Varför är kommunism så svartmålat?

Här är helt rätt.

Tja, då måste vi ju först reda ut om det HAR blivit svartmålat. Vad är svartmålad? Innebär inte det att man målar nåt svart som inte är det? Isåfall har väl kommunismen snarare fått sin egenhändiga vitmålning avskrapad, och dess svarta grundfärg avslöjad.

Kommunism är inte bara den utopin, utan också en idologi. Eftersom utopin är omöjlig och varken har funnits, finns eller kommer att finnas, nånsin, så menar man oftast ideologin när man säger "kommunism". Jag antar att det är det du menar också, eftersom du tar upp Ohlys kommunism. Han är ju inget samhälle.

Jag kan förstå om du anser att de andra regimerna var kommunister, men Kambodja? Deras samhälle var väldigt vagt byggt på kommunistiska ideal, så vagt att inget annat kommunistiskt land stötte dem (vissa skulle säga Kina, men de stötte dem aldrig med resurser eller liknande). Att sedan ett kommunistiskt land invaderade dem säger en hel del;



källa: http://www.taksvarkki.fi/kambodzha/r...nakhmerit.html

Genom att invadera Kambodja, räddade och befriade de vietnamesiska kommunisterna över 800 000 människor. När anfallet skedde så fördömde direkt USA "frihetens land" invasionen och kallade den olaglig. Och de ska stå på de förtrycktas sida

Har du glömt Cuba? Det sker inga upplopp där och inte en enda svälter. De flesta i landet är relativt nöjda och vill helts ha kvar den nuvarande regimen (alt styrelsesättet).


Ekonomi

Bruttonationalprodukt, BNP per invånare: 2.800 US dollar/inv. (2003) Sverige: 26.800 US dollar/inv. (2003)

USA:s blockad mot Kubas och utestängningen från internationella kreditinstitutioner, minskar drastiskt värdet av Kubas valuta peson på den internationella marknaden, vilket starkt påverkar framräkningen i US dollar av BNP, som är värdet av landets totala konsumtion av produkter och tjänster plus bruttoinvesteringar plus värdet av exporten minus importen.

Levnadsstandard: På Kuba är alla garanterade basföda till låg kostnad, avgiftsfri sjukvård och mediciner. Utbildningen i skolorna och universitet är kostnadsfri och inkluderar läromedel och logi om så behövs. 80 procent av kubanerna äger sina bostäder och övriga betalar en låg amortering, högst 10 procent av lönen. Kulturevenemang är antingen gratis eller så är entréavgiften låg. Kubanerna är således ej så beroende av lönen eller studiestipendiet eller pensionen som vi i Sverige är. I kapitel 28 i boken KUBA en annan värld är möjlig, utgiven av Svensk-Kubanska Föreningen, återges en belgisk rapport som undersökt kubanernas verkliga levnadsstandard och gör jämförelser med övriga Latinamerika. De 10 procenten rikaste på Kuba har en samlad inkomst som är mindre än tre gånger så stor som de fattigaste tio procenten. I Latinamerika som helhet är motsvarande skillnad 100 mot en och i USA 20 mot en. Den som har det bäst ställt bland de tio procenten fattigaste kubanerna, har bättre levnadsstandard än alla de 60 procenten fattigaste i Latinamerika som helhet.

Sysselsatta i jordbruk, skogsbruk, fiske: 23 % (2000) Sverige: 2 % (2003)

Sysselsatta i industri, samfärdsel: 24 & (2000) Sverige: 24 % (2003)

Sysselsatta i tjänste- produktion och service: 53 % (2000) Sverige: 74 % (2003)

Ägande: Den ekonomiska verksamheten sker till största delen inom samhällsägda företag och inom jordbruket i kooperativ form.

Jordbrukskooperativ, småbönder, organopónicos: Jordreformerna 1959 och 1963 gav jord till de som brukade den. Idag finns över 200.000 småbönder varav de flesta har sammanslutit sig i jordbrukskooperativ (372.000 hektar vilket är ca 10% av allt jordbruksland (JL) /Statistik från 1997/) eller kredit/service- och försäljnings- kooperativ (ca 13 % JL). Ca 20.000 småbönder ej anslutna till kooperativ finns (ca 4% JL). 1993 började uppdelning av de stora statsjordbruken i nya kooperativ Undidades Básicas de Producción Cooperativa (ca 45% JL). Kvarvarande statsjordbruk och militärens självförsörjningsjordbruk utgör ca en fjärdedel av jordbruksarealen. I Kubas städer har tusentals stadsträdgårdar - organopónicos - skapats på ledig mark där idag (uppgifter från våren 2004) 320.000 personer bedriver ekologisk produktion av grönsaker på 38.000 ha.

Egenföretagare: Ca 300.000, som inkluderar de ca 200.000 självägande småbondefamiljer som tilldelades jord genom jordreformerna strax efter revolutionen 1959. Övriga egenföretagare finns bland kategorier såsom hantverkare, rumsuthyrning, torghandel, paladares, pizzerior, frisörer etc.

Utländska bolag: Utländska bolag är verksamma inom samriskföretag med Kuba som majoritetsägare.

Turismen: Ca 1.9 miljoner turister år 2003

Valuta: Kubansk peso ≈ 30 öre (2004) Dollar används också, liksom i Havanna Euron.

Viktigaste exportvaror: Socker, nickel, tobak, fisk, mediciner, citrus, kaffe

Exportländer: Nederländerna, Ryssland, Canada, Spanien, Kina m.fl.

Viktigaste importvaror: Olja, mat, maskiner/utrustning, kemikalier

Importländer: Spanien, Kina, Venezuela, Italien, Frankrike, Canada, m.fl.


Republiken Kuba

Beslutande organ: Högsta beslutande organ och beslutande församling: Nationalförsamlingen, Kubas parlament.

Val till Nationalförsamlingen: Ledamöterna till Nationalförsamlingen väljs vart femte år i allmänna, hemliga, direkta val med ett personvalssystem och utan medverkan av partier.

Val till Provinsförsamlingen: Val till Provinsförsamlingen äger rum samtidigt med valen till Nationalförsamlingen

Val till kommunförsamlingarna: Valen till kommunförsamlingarna äger rum med 2,5 års mellanrum efter öppna nomineringar på grannskapsnivå.

Statschef och regering: Nationalförsamlingen väljer statschef och regering.

Rösträttsålder: 16 år

Hälsa

All hälso- och sjukvård är kostnadsfri

Spädbarnsdödlighet: 6,3 ‰ (2003) Lägsta talet i Latinamerika, som har 30 ‰ i genomsnitt. Före revolutionen 1959 hade Kuba över 60 ‰. Sverige har 3 ‰ (2002)

Medellivslängd: 76,7 år (2002) (före revolutionen 1959: 54 år) Sverige: 80 år (2003) Latinamerika: 70 år (2002)

Medellivslängd män: 74,7 år (2002) Sverige: 77,5 år (2002)

Medellivslängd kvinnor: 78,6 år (2002) Sverige: 82,5 år (2002)

Läkartäthet: En läkare per 168 inv. (2003) Sverige: En läkare per 348 inv. (2003) Latinamerika: En läkare på 625 inv. (2002)


Utbildning

Skolgång: 9-årig obligatorisk skolgång. All utbildning, inkl universitetsstudier, är kostnadsfri.

Alfabetiseringsgrad: Hela befolkningen: 96,8 %, ungdom 15-24 år: 99,8 % (2002) Före revolutionen 1959: 78 %

Antal elever/lärare: Lågstadiet: 11 Mellanstadiet: 11,4 Högstadiet: 6 (2001)

Universitetsstuderande: 201.832 (2003-04) varav 64 % kvinnor. Inkl. deltidsstuderanden är totala antalet över 300.000.

Källor:

Human Development Report 2004 FN:s UNDP < http://hdr.undp.org/reports/global/2004/>

UNICEF Country Info: < http://www.unicef.org/infobycountry/> - Kubas regering < http://www.cubagob.cu/> (Sp & eng.)

Boken: KUBA en annan värld är möjlig, och Tidskriften Kuba utgivna av Svensk-Kubanska Föreningen.

Boken: Cuba – más allá de los sueños av Silvia Martínez Puentes. Editorial José Martí 2003.

När man läser igenom denna fakta så märker man ganska snabbt att människorna på Cuba har det relativt väldigt bra om man jämför med andra länder i Latinamerika

Jämför man kattguld med snus så verkar självklart kattguld fint :P

Hur ligger kubas utveckling sen revolutionen jämtemot t.ex sydkorea, taiwan och andra kapitalistiska frihandelsvänliga länder?

Fast det var inte frågan. Han/hon påstådde att alla gånger det har införts kommunism så har det resulterat i svält, upplopp med mera. Jag påvisade bara att så inte var fallet.

Hur Kubas utveckling ligger i förhållande gentemot kapitalistiska länder som Taiwan och Sydkorea kan vi ta i en annan tråd (starta en vettja!)

Inte alls. Precis som alla andra kommunistiska försök grundade det sig på exakt samma sak som alla andra:

1. Våldsam revolution och störtande av den rådande ordningen, för att...
2. ...medelst en diktatur...
3. ...införa ett samhälle där ägande var gemensamt, och ingen arbetsuppdelning förekom...
4. ...för att därmed lösa alla problem, eftersom kommunismen menar att alla problem grundar sig i arbetsdelning.

Marx, och därmed den kommunistiska ideologin, förklarar inte speciellt mycket av hur man går från 1 till 4, förutom att 2 och 3 skall vara inblandade. Det var dom i Kambodja. Pol Pot + kompisar ansåg att alla andra försök hade vart för fega. Genom att dra ut på proletariatets diktatur, menade han, lät man den stelna och skapa en ny klassstruktur. Detta skulle man lösa genom att inet låta diktaturen stelna och vara i årtionden, utan man skulle gå på punkt 3 omedelbums. Ingen sakta nationalisering, utan ALLT skulle ägas av alla samtidigt, och man skulle avskaffa arbetsdelningen omedelbums: Alla skulle jobba på risfälten, omedelbart. Ingen sakta reform alltså, utan, precis som Marx sa, revolution!

Det är möjligt att man kan hitta saker i Pol Pots handlingar och skrifter som inte är helt kompatibla med Marx, men så gör moderna kommunister med ALLA kommunistiska försök, så att hävda att Pol Pot på nåt vis var mindre kommunist än Mao, Lenin eller Castro går inte. Tvärtom var han nog *mer* kommunist ur flera synpunkter.

Kambodja är ett utmärkt exempel på kommunismens problem. Kommunister vill använda våld för att tvinga folk att genomföra något som är omöjligt. Resultatet är uppenbart: Eftersom det är omöjligt att genomföra, så genomförs det inte. Istället får man bara död och misär. Och ju mer våld man är beredd att använda, och ju fortare man vill att det skall ske, desto fler dör.

Jämför detta med socialdemokratin, som urspungligen hade samma mål som kommunismen. Men då man inte är beredd att använda våld för att genomföra detta, utan man vill genomföra saken sakta och reformistiskt, så blir resultatet bara att när politiken börjar gå emot folks vilja att dom antingen ändrar politiken eller tappar makten.

Ingen dör.

DÄRFÖR är demokrati det absolut viktigaste inom politiken, och DÄRFÖR är kommunismen, som varande i grunden antidemokratisk, inte svartmålad, utan svart helt igenom.

>Att sedan ett kommunistiskt land invaderade dem säger en hel del;

Ja, Khmererna orsakade så mycket problem och död med sin kommunistiska politik att till och med andra kommunister tyckte dom gick för långt och såg sig tvugna att stoppa dom. Det säger onekligen nåt om vad som händer när man tar kommunismen till sin logiska spets, som Pol Pot gjorde.

Det var den också. Ty sådan är den internationella rätten. Man har rätt att mörda sina egna. Det är därför USA inte kunde hänvisa till att Saddam var en ond diktator som gasade Kurder. Man var tvungen att hävda att han var ett hot mot sin omvärld (vilket iofs också är sant, men han var inget hot mot USA, vilket man försökte hävda).

En internationell rätt dom säger att man INTE har rätt att mörda sina egna medborgare av ideologiska skäl vore ett stort steg framåt för den här planeten.

Det enda sättet du kan veta om dom vill ha kvar den nuvarande regimen är genom fria, öppna, demokratiska val. Sådana förekommer inte på Kuba. Varför gör det inte det, tror du? Varför tror du att regimen INTE genonför sådana val?

Kan det vara för att dom vet att folket inte alls vill ha dom kvar?

Den ligger still.

Kommunism,kapitalism,liberalism!
Allt går åt helvete eftersom begreppen kidnappas av människor som driver sin egen agenda, jakt på makt inflytande och rikedom.

När vi ändå är på ämnet så läste jag nyss en intressant "bloggning" med tillhörande undersökning.

http://dennis.scorpionshops.com/2005...iden/#more-864

Ja, det kan hända. Men med kommunism går det åt helvete ändå.

Val till Nationalförsamlingen: Ledamöterna till Nationalförsamlingen väljs vart femte år i allmänna, hemliga, direkta val med ett personvalssystem och utan medverkan av partier.