Citat:
Ursprungligen postat av
hejloltja
Har sett det hävdas i andra trådar, att det bara är de få
äkta psykopaterna, som inte tvekar att döda.
Så jag skulle säga att det är psyket.
Här är en tråd i ämnet:
Förmågan att Döda
De flesta soldater är vapenvägrare utan att vara medvetna om det, säger Pierson:
Amerikanska studier om soldater som är i fjärran land är inte så intressanta.
Det finns andra situationer där soldater inte upplever att verka, som något främmande. Det torde dock vara sant, att alla inte funkar i en skarp situation, och att en del som skrävlat en hel del förlamas och helt andra fungerar.
Att stämpla soldater som fungerar i strid som psykopater, ser utan att vara någonsorts agenda som passar det PK frälsta biddragssverige där man nog får skämta med norrmänn, finnar, blondiner och särskilt svennar, men inte somalier, för alla kulturella personer blir ju kränkta av det.
Nu är det emellertid inte frågan om huruvida soldater är psykopater utan prioritet på psyk eller fys för specialtrupper (jag vill inte använda ordet "elitsoldater").
Själv tycker jag att frågeställningen är fel. Det krävs ett visst mått av fysiska egenskaper, men efter att man uppfyllt det, blir det frågan om psyk.
Vi kan tasom ett exempel i de finska fjärrpatrullmännen under fortsättningskriget 1941-1944. Elitidrottare med extremt god kondition var inte generellt de bästa fjärrpatrullmännen (som idag skulle kallas jägare i Sverige). En god grundkondition krävdes, men det var tysta, målmedvetna killarna med stort, men inte dumt självförtroende, som klarade sig i veckor bakom fiendelinjerna, ofta på vägen hem till slut förföljda av stora fiendetrupper i en vecka.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Fj%C3%A4rrpatrull
Vi kan ju dessutom skilja på uppgifter. Det är delvis andra egenskaper som krävs för att borda ett fartyg eller gå in i en byggnad med beväpnad motståndargrupp än det är att i veckor finnas bland fiendetrupper.