du mena?

Har för mig att deprimerade eller nedstämda människor har en högre hjärnaktivitet. Det teoretiseras kring att detta är en försvarsmekanism i hjärnan, då kroppen befinner sig i ett stadium den ej föredrar, och därför avlöser mer kognitiv kapacitet för att försöka finna en lösning och förändra problemet. Hjärnans sätt att försöka ge sig själv verktygen att ta sig ur trångmålet, så att säga.

Vid ett glatt eller mer uppstämt tillstånd fokuserar du alltså mindre på allting och koncentrerar dig snarare på att bejaka känslan du har för stunden, då det är den du är ute efter att uppnå i övriga fall.

Kommer inte ihåg hur detta konkret uppmätts, och som ni förstår kanske det inte är sådär glasklara mätningar när det rör sig om hjärnkapacitet. Men det ligger möjligen någonting i det. Om man då följer trådstartens tes om att tankekapaciteten är det som gör oss intressanta så blir korrelationen således ganska klar.

Vad som är hönan och vad som är ägget går ju dock fortsatt att spekulera kring.

Någorlunda trångsynt perspektiv.

Jag tycker du verkar jävligt otrevlig och trist.

Vi är trasiga själar.

Brukar själv få höra just den kommentaren. Alltid tagit det som en uppriktig fråga och kort därefter idiotförklarat personen som frågat.

Du tänder väll helt enkelt på fysiska attribut som oftast sammanfaller med vissa mentala funktionsnedsättningar som det verkar.

I dessa dagar mår ju var och varannan svensk dåligt innerst inne. Min gissning är att människor som blivit dömda av andra som "fula" har getts tydligare hintar om att de måste vara roliga/glada för att vara intressanta.

Du tittar på människor du finner intressant och snygga så du ser det hos de. Titta på alla och inse att alla är intressanta och snygga på sitt sätt. Så gott som alla mår dåligt nu för tiden för ingen tar tiden att hitta sig själva, folk är fast i en jakt på det externa istället för att acceptera att det interna är ens ledstjärna. Musik kan hjälpa dig på vägen om du väljer en musik som inte bara trallar utan talar till ditt inre. "Im saying when you think its peace and safety, a sudden a destruction, collective security for sureity, yeah. Don't forget your history, know your destiny, in the abundance of water the fools thirsty." -Bob Marley Fred.

Måste ligga något i det påståendet eftersom jag är både ointressant och ful men jag mår toppen!