Kort info:
18 år
Går i gymnasiet.
Intresse: Jag har under en längre tid hållit på med att lära mig att tjäna pengar. Jag håller på med aktier, jag läser böcker om det och lägger ner en del av min tid på det. Jag lär mig hur man startar företag och investerar, vad man ska tänka på och så vidare.
Jag har sedan början av året mått ganska psykiskt dåligt. Jag har haft vänner som ljugit för mig eller bara betett sig dåligt. Och jag har känt mig utanför vid många tillfällen.
Förklaring 1: Jag vet inte riktigt vad jag gör med mitt liv. Innan när jag gick på högstadiet var vi alltid en grupp på ca 8 personer som umgicks. I början var vi 2 killar och 6 tjejer. Jag och den andra killen var vid det tillfället bästa kompisar. Vi som grupp brukade träffas på fritiden och hitta på saker med varandra. Men när vi gick i 8:an blev jag riktigt sviken av min bästa kompis, han har tidigare svikit mig men jag har altid förlåtit honom. Men den gången så blev jag så besviken att jag slutade vara med honom. Eftersom gruppen var på min sida så blev det så att han inte var med oss längre. Så efter det var det bara jag och dom 6 tjejerna som brukade umgås. När vi började gymnast blev det så att alla tjejer gick på ett gymnasium och jag gick på ett annat. Vi blev en liten grupp i klassan som var med varandra på rasterna. Men vi var aldrig med varandra på fritiden, då var vi istället med det umgänget vi tidigare hade haft. Dom var med deras vänner och jag med mina. Men efter ett tag började dom i mitt gamla umgänge skita i mig. Dom träffades själva och sket i att bjuda in mig. Och när det var fester "fick" jag aldrig följa med eftersom dom aldrig bjöd med mig, så jag hade ingen att gå till festen med.
Förklaring 2: Dock har jag två andra vänner som jag umgås med, jag har sedan årskurs 6-7 umgåtts med dom på fritiden. Dom är ett år äldre än mig vilket aldrig har spelat någon roll. Vi hade då vid den tiden samma intresse vilket var att spela dator. Jag vill säga att jag är bra kompis med dom är typ, jag står dom nära. Men jag har aldrig riktigt bivit riktigt nära med dom. Vi skulle tex aldrig prata om sex eller fester. Eller för det andra gå tillsammans till en fest, det är liksom inte i deras intresse. Och det skulle vara konstigt att prata om det med dom. Så man kan säga att jag bra kompis med på lite avstånd.
Så jag har nu på senare tid känt mig lite nere. Eftersom mitt tidigare umgänge har slutat att vara med mig. Och vill bara ha att göra med mig ifall dom tjärnar på det (Jag ska ha fest, och dom kommer bara att prata med mig en vecka innan så dom säkra är med på festen. Och efter kommer dom fortsätta skita i mig.) Nu när man blir äldre vill man hitta på lite saker mer än att sitta framför datorn. Jag har vid flera tillfällen försökt få med dom ut (tex road trip med bil) men en av dom är hela tiden negativ. Han kommer med kommentarer "Det finns ingen mening med det". Vi har i cirka två månader gått ut varannan dag och gått till en gammal skola. Vi brukar spela boll på planen där. Men varje gång är det jag som ska säga att vi ska gå ut. En av killarna räcker det att fråga ifall vi ska så ut så är han med på det. Men den andra killen måste man ringa eller tjata på Skype i 10 minuter för att han ska gå med på det. Och ofta kommer han med kommentarer att han ska plugga eller att han inte kan (vi vet att han kan). Och när vi är ute står han med sin mobil 50% av tiden. Så det är ofta bara jag och en av dom som brukar gå ut. Och då brukar jag prata om mina intressen om pengar och jag vet att han är intresserad av det, och vi har sagt vid några tillfällen att vi kanske kan starta ett företag någon gång framöver och han är mycket intresserad av det. Jag och den andra killen har vid flera tillfällen pratat om att vi tycker det är irriterande att han håller på så (Det är ett känsligt ämne). Vi har tex sagt att ifall han inte skärper sig innan sommaren slutar kommer vi typ ignorera han. Dock så är jag ibland med han som aldrig orkar något, men då brukar han bara vara med mig för att han ska kunna röka på. Eftersom jag inte har något bättre för mig är jag med han när han röker, jag har vid några tillfällen testat själv men inget jag gör regelbundet. Så det är bara därför han vill att jag ska vara med han så han inte gör det själv.
Problem 1: Nu har jag dock ett problem om två dagar är det midsommar. Jag har då ingen aning om vad jag ska göra. Min syster ska ha "fest" och jag skulle kunna vara med på den även fast jag inte är så bekant men någon av dom som kommer att komma. Kan tänka mig att jag kommer gå in på mitt rum vid flera tillfällen och var för mig själv. Eftersom mitt gamla umgänge har planer för att var för sig själva får jag ej vara med dom. Så kan jag vara med han kompisen som aldrig orkar göra något eftersom han är själv hemma, men då vet jag vad han kommer att göra och jag kommer ångra det efter. Det låter inte så lockande att vara med någon som ska röka på midsommar.
För någon vecka sedan läste jag en bok om hur man ska tänka för att få en förmögenhet. Vid ett tillfälle kom det upp att man kan använda sig av att man mår dåligt till att få rätt tänk och inställning till att bli rik genom att man så attans vill att man ska få sin "dröm". Då tänkte jag att ska supa mig redigt full och må skit psykiskt dåligt, och kanske få det sen en bra kick till att få bra inställning ( även fast jag redan har inställningen till att blir rik) man kanske ännu mer.
Dock vill jag bli nära vän med en av killarna men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Han själv har inget större umgänge än mig och den andra killen. Och han är inte så bra på att vara "nära vän".
Jag vet inte riktigt vad jag göra med mitt liv, det känns som om jag bara låter det gå på tomgång. Jag vill liksom göra saker och jag vet inte hur jag ska göra så det blir så.
Jag skulle bli så glad över någon feedback om tips på min situation.
18 år
Går i gymnasiet.
Intresse: Jag har under en längre tid hållit på med att lära mig att tjäna pengar. Jag håller på med aktier, jag läser böcker om det och lägger ner en del av min tid på det. Jag lär mig hur man startar företag och investerar, vad man ska tänka på och så vidare.
Jag har sedan början av året mått ganska psykiskt dåligt. Jag har haft vänner som ljugit för mig eller bara betett sig dåligt. Och jag har känt mig utanför vid många tillfällen.
Förklaring 1: Jag vet inte riktigt vad jag gör med mitt liv. Innan när jag gick på högstadiet var vi alltid en grupp på ca 8 personer som umgicks. I början var vi 2 killar och 6 tjejer. Jag och den andra killen var vid det tillfället bästa kompisar. Vi som grupp brukade träffas på fritiden och hitta på saker med varandra. Men när vi gick i 8:an blev jag riktigt sviken av min bästa kompis, han har tidigare svikit mig men jag har altid förlåtit honom. Men den gången så blev jag så besviken att jag slutade vara med honom. Eftersom gruppen var på min sida så blev det så att han inte var med oss längre. Så efter det var det bara jag och dom 6 tjejerna som brukade umgås. När vi började gymnast blev det så att alla tjejer gick på ett gymnasium och jag gick på ett annat. Vi blev en liten grupp i klassan som var med varandra på rasterna. Men vi var aldrig med varandra på fritiden, då var vi istället med det umgänget vi tidigare hade haft. Dom var med deras vänner och jag med mina. Men efter ett tag började dom i mitt gamla umgänge skita i mig. Dom träffades själva och sket i att bjuda in mig. Och när det var fester "fick" jag aldrig följa med eftersom dom aldrig bjöd med mig, så jag hade ingen att gå till festen med.
Förklaring 2: Dock har jag två andra vänner som jag umgås med, jag har sedan årskurs 6-7 umgåtts med dom på fritiden. Dom är ett år äldre än mig vilket aldrig har spelat någon roll. Vi hade då vid den tiden samma intresse vilket var att spela dator. Jag vill säga att jag är bra kompis med dom är typ, jag står dom nära. Men jag har aldrig riktigt bivit riktigt nära med dom. Vi skulle tex aldrig prata om sex eller fester. Eller för det andra gå tillsammans till en fest, det är liksom inte i deras intresse. Och det skulle vara konstigt att prata om det med dom. Så man kan säga att jag bra kompis med på lite avstånd.
Så jag har nu på senare tid känt mig lite nere. Eftersom mitt tidigare umgänge har slutat att vara med mig. Och vill bara ha att göra med mig ifall dom tjärnar på det (Jag ska ha fest, och dom kommer bara att prata med mig en vecka innan så dom säkra är med på festen. Och efter kommer dom fortsätta skita i mig.) Nu när man blir äldre vill man hitta på lite saker mer än att sitta framför datorn. Jag har vid flera tillfällen försökt få med dom ut (tex road trip med bil) men en av dom är hela tiden negativ. Han kommer med kommentarer "Det finns ingen mening med det". Vi har i cirka två månader gått ut varannan dag och gått till en gammal skola. Vi brukar spela boll på planen där. Men varje gång är det jag som ska säga att vi ska gå ut. En av killarna räcker det att fråga ifall vi ska så ut så är han med på det. Men den andra killen måste man ringa eller tjata på Skype i 10 minuter för att han ska gå med på det. Och ofta kommer han med kommentarer att han ska plugga eller att han inte kan (vi vet att han kan). Och när vi är ute står han med sin mobil 50% av tiden. Så det är ofta bara jag och en av dom som brukar gå ut. Och då brukar jag prata om mina intressen om pengar och jag vet att han är intresserad av det, och vi har sagt vid några tillfällen att vi kanske kan starta ett företag någon gång framöver och han är mycket intresserad av det. Jag och den andra killen har vid flera tillfällen pratat om att vi tycker det är irriterande att han håller på så (Det är ett känsligt ämne). Vi har tex sagt att ifall han inte skärper sig innan sommaren slutar kommer vi typ ignorera han. Dock så är jag ibland med han som aldrig orkar något, men då brukar han bara vara med mig för att han ska kunna röka på. Eftersom jag inte har något bättre för mig är jag med han när han röker, jag har vid några tillfällen testat själv men inget jag gör regelbundet. Så det är bara därför han vill att jag ska vara med han så han inte gör det själv.
Problem 1: Nu har jag dock ett problem om två dagar är det midsommar. Jag har då ingen aning om vad jag ska göra. Min syster ska ha "fest" och jag skulle kunna vara med på den även fast jag inte är så bekant men någon av dom som kommer att komma. Kan tänka mig att jag kommer gå in på mitt rum vid flera tillfällen och var för mig själv. Eftersom mitt gamla umgänge har planer för att var för sig själva får jag ej vara med dom. Så kan jag vara med han kompisen som aldrig orkar göra något eftersom han är själv hemma, men då vet jag vad han kommer att göra och jag kommer ångra det efter. Det låter inte så lockande att vara med någon som ska röka på midsommar.
För någon vecka sedan läste jag en bok om hur man ska tänka för att få en förmögenhet. Vid ett tillfälle kom det upp att man kan använda sig av att man mår dåligt till att få rätt tänk och inställning till att bli rik genom att man så attans vill att man ska få sin "dröm". Då tänkte jag att ska supa mig redigt full och må skit psykiskt dåligt, och kanske få det sen en bra kick till att få bra inställning ( även fast jag redan har inställningen till att blir rik) man kanske ännu mer.
Dock vill jag bli nära vän med en av killarna men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Han själv har inget större umgänge än mig och den andra killen. Och han är inte så bra på att vara "nära vän".
Jag vet inte riktigt vad jag göra med mitt liv, det känns som om jag bara låter det gå på tomgång. Jag vill liksom göra saker och jag vet inte hur jag ska göra så det blir så.
Jag skulle bli så glad över någon feedback om tips på min situation.
