Att jobba. Värre än döden.

Givetvis passar inte provisionsbaserade löner på alla typer av arbeten, men det finns väldigt många som idag har timlön/fast lön där ackord/provision går utmärkt att applicera. Kör man med timlön gäller ju att man som arbetsgivare är väldigt duktig på att höja respektive sänka lönen så att de duktiga/flitiga tjänar bättre än de sämre/lata.

Jag har feriejobbat en del som brevbärare åt posten. Där får vi betalt per timme. Alla brevbärare har sitt eget utdelningsdistrikt att sköta och det vore väldigt simpelt att gå över till ackord. Som det är nu så händer det att en del tar mer än de utsatta 6h per dag att genomföra sin arbetsuppgift och den som då jobbar säg 7h får ju betalt för en extra timme trots att den levererat samma tjänst som den som gjort det på 6h. Det blir skumt tycker jag när det är på det viset. Personligen känns det dumt för mig både om jag är den som får mer betalt för samma arbete eller om jag är den som får mindre betalt.

Jo det ligger mycket i vad du säger .
speciellt tror jag att vi i Sverige står inför den största sociala och ekonomiska omväldningen någonsin OM EU-Domstolen faställer att utländska kollektiv avtal är giltiga i Sverige ,tänker då på den här konflikten som varit i Vaxholm(?) om dem lettiska byggjobbarna som jobbade för småpeng ,men helt enligt lettisk kollektiv avtal ,det var ju facklig blockad osv.
OM EU domstolen säger att utländska kollektiv avtal är giltiga i Sverige ,då om något kan vi vanliga jobbare hälsa hem!

Många gnäller ju nu över att bensinen är svindyr och att det är bensin skatten som står för 2/3 av bensinpriset ,okej ! visst! men staten MÅSTE ha in kosingar för att kunna hålla alla dem som är med i bidragsystemet vid liv,rör sig ju om svindlande belopp som varje månad betalas ut som bidrag.det tänker kanske inte folk på

Det är en myt att arbetsgivare ratar äldre. Beyond har rätt - ett exempel är att kvinnor över 37 anses vara vinstlotter. Inga småbarn som blir sjuka, men som går i skolan, och skolbarn flyttar man inte på så gärna. Snorungar på 21 jobbar inte om de inte har lust, tjejer runt 25 ska man inte satsa på för de tänker vara tjänstlediga 3 år den närmaste 10-årsperioden etc etc. Visserligen generaliseringar men arbetsgivarna tror i många fall på dem.
Jag har aldrig tyckt att äldre är sega och oflexibla, snarare tvärtom.

Eller snarare sänka våra löner till mer konkurrenskraftiga nivåer kanske?

Helst ska man ju dock kunna leva också.

Vi får väl helt enkelt se till att vi kan konkurrera på något annat vis än genom låga lönekostnader.

Nej, det betyder att istället för kollektivavtal så får vi förmodligen en lagstadgad minimilön. Den svenska nationen går inte under den här gången heller.


Jag tror inte att det behöver bli så dramatiskt, men nog är det så att sötebrödsdagarna är över. Situationen under 1900-talet var ju ganska konstig egentligen, när stora delar av världen handikappade sig själv med dåliga politiska system och regleringar.

Lilla, framsynta Sverige var en vinnare i det systemet men nya tider kräver nya lösningar och inte bara ett evigt ältande av gamla meriter (läs: sosseretorik).


Så heter det alltid, men vad betyder det egentligen? Jag vet i alla fall vad det betyder när Göran Persson säger det: ingenting.

Det betyder att man får konkurera med varumärken, image, kvalitet, miljötänkande, pålitilighet, punktlighet osv osv. Ericsson kan ta betydligt högre pris än sina kina-konkurenter för dom har gott rykte och anses leveranssäkra, kvalitet och snabbt, bra underhåll av näten när det blir något fel. Jag tror det går att sälja varor och tjänster till "svenska" priser om man gör det på rätt sätt. Utgå ifrån att många är beredda att betala dubbla priset för Coca-Cola mot ICA:s cola. Folk betalar mångdubbelt för Ray-Ban-brillor mot nåt skitbilligt från Kina. En restaurang med bra rykte kan ta mycket högre priser. Vi får satsa på sånna produkter och tjänster som inte är så priskänsliga. Men vi får överge det där folk inte bryr som om vem som tillverkat eller utför tjänsten. Problemet blir om låglöneländerna kommer ikapp även där på varumärke/kvalitet/image/förtroende. Typ flitiga indier som jobbar som datatekniker osv. Men det finns ALLTID sätt att sälja saker dyrt. Men självklart måste då företagen ha rätt förutsättningar med lägre skatter, bra utbildad personal, midnre regleringar, lägre kapitalskatter, mer riskkapital osv.

Du har rätt. Man ska inte underskatta varumärken. Kolla på Harley-Davidson, Mercedes, Wärtsilä (finska tunga maskiner), Boeing...

Men hur sjutton ska vi ha en levande industritradition när dagens ungdom inte vill läsa teknik/naturvetenskap, eller hur vi ska klara oss i ett i stor grad icke-engelskspråkigt Europa när ungarna tycker språk är såååå jobbigt att läsa?
Nuförtiden vill kidsen bli kändisar och dokusåpadeltagare och annat trams..

Alla vill jobba med media idag, som Robert Gustavsson sade...


Jag håller med i allt ovanstående. Jag har haft många typer av arbeten, men jga har egentligen blivit mest sporrad av skitjobben - FÖR HELVETE! JAG MÅSTE HÄRIFRÅN!!!
Det är fruktansvärt att behöva gå till ett arbete där man inte trivs för att tillbringa, i princip, hälften av sin vakna tid. Samtidigt är egentligen inget jobb sämre än något annat. På alla arbetsplatser jag arbetat på har det funnits människor som trivts skitbra.

Jag förstår mig inte på människor som GH:

Varför inte försöka gå vidare och hitta något man inte lider av? Jag blev tvungen att göra karriärbyte och sätta mig på skolbänken vid 35 års ålder - och det gick. Ålder har egentligen väldigt lite med det hela att göra.
Jag förstår inte varför någon intelligent tänkande person som GH kan finna sig i sitt öde på detta sätt. Eller är det en spinoff av tankarna om "Eliten" - vilket antagligen betyder de som lyckas nå någorlunda ekonomisk framgång? Att "Eliten" är något så hemskt att man till varje pris ICKE skall tillhöra den, om det så kostar en möjligheten till ett lyckligare liv?


Min anställning är för mig bara ett jobb. Inget annat. Jag lägger inga värderingar i det, och identifierar mig inte med min yrkesroll. Däremot försöker jag alltid gör det bästa av det och det är av yttersta vikt att jag trivs där.
Annars byter jag. Så lätt var det med det.

Sås på slipsen:


Nej för fasen! Jag har inget emot eliten som sådan.
Mitt problem är att mina intressen aldrig har gått att kombinera med något yrkesliv. Jag fann aldrig något som jag tyckte var kul eller ens intressant. Jag respekterar inte ens de sysslorna som jag har haft. Jag bara utför skiten efter bästa förmåga eftersom jag är av den inställningen att varje människa ska göra sin plikt så gott hon kan efter de förutsättningar hon har.
Men hade jag varit ekonomiskt oberoende, hade jag haft egna pengar att leva av så att jag inte låg någon till last, då hade jag sagt tack och adjö till arbetslivet för gott och ägnat mig åt det som jag tycker är intressant och kul.

Lite svårt att beskriva min inställning till jobb men jag skrev några texter om det på FB för ett tag sedan.
http://forum.flashback.info/scandinavia/showthread.php?t=189986
http://forum.flashback.info/scandinavia/showthread.php?t=186663

De där posterna har jag inte läst förut. Väldigt bra poster, för övrigt.
Men vad som är så förbannat konstigt är att du är så låst vid tanken att ett jobb ska vara praktiskt.
Varför blir du aldrig journalist?
Läkare?
Terapeut?
IT-filur?
Managementkonsult?
Politiker?

Nåt som stimulerar hjärnan, istället för att bara bryta ner den?
Varför skaffar du dig inte en utbildning?

Som jag ser det är det svårt slöseri att ha tänkande människor att köra lastbil. Det finns massor av folk vars huvud inte bryr sig om annat än om snusdosan ska räcka hela passet - och får faktiskt den tanken att räcka alla 8 timmarna!
När jag körde mjölkbil höll jag på att bli galen. Skulle jag inte få någon form av kreativt utbyte under de aktiva, vakna timmarna man trots allt har på jobbet - utöver dagdrömmar - skulle jag med all sannolikhet bli totalt nedbruten....

Jag tänker faktiskt vara fräck nog att bumpa och plåga GH på ett svar här...

Hur står du ut?
Varför inte plugga?
Varför inte bli något när du blir stor?