Orkar inte fejka sympati för tjejkompis många killrelationer - hon lackar

Jag har en tjejkompis jag känt i runda slängar i fyra år. Kan inte påstå att vänskapen är direkt djup; vi dricker mest öl när vi ses. Genom åren har jag fått tjata mig till andra aktiviteter, såsom fika och ... fika. Träffade henne första gången via en dejtingsida, men det blev på ett tidigt stadium klart att vår relation inte skulle utveckla sig åt det hållet, och det har vi båda varit okej med, så det är inte så att det ligger någon attraktion från min sida och spökar här.

Det jag vill ta upp är en händelse som inträffade för ett par dagar sedan. Jag var på en pub, frågade om hon ville komma över, för jag var lite låg och behövde någon att prata med. Hon kom över och vi hade trevligt en stund. Kvällen slutade med att hon limmade på en snubbe vi träffade på stället och de tog tillsammans en taxi därifrån. Till saken hör att hon under kvällen berättat för mig om ett förhållande hon precis haft som tagit slut. Det handlade visserligen om en förhållandevis kort relation, men ändå. Jag tar sådana saker på allvar. Jag har alltid velat lyssna och komma med input. Den här tjejen är, inte lösaktig, men har absolut inga problem att hugga en snubbe för kvällen, om man säger så. När hon så berättar om den här killen (från Australien, han hade nyligen varit här och hälsat på också) låter det för mig som om han var lite speciell. De hade tillbringat ett par veckor tillsammans, och dessförinnan hade de haft kontakt online via Skype och så. Jag ger er denna bakgrundsinformation för att visa att han särskiljde sig en aning från "dussinraggen" på krogen. Hon var ledsen den här kvällen, och jag empatiserade. Sedan går hon alltså hem med någon ny snubbe hon aldrig har träffat förut, och någon hon inte ens hade träffat om jag inte hade ringt över henne.

Poängen är att hon ju är en fri människa, och hon gör som hon vill. Jag äger henne inte och bestämmer inte vad hon gör. Men när jag via sms meddelade att jag börjar bli trött på att klämma fram sympati när hon byter snubbar som en annan byter kallingar, då blir hon sur och tycker att jag ställer krav. Det gör jag inte, svarade jag. Jag ska skita i vad hon gör (för att parafrasera det hon först skrev till mig), men då kan hon inte vänta sig sympati från min sida heller. Då blev hon gnällig och tycker att jag ställer för mycket villkor i vår vänskap. Jag frågade henne när jag ställt villkor tidigare, och då säger hon att hon inte kan komma på något tillfälle, men att hon "känner så". Jag säger att jag inte kan veta om hon inte berättar för mig. Så går det på.

Återigen: Det finns inget sexuellt mellan oss. Vi har hånglat en gång för ett par år sedan, that's it. Jag har heller inga problem med one night stands, och det är inte en fråga om avundsjuka från min sida, då jag för tillfället inte är intresserad av krogragg. Jag vill bara göra klart för henne att jag inte pallar att fejka sympati (för det kommer jag att göra om det fortsätter så här).

Min fråga är nu: Är jag orimlig? Hur skulle ni reagerat? Gick jag över nån gräns?

Nä absolut inte. Vill man knulla runt kan man inte heller kräva nån sorts prinsessa. Jag tror att det där hora/madonna komplexet i vår tid har flyttats över till kvinnor.

Du har inte gjort nått fel alls.

lyssna inte på vad en tjej säger,kolla vad hon gör istället

Hur tycker du att det var svar på mina frågor?

Tjejer gillar att klaga på killar. Så istället för att vara överdrivet sympatisk och komma med insiktsfulla kommentarer, låt henne bara prata och ta det med en nypa salt och när hon är klar kanske komma med en snäll kommentar.
Jag tycker inte du gått över en gräns, men hon blev ändå sårad. Så hitta en medelväg så blir båda glada

Bra där. Det är lite det jag försökt göra. Men jag har också märkt att jag inte gillar när jag gör det halvhjärtat, för jag tycker att en vänskap ska bestå i mer än så. Det är väl så att jag får acceptera att hon inte är intresserade av den typen av "djupare" vänskap.

Det är otroligt tröttsamt att lyssna på personer som aldrig tar ansvar för sitt eget agerande utan bara upprepar samma misstag och samtidigt anser att omgivningen har någon sorts skyldighet att stötta idiotierna.

Jag har ibland känt mig lurad av nya väninnor som till en början gärna diskuterar vetenskap, politik och samhällsfrågor etc. men med tiden övergår helt till att älta diverse män. När man påpekar det uppenbara i att de förnedrar sig totalt för lite bekräftelse från någon pajas som bara vill ligga får man ungefär samma drapa som du.

Nu kanske jag förråder mitt eget kön men det här är en av anledningarna till att jag ibland blir extremt frustrerad i kvinnligt sällskap:


Jag avskyr den typen av känsloveton. Hennes "känslor" har alltså företräde framför dina när du reagerar på hennes ältande. Det är omöjligt att värja sig mot den typen av fluffargumentation eftersom det är ren manipulation.
Du kan ju alltid svara att du "känner" att hon är en gnällig slampa.

Hon verkar vara ett stort ego så exakt vad får du egentligen ut av den här vänskapsrelationen?

Men ibland räcker det att man bara lyssnar. Hon vill bara ha en förstående vän och inte nödvändigtvis svar på tal hela tiden. Det har inget med hur djup eran vänskap är så gör det inte större än vad det är.

Du förråder inte ditt kön. Varken du eller jag har någon skyldighet mot någon bara för att de råkar vara av samma kön.


Jag frågar mig det ibland. Det är bara det att vi för det mesta umgås rätt bra (när vi väl ses). Dessutom är jag trettiotvå år gammal och känner att jag måste vårda de vänskaper jag har. Jag har försökt skaffa nya vänner, men det ska vara fan så svårt.


Ja, och det är väl det som är så svårt för mig. I min värld vill jag komma med inpass, funderingar och verbalt stöd. Kanske för att jag själv hade förväntat mig det?

Är ni kompisar eller? Om du nu inte ser nåt intresse själv i henne så bör du ställa upp som vän för henne och försök iaf visa sympati även om du inte menar det. Eller du kan ju säga lite vad du tycker men ändå respektera hennes känslor och ställe upp för henne(jag antar att du gillar hennes sällskap).

That's what friends are for.

Ja, vi är kompisar. Jag har ställt upp och försökt visa sympati. Men om du läst mina tidigare inlägg ser du att jag inte tycker man ska behöva fejka saker i en vänskap, eller i alla fall att man ska kunna vara ärlig ibland och sätta ner foten.

Varför kan du inte känna sympati för henne då när det gäller dessa killar? Om det nu är en bra vän du vill vara menar jag..