Majoriteten av egen företagare jag mött är jobbiga.

Är det bara jag som är pessimistisk eller är egen företagare, jobbiga och fejk ler?

Mött mycket företagare i mina unga år. Företagsluncher, presentationer och andra tillställningar. De försöker alltid ge sken av att vara optimistiska, allvetande och trevliga på ett överdrivet sätt. För att troligen marknadsföra sig själva, med de gör den till den grad att det blir genomskinligt.

De försöker vara personer de inte är. De har alltid det nervösa leendet på läpparna, de försöker framstå som viktiga.

Detta är min erfarenhet av egenföretagare jag mött på luncher, träffar, informationsmöten och gäller små och medelstora företag. Detta gäller INTE på arbetsgolvet som t.ex. den lokala klädaffären, utan på formella tillställningar. Ett typ exempel är företagsmingel, kan vara de mest obekvämaste timmarna jag varit på när de ska låsas vara intresserade och alltid ska nicka och se glada ut. Kolla bara på vår näringsminister http://www.youtube.com/watch?v=aJpSsVxYTCM och hennes fejkade leende.

Något annan som har märkt av något liknande?

De är väl som folk är mest när de träffar människor de inte känner så väl, hur gör du själv i dessa situationer?

Men alltså jag vet inte vilken av typ företagsledare du träffat men jag håller inte med dig. Klart man kan vara stolt över vad man åstadkommit i livet.

Vad skall dom göra?
Inte le utan vara sura?
Vara pessimistiska?
Får man inte vara nervös om det är viktigt?
Skall dom vara sådana som dom är när dom träffar sina polare? Det går väl inte hem.
Skall de säga att de inte är intresserade?
skall dom skaka på huvudet när du tilltalar dom?
Se ledsna ut?

Hur gör du när du träffar en ny arbetsgivare?

Detta är ett normalt spel som alla känner till och förväntar sig

Företagsmingel behöver jag gudskelov inte ägna mig åt eftersom nästan alla mina kunder finns utomlands. Jag vet att många minglar för att "man måste" och inte har någon plan för det.

Affärseffektivt mingel är en konst.

Jag är mig själv. Försöker inte vara extra trevlig på ett tillgjort sätt. Visst klart man är trevlig och socialare men inte på ett överdrivet sätt.


Klart man får vara stolt.


Måste inte vara så svart eller vitt? Finns väl en gråzon hur man är, man behöver väl inte vara extremt övervänlig alternativt sur, otrevlig? De kan vara sig själva, och bete sig naturligt inte sätta på en falsk fasad.

Jag kan väl säga att jag till viss del upplevt samma sak. Speciellt när det är många nyföretagare som inte är så vana vid såna här tillställningar. De företagare som verkar mycket lokalt har väldigt mycket att vinna eller förlora på dessa mingel. Många är lite nervösa och osäkra då eftersom man ofta inte känner någon annan och har en del press på sig. Trotts det vill ju såklart göra ett gott intryck och det gör man betydligt bättre när man i alla fall verkar glad och tillmötesgående emot andra.
Ett leende kan betyda mer än vad man tror och kan vara det som får någon att komma bort till dig eller stanna kvar lite extra så att du kan knyta viktiga kontakter.
Jag ser dock väldigt sällan dessa tendenser hos företagare som är lite mer varma i kläderna. Då känns det mer naturligt och avslappnat.

Vara sig själv? Det kan man vara när man är ensam. Så fort man är med en annan människa handlar det om relationer och rollspel, även om det är omedvetet. Svart eller vitt? Jag föredrar varken svart eller grått utan vitt och med det menas att detta är ett socialt spel och man måste veta spelets regler. Du MÅSTE le. Du MÅSTE säga att det är trevligt att träffas. Du måste vara positiv. Du måste säga att det var intressant. Du måste VISA att du gillar det du gör och dina produkter. Du gör bäst i att nicka när ngn pratar. Allt för att du skall bli mer omtyckt. Sen finns det alltid ngn sur djävel du inte kan övertyga. Alla som säljer bra har dessa egenskaper. Så alla säljare och egenföretagare som läser detta: Var inte rädda för att uppträda säljande!

Intressant att du väljer en video av Annie Lööf för att illustrera din poäng, en kvinna som inte gjort annat än politik hela sitt vuxna liv och aldrig varit i närheten av något som kan kallas eget företagande.

Jag ser inte riktigt egenföretagare på samma sätt som dig. Men min erfarenhet är att det är en viss personlighetstyp som tenderar dras till egenföretagande. Att säga att "majoriteten av egenföretagare är falska" känns inte realistiskt. Snarare så är det nog så att du inte "fungerar" med den personlighetstyp som blir egenföretagare och upplever dem som falska och påklistrade. Sen är det klart att man brer på lite extra i vissa sammanhang. När man är ansvarig för sin egen försörjning kan man inte alltid "ta ledigt" bara för att klockan är efter 17.

Jag tycker i alla fall inte egenföretagare generellt är jobbiga. Utom de som är jobbiga, det finns pappskallar i alla grupper.