Varför föds det så få barn i Italien?

Såg nyligen en skum sak, Italien har visst en av världens lägsta fertilitetsnivåer. I Italien så föder varje kvinna i snitt 1,3-1,4 barn per kvinna, det innebär att för varje ny generation så minskar italienarna med stora siffror, på samma sätt som etniska svenskar minskar för varje ny generation.

Frågan är varför föds det så få barn i ett land som Italien? I Sverige är det inte konstigt att det föds så få barn då det är ett feministiskt land och så vidare men min bild av Italien är att det är ett väldigt traditionellt och religiöst land där kvinnorna främst är hemmafruar. Hur kan det då komma sig att italienska kvinnor föder ungefär lika få barn som svenska kvinnor gör? Jag gissar att abort heller inte är på samma enorma nivåer i Italien som i Sverige men ändå föder italienska kvinnor så få barn.

matematik ser inte ut att vara en av dina starkare sidor. om nästa generation är "2 tredjedelar mindre", borde bara en tredjedel bli kvar.

Italiens befolkningsmängd kommer inte rasa i enorm takt. Man beräknas vara lika många år 2050 som man var år 2010.

Pga invandring och invandrarnas höga fertilitet så skapas det en artificiell bild av att svenska befolkningen ökar, det samma gäller övriga europeiska länder. Sanningen är dock att de inhemska europeerna dör ut och minskar för varje generation medan vi ersätts av somaliska tiobarnsfamiljer.

Jaha, en I&I-nisse som hittat hit. Du får gärna backa upp det sistnämnda. Den huvudsakliga invandringen till Italien kommer ifrån Europa och man räknar med drygt tre miljoner muslimer i landet år 2030, d.v.s. en tjugondel av befolkningen. Såvitt jag har kunnat läsa mig till var Somalia inte ens på topp 20 vanligaste invandringsländerna till Italien så sent som 2011.

Undrar för övrigt hur bilden är artificiell? Du menar att Sverige egentligen minskar i befolkning, bara det att alla räknat fel?

Eftersom de har mindre samlag än genomsnittliga svensken.

pga ekonomiska situationen
dvs ingen jobb, inga pengar osv

Ja, andelen etniska svenskar minskar, medan andelen araber, romer, somalier, albaner, etc ökar. Det är väl inte svårt att förstå. Man måste mycket långt ut på landet, eller vara väl barikaderad på Lidingö för att undgå att märka obalansen. Välkommen till Malmö, min vän!

Vad gäller invandringen till Italien kan flyktinglägret på Lampedusa anföras som exempel på trycket söderifrån. Befolkningen på ön var förtvivlade över 7.000 invandrare från Libyen och kontaktade Berlusconi, som faktiskt reste dit och tog itu med saken. Så vitt jag vet släpptes libyerna vidare till Sicilien. Att förneka immigrationstrycket från Afrika är omöjligt, om man vill hålla sig i närheten av verkligheten.

För att återknyta till trådens egentliga ämne: arbetslösheten och osäkerheten är ju naturligtvis ett skäl till att inte skaffa barn, utom för dem som förlitar sig på att gud ska ta hand om dem, om de bara följer Koranens och G.T:s påbud och förökar sig som råttor och uppfyller jorden. Men det som skiljer Italien från Sverige är föräldraförsäkringen, som tryggar arbetande människors möjlighet att återuppta sitt yrkesliv efter barnafödande och -ledighet. I princip ska ju inte ett års barnledighet medföra något avbrott i karriären, löne- eller avancemangsmässigt, i Sverige. I Italien är förmånerna mycket mera begränsade. De som väljer att investera i en utbildning, tvekar i det längsta att riskera karriär och jobb genom att kliva ur råttrejset ett år och skaffa barn, och än mindre att göra så två eller tre gånger.

Enkelt, eller hur! Och inte helt olikt de strukturer som raserade romarriket inifrån.

Jag vet inte hur mycket det ligger i det, men som jag förstått det är en faktor bostadssituationen. I Italien bor ungarna hemma hos mamma och pappa väldigt länge, upp i 30-årsåldern är ingen ovanligt, om det beror på svårigheter att få tag på en bostad, ekonomiska situationen eller en "mammighet" låter jag vara osagt. De inser väl kanske att det inte är guldläge att skaffa barn om man inte har sitt eget place.

Svaret är brist på feminism, vilket du nog vet redan eftersom du bluffar om sverige.

Ironiskt nog verkar det stämma, från männens sida då. http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/4739154.stm

Män, det kanske är dags vi blir hemmafruar; för Europas överlevnad?

Det har skett mycket i Italien. Männen här som där har tagit sig främmande attityder, de raggar inte som förr utan sitter i grupper av inbördes beundran o dissar kvinnor.
Mamma pysslar om gullefjun till över de trettio o far skall bara hålla tyst och se till att pengar kommer in till frun i huset o det slappa tillika timidiserade ättelägget som aldrig tänker sig att bli en vuxen man.

Som löken på laxen så har vi politiker som skor sig själva i första hand, som tänker i första hand globalt = "snömos" och avlägger rapport till US var o varannan vecka för att vara säkra på att ha någonstans att undgå hämnden när det urätna skafferiet Eu imploderar gnagt som det är in på skalmarna.

Det är inte direkt muntra framtidsutsikter och barna födandet följer faktum.