Vandrande tält vägrar flytta på sig när vi möts på trottoaren.

Det är mycket möjligt att jag var en liten smula ironisk där.

Jag är Finlandssvensk och fick lära mig av mina föräldrar att man går på höger sida samt att man lämnar företräde till de som är äldre än en själv eller behöver utrymme.

Är det svårt på något sätt? Jag har bott i Sverige i två år nu och det är löjligt hur folk bröstar upp sig för en enkel sak som löses genom hänsyn.

TS - Gör denna, lite väl dramatiskt men det funkar nog

De flesta flyttar på sig om jag skulle villa gå direkt mot dom eftersom jag är en lång kille och brukar gå ganska snabbt och bestämt, dock brukar man ju i samspel markera lite på vilken sida man har tänk att gå förbi varandra på.

De är miljöskadade. Ingen annanstans på jorden får tältklädda sådan respekt som i Sverige. Så fort de får känning av detta så sätter makthungern in i den mest ödmjuka muslim. De kan inte hejda sig, i deras värld betyder underkastelse bara en enda sak - att de själva tillhör en sorts överhet. Hon ser förmodligen inte dig som en människa TS, du är mer som en slav i hennes ögon. Och när ni gick in i varandra så trodde hon förmodligen att du var berusad eller dylikt och sprang vidare bara.

Jag måste också alltid flytta på mig, det är ALLTID jag som måste dra undan mina axlar eller skifta min position för att inte gå in i någon annan oavsett vilken situation det gäller.

Men, är det inte så att man ska gå på vänster sida och cykla på höger? Så det vandrande tältet gör ju rätt och du gör fel.
När jag cyklar så är det oftast alltid tjejer som går/cyklar på fel sida.

Att gå på högersida av gångbana/trottoar är ju självklart.
Men om det är kombinerad cykel/mopedväg samt gångväg
ska man då gå på vänster sida???
Hur ställer ni er till detta!!!

Tycker TS är riktigt löjlig. Sluta haka upp dig på småsaker så kommer du se att livet blir så mycket bättre.

Hon kanske tycker att det är irriterande när det springer runt massa svenska tjejer klistrade till sina Iphones som inte ens ser vart de sätter fötterna. Men å andra sidan har dem rätt att göra så för att de är vita...

Jag däremot blir inte irriterad för jag har faktiskt orken att se vart jag går och kan flytta på mig om det så behövs, bara de inte börjar vandra igenom mitt hus.

Detta beteende är väl ändå inte exklusivt hos "vandrande tält"? Förekommer väl hos puckon av alla de slag?
Är det inte möjligt att du helt enkelt hyser ett särskilt ogillande för just dessa "tält", och därför är mer uppmärksam och benägen att bli irriterad när just de uppvisar detta ohyfsade beteende?

Bästa är att gå All In, hoppas på att en äggstock säger upp sig vid kollisionen eller åtminstone en ömmande livmoder. Ibland är det skönt att vara karl.

testa att stirra henne skrapt i ögonen, muslimkvinnor är inte tillåtna att se främmande män i ögonen.

För att svara på Ts enda fråga i starten, nope dom har ingen respekt för dig, min erfarenhet av muslimer jag försökt samarbeta med har varit att eftersom jag är vit samt ej muslim är jag av mindre värde än en hund av rasen gatukorsning.

Tack gode är jag man, nästan 190 cm, inte klen i kroppen och har skägg, oftast ser jag också rätt arg ut så min erfarenhet är att dom viker undan i sista stund.

Tips... tror du bör pröva basketspelar tekniken andra har tipsat om, stanna precis innan kollision så tror jag dom viker undan. Annars är det offensiv foul...

Varför är det dom som är dumma i huvudet?

Är det bara jag eller tycker ni också att dessa chicken race avseende vem som först ska vika undan har blivit mer frekventa?

Frågan är vad som händer om två personer som är ute och går möts och båda har bestämt sig för att inte vika undan. Någon får ju likt förbannat vika undan om dom inte ska stå där och stirra på varandra resten av dagen. Ni som har som policy att inte vika av; har ni tänkt ut vad ni ska göra om ni möter nån som är lika stenhård?

Så tuff du är, ditt antisvenska rövhål.


Jag var väldigt ironisk, min finska vän - ni är alltid välkomna.


Är du en neger eller? Man passerar varandra på höger sida om det är det minsta lilla oklart. Detta är kutym för svenskar och lika självklart som att inte stirra varandra i ögonen, för att göra en liknelse.