Min bipolära partner "stänger av".

Hej!

Jag är sedan några månader tillsammans med en tjej som har bipolär sjukdomen (typ 2 tror jag då den ibland även är depressiv). 95% av tiden märker jag inte av sjukdomen men ibland hamnar vi i konflikter som gör henne väldigt avstängd, det kan i mina tycken vara ganska banala saker som leder till denna avstängdhet. Är detta vanligt hos personer med bipolär sjukdom?

Jag har ibland svårt att vara objektiv och se att det är sjukdomen som talar, och "går igång" själv, har dock blivit mycket bättre den senare och försöker låta henne vara tills det lagt sig. Min reaktion är att jag blir rädd att det ska slita sönder vårt förhållande och känner mig som en mes ibland.

Ska tillägga att hon är väldigt noga med medicinering och har stor insikt i sin sjukdom (något som hon i.o.f.s sällan delar). Jag är själv väldigt försiktig med att beröra sjukdomen, speciellt vid konflikter.

Hur gör jag/man, jag älskar henne?
/R

vadå väldigt avstängd? Hon skriker inte tillbaka eller bara skiter i vad du säger. Det behöver inte alls bero på sjukdomen.

Jag arbetar inom psykiatrin och känner igen det där mycket tydligt.

En person med bipolär sjukdom har naturligt lättriggade depressiva och maniska faser. Man går upp och ner som i ett vågmönster.

Målet med behandlingen är att få denna svängning i humöret till att bli så rak och konstant som möjligt.

En vanlig terapiform är au man lär sig kontrollera sina svängningar när man exempelvis blir upprörd eller stressad. Det är vanligt att bipolära patienter"stänger av" när det blir för mycket för att Han Utan att man hamnar i en manisk eller depressiv fas.

Beroende på vilka läkemedel man tar så kan detta även förstärka eller förminska nivån av sinnesintryck under en sådan "avstängning"

Om hon har god sjukdomsinsikt och självkännedom kanske hon kan vara behjälplig om hur hon kan väckas ur "dvalan". Jag har samma problem när det blir för mycket i skallen men har lärt mig sätt att bryta transen som annars lätt blir en opraktisk försvarsmekanism när det blåser. Liksom folk som börjar lipa eller veva måste man ta ansvar för sina beteendemönster och lägga energi på att ändra dem.

Vad säger hon?

Autocorrect

Undvika är rätt ord

Bipolära mer känsliga för emotionell stress generellt och typ 2 svänger ofta snabbare än typ 1 samt triggas ofta lättare. Dock eftersom effekten släpper väldigt snabbt låter det hela som skyddsmekanism/invant beteende/personlighetsdrag/effekt av tillfällig ångestmedicin

Svarar väl på det här också, även fast det är längre sen sett till din senaste trådstart, men bara för att...

Ja, det här kanske berör mer typ 2, inte för det att stänga av måste ha med det att göra, men i vilket fall som helst så i mitt förhållande är det partnern som stänger av om man med stänger av talar om att, kanske lite slarvigt uttryckt "straffa med tystnad".

Däremot har jag känt att diskussionerna mer är som rundgång gräslök fågelsång, att det är svårt att ta in varandras perspektiv, att det bara handlar om att få förklara sin sida av saken och då har jag någon gång höjt rösten och sagt AH! Vi kan ju inte prata om nånting! Det är ju inte helt sant, men det känns så ibland då det blir samma slags gräl nästa gång vi grälar igen. Vi blir aldrig fysiska, men det känns ändå ibland som ett själsvåldigt ultravåld vi utsätter varandra för.

Det är svårt att reda i parsituationer där man inte vet hur båda två beter sig, men ja.

Vill du förresten läsa två bra böcker om bipolaritet så ska du läsa Adams bok (man, bipolär typ 1) av Åsa Moberg och tidigare make (subjektet för boken) samt Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva (kvinna, bipolär typ 2) av Ann Heberlein (själv subjektet för boken).

Dessa två kan säkert bidra till väldigt goda insikter för den som inte hundraprocentigt förstår den bipolära partnerns/goda vännens tankevärld (få).