Säga upp sig

Nu blir det troligtvis dubbelinlägg men jag kör hårt.

Har funderat mycket på vad kommande arbetsgivare ska fråga om varför jag lämnade mitt förra arbete, och kan förstå att det sticker i ögonen att säga 'jag trivdes inte och ville helt enkelt gå vidare', men jag har ingen bättre förklaring än så.

Lägger verkligen (ni) arbetsgivare så stor vikt vid anledningen till varför man förlorade sig jobb? Jag kommer givetvis ha bra referenser till min arbetsledare som kan backa upp mig.

Jag kan ha helt fel men det känns som att många inte har bollarna till att gå in till chefen och säga ''Jag säger upp mig''.

I min värld räknas det som ett tecken på driv framåt och vilja att utvecklas istället för att stanna kvar och göra repetativa uppgifter dagarna i ända.

Visserligen kan ju då framtida arbetsgivare möjligtvis känna sig orolig till att jag verkligen kommer stanna kvar på (hen)s företag men jag kan samtidigt känna att det är därför det är 6 månader provanställning innan hen bestämmer sig för om hen är nöjd med min insats. Därtill riskerar dom inte alltför mycket. Ett litet företag kan ju ödeläggas totalt av fel person som kommer in och därför förstår jag att arbetsgivare är kritiska och granskande.

Han vill ju där ifrån nu och mår dåligt av det! Det tycker jag är anledning nog att packa väskan och dra.

Visar man ett bra intryck på interdjuven och har okaj meriter så löser det sig. Sitter man med lån på hus och har ungar så är det en annan sak. Nu gör ju inte TS detta så ser inga probs att göra detta.

Kommer nog hitta ett jobb på 3 månader som täcker hyra samt mat! Har iaf funkat för mig de 2 gångerna jag har sagt upp mig och gått samma vecka. Har fått bra intyg och de nya har inte undrat speciellt mycket över det. Fråga gjorde de men tydligen vägde de lätt då jag fick jobbet.


Visst man kan köra ditt men det hade inte jag orkat. Gå till ett arbete medans man inte trivs och sen söka jobb på det. Men alla är vi olika!

Börja sök nytt jobb genast och så ger du det en månad iaf innan du säger upp dig, eller tidigare om du nu lyckas landa någon ny tjänst. Varför inte slita kvar på gamla jobbet som du redan kan för samma lön, än att gå i ovisshet och talla på sparande pengar? Tokigt!

Det är det som gör mig smått kluven, visserligen kan jag knega på och få lön innan jag landar en ny tjänst, men samtidigt har jag svårt att motivera mig själv med att gå upp tidigt på morgonen för att jobba hårt åt ett företag jag inte vill stanna hos. Min familj/släkt är riktiga 'Arbeta så länge du inte behöver amputera alla lämmar' typen och det är så jag är uppfostrad. I dno

Bokmask's inlägg är inspirerande och får mig att vilja löpa linan ut ännu hårdare, vilket det lutar ut åt. guts no glory brukar man ju säga. Att jag får talla på sparpengar gör mig faktiskt inte så mycket, det är bara siffror, och det kommer nya siffror om jag hittar ett jobb. Mat och tak över huvudet är det som betyder något när det väl kommer till kritan. Får nog återvända i morgon när man har nyktrat till hit och begrunda, inga tankegångar är bra när man är full

Säg upp dig köp en sista minuten resa till Turkiet eller liknade NJUT. Sen tar du tag i det efter

Pengar är inte livet eller att springa i hamsterhjulet bara för att... Se det som en livserfarenhet som många andra inte vågar ta..

Tror du fattar rätt beslut och att det löser sig för dig! Perfekt att ha sparpengar för att inte bli tvingad att ha ett jobb och springa i hjulet för att amortera ner sina onödiga lån på bilar och lägenheter/hus! Många verkar ju vilja låsa upp sig i detta land.

Arbetsliv och arbetsmarknad --> Privatekonomi
/Moderator

Det är fn jävligt segt att få jobb. Säg för jävulen inte upp dig innan du har ett nytt jobb.

Skaffa a-kassa direkt!

Det är en bra idé, men värt att tänka på är att det är 45 avstängningsdagar (nio veckor alltså) om man säger upp sig själv. Och efter denna tid är det ytterligare sju dagar karenstid. Så lite drygt tio veckor utan ersättning från a-kassan alltså.