Tråden om Alprazolam/Xanor som psykofarmaka

Det finns en tråd för knarkare. Jag säger det hårt - "knarkare" - just för att visa att den här tråden inte är någon jävla fanclub, utan vi vill ha den som medicin och vi kommer diskutera den från depot till tablett till dosering i den här tråden.

Jag själv tar 3*2mg om dagen. Det har hjälpt oerhört mycket i att ta sig ut ur lägenheten, men jag kommer be om en dosökning till 4*2mg, alternativt 5*2mg om dagen för att halveringstiden är så kort. Beroendeframkallning är en bieffekt som inte går att undvika, men vill du uppleva riktiga bieffekter av medicin? Testa maxdos på SNRI och cold turkey och kom sedan och säg mig hur jävla beroendeframkallande ångedämpande är.

Jag själv använder det för att attackera ångesten och utifrån det slå ihjäl den kliniska depressionen. För första gången i mitt liv; efter sju år av mörker ser jag ett ljus, har jag ett hopp, och det för att jag inte är rädd för omvärlden längre.

Diskutera. Vad är era erfarenheter utifrån Alprazolam som psykofarmaka?

Jag hade också 3 ggr x 2 mg per dag i ca ett år. Fungerade jättebra, sen byttes de ut mot Iktorivil. De har jag ätit i ca 10 år nu, utan att ha behövt öka dosen.

Hade du depot eller tablett? Jag förstår verkligen inte. Jag googlar och googlar och folk talar om hur sjukt högt det är att ha t.ex. 3mg per dag och jag har 6mg per dag men känner mig aldrig hög såvida jag inte dricker i samband med medicinen. Det var nära att jag slog min vän i huvudet med en glasflaska när han började kommentera att jag sluddrade. Jag kände verkligen hur kapabel jag var att göra det då ett slags ångest/adrenalin började byggas upp i mitt bröst och jag nästintill började hyperventilera i min aggression (det berodde på att jag redan sagt till min vän att medicinen hjälper mig, så jag blev arg när han började påpeka negativa faktorer - klart som fan jag blir mer påverkad av fyra bärs än han blir när jag medicineras med Alprazolam).

Men på tabletterna ensamma känner jag mig aldrig hög, fast jag har inte försökt knarka dem, men enligt allt vad jag har läst; vad vana "knarkare" säger, etc, så borde 3*2mg om dagen göra mig hög. Jag får dock ingen eufori, men inte heller får jag ångest. Nu börjar jag bli rädd för tabletterna; inte för någonting jag upplever utan snarare hur alla andra verkar respektera dem medan jag inte känner av anledningen till denna respekt.

För ett par år sedan fungerade Stesolid, men läkarna valde att fortsätta med "prata bara om det" och "ta SSRI/SNRI" att Stesolid nu helt enkelt inte är "starkt" nog mot den ångest jag lever med; den ångest som försatte mig i denna fruktansvärda depression. Jag ska dock, antagligen, be min läkare om en svag övergång till Stesolid; kanske 40mg morgon och kväll medan jag försöker hålla nog med självdisciplin för att inte behöva 3*2mg Alprazolam om dagen, men hur lyckas man ha en sådan självdisciplin? Vi pratar inte enbart fysiskt beroende av bensodiazepiner, utan också en röst i huvudet som säger "tar du inte den nu, klockan 16:00, kommer du må dåligt 17:00", och alla där ute som lidit av ångest, likt mig, känner till rädslan för den köttkniven i solar plexus och vad vi är villiga att göra för att undvika den.

Man skulle kunna tro att jag tagit uppåt eller något med detta jävla rambling-inlägg, men jag är bara övertrött - och orolig. Det går inte ta sig ur min depression utan att bli av med ångesten - denna insikt har jag kommit fram till, men inte heller kan jag bli av med en kronisk ångest utan att attackera den med starkt ångestdämpande, som i sin tur kommer skapa ett slags ångest, så vad jag än gör kan jag inte vinna.

Men, som jag sade till min läkare, hellre försatt i ett stadium av medicinskt beroende än att vara aska i en urna, antar jag.

Hur ser din sjukdomsbild ut, som får benso utskrivet i sådana mängder? En väldigt "generös" läkare?

Läkare är ju oerhört restriktiva med denna typ av medicin nuförtiden. Nästa fråga gäller väl båda er. Är ni inte rädda för hur ni kommer må då ni slutar med denna medicin, eller är ni säkra på, att ni kommer bli medicinerade med dessa resten av livet?

Jag själv har missbrukat benso, och ser på det idag, som att lägga ett plåster över en cancersvulst. Det tar ju bort all ångest och är helt underbart om man har psykisk ohälsa av olika slag. Just därför är det så farligt. En "quick fix"

Jag är övertygad om, att man blir sjukare av denna typ av medicinering (missbruk) i det långa loppet.

Att ha "vid behov" är ju också lite luddigt av läkare att skriva ut, då detta kan ses väldigt olika

Vet en bekant till mig, som fått 100-burkar utskrivna, och han behöver bara förnya receptet. Förstår inte hur det ens är möjligt, att läkare gör så.

Du sitter och klankar ner på "Knarkare", men blir själv förbannad då din kompis kritiserar din medicin, eftersom du sluddrar efter några öl? Låter väl som att du tar saker lite väl personligt. Låter även för mig som en typisk missbrukare skulle reagera. Man försvarar "medicinen" drogen intill det sista.

Alla har vi "medicinerat" i början..

Att du inte upplever eufori av benso, är du knappast unik med. 6 mg Xanor är dock en ganska hög dagsdos, som jag själv åt då jag missbrukade medicinen. När det var som värst, kanske upp till 10 mg per dag, eftersom toleransen ökar med tiden.

Själv så upplevde jag en lycka, och eufori av att få vara ångestfri, ingenting känns omöjligt osv. Blev glad, uppåt och mer driven. Vågade göra saker jag annars aldrig skulle våga. Jag älskade benso, men idag skyr jag det som pesten, eftersom det bara lett till sämre psykiskt mående i det långa loppet, och att det inte är värt det, om jag kan lösa mina problem på andra sätt.

Vad har du för problem, och vilka mediciner äter du, förutom Xanor?

Du säger att vad du än gör, så kan du inte vinna. Du måste helt enkelt göra det som kommer fungera för dig. Om det innebär att äta benso varje dag, kan jag inte uttala mig om. Det är en snabb lösning, på underliggande problem ofta.

Hoppas du hittar en hjälp du söker!

Den funkar omgående, jättebra ångest-dödare osv. Men är ingen medicin man ska använda under längre perioder. Jag vet vad benso-avtändning innebär.. Det gör dina problem värre i det långa loppet, och ska bara ses som nödlösning under perioder då man söker efter en fungerande medicin. T.ex SSRI/SNRI/TCA osv.

Att medicinen har hjälpt dig jättemycket, är du knappast ensam om. Den brukar hjälpa de flesta, men i princip alla läkare inom psykiatrin, vet att detta inte går att bruka under längre perioder, utan att vara i farozonen för missbruk.

Just detta fenomen, med att man inte klarar av att göra något utan sin benso-tablett, vet jag mycket väl vad det innebär. Du säger att det hjälper dig komma ut ur lägenheten, det är jättebra! Det gjorde den för mig också. Men när det slår över, och du MÅSTE ta en tablett för att ens gå ut, då börjar man ha ett problem.

Angående maxdos på SNRI, så har jag ätit Venlafaxin 300 mg/dag, och trappade ut den Cold Turkey efter 2 års användande, eftersom jag fick mycket biverkningar som jag inte pallade längre. Jag upplevde inga biverkningar ovanligt nog, då man läst mycket om folk som slutat och haft en jobbig period. Fick 1 Brain-zap. Det var det enda, trappade in en annan medicin under tiden också (SSRI). Så personligen, så tar jag att sluta med en anti-depressiv CT alla dagar i veckan, framför med att sluta med benso efter frekvent användande. Tror de flesta skulle hålla med mig..

SNRI är inte beroendeframkallande för övrigt, men kan vara obehagliga att trappa ut.

Att du säger "KNARKARE hårt", visar att du har ett förakt för dessa individer. Det tycker jag är jättebra, att du känner dig bättre än dessa s.k knarkare!

Jag har inte klankat ned på "knarkare". Jag är drogliberal in i det sista. Det är retorik vilket du hade förstått om du faktiskt läste vad jag skrev, men istället blir du bemött med negativt attityd för att du påbörjar ditt inlägg på ett negativt sätt.

Agorafobi. Social fobi. Kronisk ångest. Panikångest. Klinisk depression.

Jag tar inga andra mediciner. Jag gick precis av Venlafaxin maxdos i sex månader då jag gav upp och sade, "okej, kör på, jag testar." Jag vägrade denna sortens mediciner i åratal, trots min depression, för SSRI/SNRI hade sina bieffekter, emedan Lergigan, Atarax och antipsykotiska var skrattretande som medicin för mina problem - och dessa problem eskalerades, vilket de aldrig hade behövt göra om läkarna faktiskt attackerat ångesten när den inte styrde hela mitt liv.

Venlafaxin slutade fungera så jag slutade ta den. Jag testade Lyrica för jag hörde att folk kunde bli maniska på den, men den gjorde ingenting för mig. Jag fick Stesolid, men kände inte alls av de effekter jag kände av förr i tiden. Jag bad därmed om Alprazolam och min läkare gick med på att skriva ut det.

I sju år har jag levt i mörker och isolation. Vi talar inte om några småproblem här med lite ångest inför att prata med brudar på krogen som t.ex. min vän har medan jag inte alls har det problemet; utan vi talar om det mest fruktansvärda en människa kan uppleva känslomässigt och ändå ta sig upp ur sängen.

Efter sju år måste Alprazolam vara rätt val. Jag måste attackera ångesten och ta mig ut i världen (planer är redan "satta i motion", så att säga, gällande studier, praktik, etc, men jag behöver den här pushen) för att jag ska kunna ta mig ut ur min depression. SSRI/SNRI är inte svaren. Jag läste en läkarartikel om SSRI för några år sedan. Vi borde frukta dessa mediciner mer än vi fruktar bensodiazepiner.

Förhoppningsvis gör jag rätt val här. Jag gör i alla fall något för att försöka förändra min situation och skapa mig ett liv värt att leva. Det är mycket möjligt att jag blir tvingad till ett liv av konstant bensokonsumtion, men förhoppningsvis blir det inte så. Vad jag däremot inte längre kan göra är att vänta på att något ska förändras eller fortsätta vara labbråtta för olika antidepressiva medel när det är ångesten som lett mig till depressionen.

Jo, det är det. Det är beroendeframkallande, för vad händer om du inte tar din benso-tablett? Du mår skit. Vad händer om du inte tar din Venlafaxin-tablett? Du mår skit. Jag har varit av Venlafaxin i snart en månad och brainzaps fortsätter, liksom jag verkar tömd på noradrenalin. Din syn på vad som är och inte är ett beroende ter sig väldigt konstigt i mina ögon; i alla fall om vi ska vara logiska.

Jag har inget förakt för "knarkare". Jag har ett förakt för människor som vägrar testa nya saker för att "knark dödar". Jag har ett förakt för människor som tror att en civilisations lagar nödvändigtvis behöver vara ens egen moral. Dessa människor är vad jag föraktar.

Jag hade depot.

Jag har bl.a asperger syndrom, paranoid personlighetsstörning o depression. Är under utredning för schizofreni.

Jag hade generaliserad ångest, men tror den har försvunnit. Har försökt sluta med Iktorivilen, men då får jag abstinens. Generösa läkare vet jag inte då jag haft ca 7-8 st (alla psykiater), under den tid jag ätit benzo. Men jo, jag behöver bara ringa så får jag 4 st 100-burkar Iktorivil 2 mg utskrivet. Men han kollar förstås om det har gått tillräckligt lång tid. Sen har jag andra mediciner också; Venlafaxin, Haldol, Theralen o Imovane.

Den eufori knarkare talar om är den du beskriver, att få vara ångestfri. Skillnaden är att de har andra läkare...

Jag vet vad stark ångest är, tro mig. Att använda bens dagligen mot ångest är och förstöra för sig själv. Det enda som händer är att du blir svagare för varje dag du drogar ner dig för och t ex kunna ta dig ut ur lägenheten.

Påverkad kommer du inte kunna jobba med din ångest för den finns inte i det tillståndet. Däremot så kommer den tillbaka hårdare än någonsin när du blir tvungen och sluta.
Ångesten försöker berätta för oss att något i våra jag eller hur vi lever våra liv är i konflikt med våra mål. Jag har själv ätit bens i 7-8 år och det tog mig ingenstans.

Jag har dock en tes. Hört talas om KBT? Det är ingen retorisk fråga, utan kunskap om det krävs för att förstå min tes. KBT handlar om att möta sina rädslor.

Jag var rädd för att bära hatt för två år sedan. Varför? Det är absurt att få ångest över det, men det ligger i vår mänskliga natur att tro oss vara centrum av vårt universum, dvs. vi sitter på bussen och tror att alla tittar på hatten. "Hur kan han ha hatt på sig? Är han sjuttio år sent i modet eller vad? Hahaha!" Men det stämmer så klart inte.

När jag fick Stesolid för en stund efter akutpsyk kunde jag plötsligt bära hatt. När de tog bort Stesoliden så kunde jag fortfarande bära min hatt. Varför? För att min hjärna kunde erinra sig en tid när jag, utan rädsla, bar min hatt. Jag är övertygad om att KBT i samband med benso kan ge fruktansvärt bra resultat och det är det jag försöker göra, men jag vägrar ge mig in i psykiatrin igen. Det går inte lita på dem.

Min vän sade till sin psykolog att han funderade på att skada människor. Denna vän, som aldrig oprovocerat attackerat någon, blev inlåst på rättspsyk för någonting han sade i förtroende. Nej, jag är en väldigt intelligent människa och är intellektuellt medveten om situationen jag sätter mig själv i. Jag har respekt för dessa droger - ja, det är droger - p.g.a. er respekt, men samtidigt anser jag min tes vara väldigt logisk: Jag möter världen ångestfri och min hjärna kommer ihåg dessa möten. Under tiden bygger jag upp ett liv med sociala interaktioner och energi (MMA är redan en av planerna för fysisk aktivitet) för att när jag väl går av benso så kommer jag återgå till ett liv; ett riktigt liv.

Jag ska dock försöka gå ned till svagare benso. Jag tror min läkare kan acceptera 40mg på morgonen och 40mg stess på kvällen medan jag försöker hålla mig till Alprazolam i yttersta nödfall, men ändock "vid behov" 3 gånger om dagen. Jag har aldrig haft problem med missbruk och måste sätta tillit till min självdisciplin. I slutändan är det upp till mig om jag vill kämpa för ett liv eller ge upp och begå det självmord jag så har längtat efter, men som jag vet skulle förstöra min mamma för all framtid.