Kapitalismen är nationstatens död

I mitt arbete med akademiska texter i sociologi, rättssociologi, political science osv., och i kombination med all den litteratur jag samtidigt studerar på Uni i relaterat ämne, slår man fast precis överallt en intressant motsägelse, fast man uttrycker det sällan i så många ord: inom konservatismen har man två kärnkoncept som är varandras fiender, nämligen, internationell/global kapitalism och nationalismen. Dessa två begrepp är motsatser.

Viktorianska, klassiska konservativa som påbjöd det nya, moderna nationalistiska begreppet som framtidens melodi var högst tveksamma till kolonialismens utflykter. Det är intressant att sitta och läsa tidningsartiklar i dåtidens engelska tidningar och se hur argumenten gick. Ena konservativa lägret ville ut och kolonisera allt man kunde. Det fanns dessutom en ny medelklass som plötsligt utgjorde en ekonomisk maktfaktor och deras kapital tillsammans med de andra samhällsklasserna som hade råd ville utanför landets gränser och bli investerade i den nya, prunkande av rikedomar världen. Samtidigt menade nationalisterna att detta var oförenligt med nationalismens ideologi, att produktion skulle ske självförsörjande och nationellt samt att dessa koloniala utflykter skulle leda till att dessa vildar skulle börja blanda sig med vitt folk. Vissa varnade för att den internationella kapitalismen sket i nationer och skulle bli nationstatens undergång.

Enligt precis all seriös, akademisk litteratur relaterat ämnet är nationstaten i princip redan förbi, makthavare är införstådda dessutom, med att i framtiden kommer globaliseringen - ledd av kapitalismen, förstås - leda till helt nya identiter än nationella identiteter och globala bolag som i själva verket tar över makten från staterna.

I USA ser man hur de konservativa sitter hårt i dilemmat mellan att fortsätta predika total frihandel utan statlig intervention och total panik över att se hur globala bolag flyttar sin produktion omkring över alla nationsgränser i jakt på billigare omständigheter. Deras konservatism kräver i själva verket grov statlig intervention i form av protektionism. I själva verket visar det sig att nationalsocialismen är nog den mer konsekventa formen av nationalism, iallafall i denna fråga.

Kommentarer om denna märkliga, ideologiska kärnmotsättning?

Redan 2010 deklarerade Europeiska rådets ordförande Herman van Rompuy att nationalstaten är död och hyllade EUs marknadsekonomi för detta så det här är en utveckling makthavarna vill ha och strävar efter för att sedan kunna bilda EuroAsien och få total kontroll över alla länder i Europa och Asien.

Frågan är bara om folket vill detta eller inte. Makthavarna kör över allt och alla om ingen protesterar mot en sådan utveckling.

Fel, du blandar in konspiration i historik. Staten tycker inte om det här speciellt alls, tvärtom är det ett hot mot deras sfär, stastvetare överlag är nog heller inte så förtjusta, men staten måste följa pengarna, för pengarna har, sedan 1800-talet och än mer i en finansiell globalisering, suverän makt. Därmed menar man att kapitalismen hotar nationstaten som begrepp. (Att man inte vill ha rasism är en annan sak). Grovt: pengarna styr politiken, och pengarna skiter i gränser, alltså måste politiken följa efter, villigt eller ovilligt.

Du har just upptäckt att vi historiskt haft en bördsaristokrati och lantlig adel och en urban penningaristokrati och att de historiskt hört till två olika samhällsklasser med olika intressen.

En "krigarkast" och en urban köpmannaklass. Svärdets makt mot penningens.

Ursprunget till marxismen kommer från en viss del av den intellektuella urbana penningaristokratin som ville alliera sig med arbetarklassen och leda den i syfte att förverkliga marxismen som en del av deras emancipation in i ett sekulärt samhälle, där religiös identitet allmer underordnats, till förmån för vetenskap och Darwin. En marxism med udden mot bördsaristokratin men ledd av en sekteriskt konspirerande intellektuell (penningaristokratisk) elit med basen vilande hos en internationell arbetarklass utan nationell identitet. Med ett avantgard som ville sekularisera oss alla in i en ny kosmopolitisk ideologi med udden mot den nationella bördsaristokratin och leda in oss i Guds Rike på jorden. Marxismen.

I Tyskland sattes det du nämner på prov 1918/19 då nationalism mot kosmopolitiska ideal ledde till att revolutionerna misslyckades och att marxismen underordnades demokratin och nationalism samt att reaktionen senare blev en bördsaristokrati i allians med arbetarklassen under nationalismens förtecken..mot kosmopolitiska ideal med ett senare korståg mot just Sovjeunionen. Bördsaristokratin gick som bekant under i Tsardömet. En undergång som till stor del finansierades från...Wall Street.

Ett Sovjetunionen som under Stalin redan övergett den trotskistiska drömmen om den "världsomspännade revolutionen" med ett gränslöst Europa och Storsovjetunionen inklusive Tyskland och Ryssland med den välorganiserade tyska arbetarklassen som bas med udden mot det aristokratiska Storbritannien i kamp om världsherraväldet.

Någon annan stal upplägget.

Har du sovit under en sten...? Detta är våra äldre generationers historia.

^Revisionistisk nonsens, bara så att ingen blir misledd

Felsyftat. Läs din egen text några gånger så ser du att du skrivit att det är du som slår fast något.


Så de andra samhällsklasserna ville ut och bli investerade?


Felkommaterat. Vilka makthavare är införstådda förresten? Ordförandena i svenska schackförbundet och Långshyttans kyrkliga syförening?


Lilla gubben! Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Återkom när du behärskar grundläggande elementa i skriftspråket.

Därefter kan vi ta upp grundläggade vetenskapliga begrepp. Som kausalitet exempelvis. Att till exempel handelspolitik och hantering av ekonomiska styrmedel inte styr hur man väljer att utöva sin kultur och bygga upp sin identitet.

Nationalstaten har sitt ursprung i franska revolutionen och förvandlar undersåten till en medborgare med rösträtt av en viss nationalitet. Folket ville inte ha främmande herrar utan själva styras av sina egna representanter.

Den klassiska liberalismen bejakade nationalstaten och nationalism. Det är tragiskt att vår nutida nyliberalism särskilt i centerns skepnad inte har ett historiskt perspektiv till varför liberaler förr bejakade nationalism och nationalstaten samt var emot mångkulturella imperialistiska stater som det gamla Habsburg. De imperier styrdes av internationellt verksamma aristokratiska familjer (Österike-Ungern), och bildade "nationernas fängelse". I den statsbildning där just nationalismen var som starkast och där just Hitler och andra nationalister hade sitt ursprung och inte klarade de påfrestningar som första världskriget gav upphov till.

I det feodala Europa innan den franska revolutionen ansågs en feodal undersåte sakna en nationalitet och passet var något som suveränen utfärdade för att de egna undersåtarna skulle ha beskydd även om de lämnade suveränens domäner.
Främst då personer som reste och hade nåt ärende för suveränen.

I de flesta europeiska länder övergav man den feodala synen på folket såsom suveränens undersåtar och anledningen var att man efter den franska revolutionen uppfattade ett territoriellt medborgarskap som en kvarleva från feodalismen.

I Storbritannien har man ännu idag denna feodala syn på undersåten och det är då inom vilket territorium som du är född i som avgör din rättsliga status mot suveränen (monarken). Inte din börd, såvida du inte hör till en familj med ärftliga privilegier.

Nationen tillhörde man inte på grund av att man råkade födas inom en viss furstes territorium, utan därför att man hade en viss härstamning.

Det var folket som skulle äga staten, inte tvärtom. Nationalstaten som idé var skapad och man föddes in i sin nation och fick sin nationalitet av sina föräldrar och inte efter territorium.

Man vill inte ha en statsbildning där stånd och samhällsklass var skiktat etniskt. Man accepterade dock religionsfrihet som ett spörsmål för individen. Detta var ett resultat av det trettioåriga kriget.

Man ville inte styras av främmande herrar som suveränen tillsatte och i nationalstaten eller republiken där alla medborgare skulle ha samma nationalitet samt vara lika under lagen och adelns privilegier skulle avskaffas.

Man var inte längre en feodal (livegen) undersåte utan en fri medborgare med politiska rättigheter
utav en viss nationalitet. Medborgaren (folket) skulle äga staten och inte tvärtom.

Man ville ha en homogen statsbildning och folket skulle inte styras av en diversifierad elit,så att lojalitetskonflikter undveks och att landet skulle styras av lokalt förankrade makthavare. Allt i syfte att få en stabil stat med en homogen befolkning utan dubbla lojaliteter.

Under första världskriget gick det mångkulturella Habsburgska riket under och så även det Osmanska.
I tsardömet gjorde oilka minoriteter uppror mot den ryska majoritetsbefolkningen under bolschevikerna. Ingen ledande bolschevik var etnisk ryss.

I det tyska kejsardömet misslyckades revolutionen 1918/19 och så även i Ungern och Bayern även om de stundtals hade bolschevikregimer som snabbt störtades. Ingen vílla ha ett främmande styre
och den nationella gemenskapen bestod prövningen.

Det blev ingen "världsomspännande kosmopolitisk revolution" under Trotskij och Lenin den gången.

Återigen angrips nationalismen från internationellt verkande kosmopoliter men nu med kapitalismen som vapen...där de förr brukade den sekulära marxismen. De forna intellektuella trotskisterna bejakar nu kapitalismen och har gått upp i neocons i USA.

Målet är den samma men det nya är ett stort gränslöst Sovjetunionen inklusive Europa och USA med bejakande av kapitalism med forna mångkulturella sovjetiska ideal om den "nya sovjetmänniskan" med udden mot nationalism. Nu bejakar man dock kapitalism men förnekar arbetarklassen en historisk roll i detta utan har övertagits av "invandraren" och andra minoritetsgrupper under bejakandet av mångkulturalism..

Kapitalistisk kulturmarxism med udden mot den nationella arbetarklassen. Definierad först av Herbert Marcuse.
Ett nytt guds rike på jorden. En ny regnbåge att jaga.

Starke adolf, du läser fel, tyvärr. Det är en klurig konstruktion som jag inte orkade förenkla då mitt språk sufficerar alldeles utmärkt för ett chattforum, men korrekt. Dessutom var ditt felaktiga påpekande kanske det mest irrelevanta svar tänkbart.

Du började så bra...ända tills du kom till Stormfrontstycket om Den Globala Kommunístiska Konspirationen som exempelvis socialisten Orwell hade tyckt du är helt ute och reser i - så till den graden att han skrev kanske världens mest penetrerande och berömda kritik mot Soviet/kommunismen. I valet mellan en rasistisk anonym medelm på FB och Orwell väljer jag, hmmm...låt se...Orwell!

Hursom, för att återvända till sanningen och trådämnet, och som man själv kan följa i databaser över engelska tidningar där man ser att debatten fördes inte mellan Den Global Kommunistiska Konspirationen och nationaliser utan mellan olika kapitalistiska konservativa, nationalistiska konservativa och klassiska liberaler

Jag läser inte de sidor du hänvisar till. Tydligen gör du det.
Jag har visserligen läst Orwell och hans uppgörelser med socialismen, även om hans skrift främst var riktat mot Stalin och Sovjets utveckling.

Vilket borde bekräfta att han främst hade dragning till Trotskijs idealism, men den biten kan jag inte.

PS...saxat från wiki:

Att kapitalismen innebär nationalstatens död har människor vid sunda vätskor vetat sedan juden tillåtits bedriva ocker i civiliserade länder. Vad ska vi diskutera?

För övrigt så har jag aldrig sett ett sådant praktfullt exempel på Dunning-Krugers bias som när du målar in dig själv i ett hörn med haltande språk i tron om att du målar en lingvistisk Mona-Lisa.

Vilket rimligen inte är så underligt eftersom marxismen som idé är yngre?
En feodal aristokratisk samhällsklass med rötterna i myllan och traditionsbärare med lodrätta nätverk mot en urban köpmannaklass med horisiontella nätverk har rimligen olika intressen, även om det finns hybrider i olika läger mellan dessa. Detta var ju en brytningsperiod (franska revolutionen) där folk diskuterade sig fram pragmatiskt och inte med ideologier som grund. Du blandar samman feodalismen med nationalism och olika handelsintressen. Folk var pragmatiska.

Dessa spänningar är urgamla och har alltid varit civilisationens följeslagare.

De forna krigarkasten kunde likt köpmannasläkter även de bejaka horisiontella nätverk långt utanför det egna bygden främst förbundna genom ingifte och släktskap i allians mot olika suveräner och inte till lojalitet till ett visst territorium. Kristendomen som även det är en kosmopolitisk ideologi förändrade detta.

Bönderna och landsbygdens folk såg sina nätverk främst lodrätt och såg jorden som ett arv de hade att förvalta tills de yngre generationerna tog över och identifierade sig med de de äldre generationer som gett dem jorden i arv samt sin släkt och hembygd.

Vår feodala aristokrati var ju ursprungligen en krigarkast som miste inflytande i takt med städernas tillväxt och urbansieringen. Det religiösa utanförskap som delvis förenade urbana köpmannaeliter med egendomslösa urbana proletärer mot majoritetsbefolkningen bestående av en stor massa landsbygdsbefolkning styrda av feodal lantadel med en annan religion, men även mot andra urbant verksamma borgare.

Urbaniseringen och marxismen ändrade senare maktförhållandet i takt med industrialiseringen då denna marxistiska ideologi senare utvecklades till att bli den "industrialiserade arbetarklassens ideologi". Detta genom att ge de nyurbaniserade en ny identitet när de avskilts från fädernas jord och nu saknade den forna hembygdens identitet och rötter.

Inget nytt men marxismen ger en ny dimension eftersom denna ideologi ger en möjlighet att förena olika nätverk och kaster i en ny sekulär identitet vilket gav dem möjlighet till religiösa minoriteters emanicipation och ersätta majoritetssamhällets gamla religiösa föreställningar med ett nytt sekulärt ideal under dess ledning och skapa en rörelse framåt där även andra hörande till "arbetarklassen" kunde ansluta sig som en grå massa utan inflytande med en rörelse framåt mot förverkligandet av ett nytt Utopia.

En grå massa med udden mot den gamla aristokratin delvis subversivt uppviglat av delar av den nya penningaristokratin som vuxit sig inflytelserik i takt med industrialiseringen och urbaniseringen.

Ingen av de ledande kommunisterna kom från arbetarklassen utan från de grupper som gynnats av emancipationen och industrialseringen och ofta var från övre medelklass hörande till gemensamma nätverk.

En urban egendomslös "arbetarklass" som kulturellt delar den urbana penningaristokratins mål att omstörta och fördriva den förhatliga bördsaristokratin som de båda ser som hinder för sin egna självhävdelse genom att skapa ett nytt Guds Rike på jorden med bibehållande av en gemensam identitet, där de bildar ett avantgard.

Det du beskriver är ju de tankar som bröt loss i vågorna efter franska revolutionen och våra dagars politiska ideologier ännu tagit form utan man var pragmatisk. Det du helt förbigår men som jag finner intressant är hur identitetsfrågorna då lyser med sin frånvaro.

Man hade en fast identitet och respekt för varandra och resonerade sig fram och lät en mångfald av åsikter brytas och tog intryck från varandra. Man identifierade sig inte med sina ideal eller politiska övertygelse utan främst med religionen men även den lokala bygden samt förenade detta med lojalitet till suveränen.

Detta förändrade marxismen eftersom de skapade en ny sekulär kosmopolitisk identitet som kunde förena dem alla som börjat tvivla på religionen och främst identifiera sig och de egna med ett nytt sekulärt ideal med målsättningen att surfa på urbaniseringen genom att polarisera samhället och profitera på den maktförskjutning detta gav upphov till.

Det var först senare när den religiösa identiteten fragmentiserades av vetenskap, Darwin och man kände ett behov av identifiera sig med en ideologi och kombinerade detta med den spänning du noterar genom att samhället polariserades.

Detta kunde mycket riktigt inte de äldre urbana köpmannakasten eftersom de inte hade någon tredje makt att luta sig mot.