Du har rätt i det du säger om luftmotstånd, men det är jättesvårt att räkna ut analytiskt. Vad man gör är att man inför något som kallas "drag coefficient" (
http://en.wikipedia.org/wiki/Drag_coefficient ) och betecknar den med Cd. Cd uppfyller:
F = (A*Cd*rho*v^2)/2 där A är den projicerade arean, rho fluidens densitet och v är fluidens "fria" hastighet (relativt kroppen).
Problemet är att det inte finns något allmänt uttryck för Cd som beror av objektets form och Reynolds tal ( Reynolds tal : (rho*v*L)/mu där L är en karaktäristisk längd och mu är viskositet ) utan man får leta i diagram och iterera för att få en "terminal velocity".
Om man frilägger ett objekt som man släpper från en viss höjd med luftmotstånd får man:
F = mx'' <=> m(dv/dt) = (A*Cd*rho*v^2)/2 - rho_k*V_k*g+ g*V_k*rho_f
där x'' = dv/dt. Observera att Cd = Cd(Re(v)) vilket gör att accelerationsfasen blir jobbig att lösa för. För låga Reynolds och sfäriska objekt gäller sambandet Cd = 24/Re och det kallas Stokes drag.
För gravitationens beroende av höjden gäller att den approximativa modellen för fall utan luftmotstånd är: x'' = -g och den exakta(?) modellen är : x '' = -(g*R^2)/((R + x)^2), där x är höjd över jordytan och R är jordens radie, så när x = 0 är approximativ och exakt modell likadana.
Så för att lösa dessa typer av problem behöver man köra numeriskt.