Eran och våran?

Jag såg våran hund!
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/816589

Att skriva våran och eran istället för vår och er, som är det rekommenderade, kan ha sin förklaring i gamla ackusativformer från fornsvenskan och tiden innan 1400-talet. Mer om det i veckans avsnitt.

Det irriterande pronomenet han
https://xn--sprkkrnikan-z8a8t.se/2014/01/07/det-irriterande-pronomenet-han/

Detta är också anledningen till att man hör vissa säga våran och eran medan språkpolisen tjuter att det heter vår och er. Våran och eran var nämligen ackusativformer i fornsvenskan, så då var det helt korrekt att säga ”flickan såg eran katt”. Däremot sade man aldrig ”eran katt klöste mig”, för då står ordet i subjektsposition.

Krama han i godan ro
https://tidningensyre.se/2025/05-januari-2025/snirkligt-och-tankevackande-om-existensen/

Vårat har en annan och kortare historia än våran. Det kom till för att våran uppfattades som ett adjektiv, enligt Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok. I så fall borde det nämligen heta vårat i neutrum. När folk började säga vårat hus och sånt är svårt att veta, men det första kända belägget är från 1624. När radioserien Vårat gäng började sändas 1939 var det alltså ingen nyhet.

Så borde man egentligen säga våran och eran? Borde man egentligen säga att man kramar han när han får en kram? Nja, inte på grund av att det hette så en gång i tiden. Om man inte helt och hållit tänker återgå till det gamla kasussystemet, och det vore lite oväntat.

https://www.facebook.com/groups/sprakpolis/posts/7963378393720304/

En kvarleva från fornsvenskan som silats bort vid stavningsreformer etc. Våran och eran var förr maskulinum ackusativ. Liksom ljusan dag, rättan tid och godan ro.
Även "någon" är en gammal ackusativform (av nokur), som dock inte har silats bort.
Vårat och erat är senare former och har bildats i analogi med våran och eran.
Att en del uppfattar våran/eran som dialekt beror på att talspråket på ett sätt är konservativare än det reglerade formella skriftspråket.

Spännande inlägg, Ördög!

Så OM ordet 'eran' står i subjektsposition, DÅ var det inte OK med eran.
Men båda är väl ackusativ?
Finns det något skäl till detta?

/VV