Vad har Rigmor Robert gjort för ont egentligen?

Kickan och Ninjan::

Skärp er. Det här är min seriösa tråd. Jag vill inte att ni kör ner den i papparskorgen som den där nyss!

Stolpe ut där.

Styr upp nu gott folk, jag låter tramset vara kvar men tramsas det mer åker den i papperskorgen.

/Mod

Jag är ju som alla (?) förstår INTE feminist men hänger här i Feministforum ändå. Därför att jag tror ändå att filosofiska och existesiella frågor kan dyka upp här.

Jung och arketyperna är ju nåt som under 1900-talet varit en enorm källa för film och konst med mera. Kanske är jag mer inne på detta än jag själv velat medge.

Och det här är det andra forumet (utanför FB) som jag på kort tid har betraktats som gammal, dammig, passerad för att jag är inne på sånt här istf den "hippa och balla" feminismen.

På samma sätt som det finns olika feminister finns det hos oss icke-feminister olika typer:

Sceptic enquirer är väl ett gott exempel på en som drivs av nåt sorts liberalt patos, om jag fattat rätt?

Hallonplutten verkar ju gilla att bråka ialla fall...

och så Cyborg Baleout då som är nån sorts egocentriker där att kalla sig "feminist" helt enkelt inte går ihop. Jag är en lyssnande man men ingen självuppoffrande man. Feminismen kräver för mycket av mig som jag inte orkar med...

Plus att det är oromantiskt.

ja, nu kom nån och tog oss i våra (könsneutrala) öron, det var ganska skönt

jag tror faktiskt jag måste jobba lite, "a woman's work is never done" som bekant,
men innan jag drar passar jag på att även i den här tråden utropa mej till segrare

Makehaste: blev du inte glad att se sån sprutt det var i ditt forum när du kom tillbaka?

Makehaste och andra som var med förra gången FB hade feministforum:

Det funkar väl bättre nu i alla fall?

sorry,
jag bättrar mig omgående *lägger ett skinande äpple på Cyborgs kateder och bugar sig djupt och vördnadsfullt innan han backar ut ur klassrummet*

man får passa sig för att se världen uppdelad i motpoler, även om jag tror att Rigmor har till viss del rätt när hon sätter kvinna och man på varsinn sida om floden. vi tordes ju vara skapta för att komplettera varandra, vi har dragningar och färdigheter åt olika håll och det är ett ofrånkommligt faktum. knäckefrågan har alltid varit: är detta en medfödd process eller kommer den utav samhällets normbyggande? förmodligen både och. östrogen och testosteron har bevisligen olika inverkan på könen.

är normbyggandet en fristående "ond" process som med alla medel bör bekämpas? som håller oss ifrån de vi verkligen är? till viss del stämmer det nog, men å andra sidan finns det en trygghet i att veta att: jag är man, det här förväntas av mig. visst, det låter omodernt och fegt men i ärlighetens namn är det så de flesta vill leva! det är här elitismen kommer in. ett fåtal djärva ousiders vill få hela folket att "tänka om" men majoriteten har ingen talan utan följer efter som stumma hönor. okej, detta är vad som bör vara, jag inrättar mig i det precis som jag inrättade mig i folkhemmets klossiga samhällssyn.

feminismen eller någon annan -ism blir aldrig äkta om den inte byggs på det reella missnöjet! som jag brukar säga: revolutioner börjar alltid med ett utbrett, långvarigt missnöje som kulminerar i att en ledare från marknivå vill förändra toppstyret. idag är det tvärtom toppen som försöker masa in hela befolkningen i någonting halvhjärtat som de flesta faktiskt tar avstånd ifrån. Det är bara att se resultaten i opinionsundersäkningarna. feministisikt initiativ hade väl tagit mer än 3% av rösterna om de faktiskt hade ett stort folkligt stöd? det är det som är så oroväckande med feminismen. att så få människor kan få så stor makt, helt utan kritisk inblick i organisationen.

vi vet vad som är bäst för oss alla

Henkko:
det du beskriver är ju våra könsroller och tryggheten som trots allt ligger i dem

jag reagerar mot Rigmor Roberts sätt att utse bara en enda sanning för hur kvinnor är, en helt fixerad könsroll,
du reagerar mot vad du uppfattar som den nutida feminismens sätt att utse en lika fixerad könsroll, fast byggande på total likhet i stället för som Robert, på en total olikhet

så då kan vi nog vara överens,
en människa, man eller kvinna, beskrivs inte av en låst könsroll, könsrollen måste ge utrymme för alla sorters människor och en hel del av det som förr i tiden skulle uppfattats som "gränsöverskridande"

om du sätter dej in min situation relativt en sådan som RR: tänk dej att någon hela tiden förlöjligade dej, utsåg dej till offer och oupplyst,
om du inte passade in i den mest machobetonade av alla mansroller,
lika förudmjukande är det för mej att lyssna på RR,
alla kvinnor är inte nöjda med att vagga fram i ett odefinierat hav av känslor, med en ståtlig man vid rodret, om du förstår liknelsen,
en hel del av oss blir faktiskt inte arketypiskt olyckliga av att skruva i en glödlampa själva, vilket är ungefär vad RR hävdar

så hon är en representant för dogmatism, det är det jag reagerar mot

Nu börjar jag få svar på min fråga för hela tråden. Rigmor Robert kan alltså uppfattas som DOGMATISK.

Det är det jag inte har märkt hittills, jag har mest sett henne i lite små grejer här och där i TV och i den kära veckopressen. Men detta har alltså inte varit tydligt för mig, jag kanske tycker hon är i mittfåran för MITT tänkande, vad vet jag?

Hur har ni råkat på henne, Kickan och Monika mfl?

Har ni tvingats genomlida konferenser i hennes regi på jobbet?

Har ni läst hennes böcker, hela böckerna alltså? Var dom usla?

Har ni tvingats sjunga Halleluja och dansa med Kay Pollack och "förverkligat er själva"?

okej, där är jag med dig förlåt att jag skenade iväg

Får Rigmor Robert och Marianne Ahrne överhuvudtaget kalla sig feminister?

Gör dom det själva, eller tillhör dom inte "klubben"?





Marianne Ahrne har ju en intressant icke-politiskt-korrekt personlig historia i bagaget...

Den kan vi ju diskutera hmmm

är du konspirationsteoretiker?

jag har ingen aning om vad de får eller inte får, jag har i alla fall inte frågat någon om lov