Citat:
Ursprungligen postat av
Ragnhildur
Jag tror att många feminister ångar på av gammal vana. Det har varit hiskeliga orättvisor förr i tiden. Då var det få män som tyckte jämställdhet var okej. Nu reagerar vi inte över kvinnlig rösträtt och jag tror att män skämtar när de skriver att kvinnor bara ska lämna spisen när de föder barn.
Du är inne på det där med barn och separation. En verkan av att det är mer jämlikt är att män knyter an mer till barnen. Jag tror inte att det är en plåga för många män att hämta barn på dagis. När det var mer tradionella könsroller var fler män frånvarande. Efter skilsmässa valde många män att ha så lite som möjligt att göra med sina barn. De skaffade nytt helt enkelt. Nu snackar jag om hur det var på typ femtiotalet. Är det så nu att män vill ha en nära relation till sina barn men inte får?
Det är nya tider. Gudskelov har vi lämnat den extrema förtryckta tiden bakom oss.
Jag tror inte jag känner någon man, som idag allvarligt menar på att kvinnan ska vara förtryckt i dessa avseenden, som t.ex. att kvinnor ska vara hemmafruar, inte köra bil, rösta etc etc.
Om jag som kvinna skulle förespråka jämställdhet, skulle allvarligt se över om jag vill bli förknippad med dagens feminism som syns i dagens media. Precis på samma sätt som om jag skulle förespråka striktare invandring och vill förknippas med SD. Grundidén för feminism är jag helt medveten om, men den göms undan av radikala åsikter som samtidigt ökar hatet vilket också i sin tur ökar hatet mot "hatarna" dvs en ond cirkel.
Jag har fått den uppfattningen att män vill vara delaktiga i sina barns liv idag, men självklart finns det undantag både hos män och kvinnor där man väljer att ta avstånd vid seperation.