Är det möjligt med "kvantiserade", gravitationsbanor?

Det är möjligt att jag blir utskrattad nu. Men här är min tanke. Jag skulle gärna se att den åtminstone fick bedömas utav någon fysik-kunnig innan det blir skickad till filosofi.
-Här är min tanke.
I atomer så ser vi flera, distinkta elektronlager runt om atomkärnan. Jag tror de är nämnda efter bokstäver som; e, y, n, eller liknande.
Och med den tanken, så funderar jag på att planeter och solar ändå bara är en större samling atomer.
Borde inte då ett större antal atomer påvisa samma effekter?

Frågan är då; Kan det vara så att det vi tror är krökta gravitationsfält, egentligen är ett stort antal möjliga kvantifierade, fasta banor?
Om en atom kan ha kanske, 3, 4 eller fler lager. Är det inte då möjligt att en himla massa atomer kan ha ett så stort antal fasta banor, att vi kan missta det för att ligga i krökta banor?

Om svaret är självklart, var snäll!

Först och främst så beskrivs gravitation (dvs stjärnsystem) av GR, som ju är en klassisk fältteori. Därför är inte energitillstånden i ett sådant bundet system kvantiserade som atomen är.

Om man nu kommer fram till en kvantiserad teori så kommer dock sådana effekter inte vara mätbara någonsin; en makroskopisk boll i en låda har kvantiserade energitillstånd men det syns inte eftersom effekterna bara är märkbara på skalan då Plancks konstant (~10^-34) är stor.

Tack för ditt svar! Det var mycket jag inte hade tagit i åtanke. Jag skyller på att jag lär mig matte-historia just nu, och antagligen fastnade någonstans! Trevlig kväll på dig!

Är det någon mer som har lust att försöka sig på att bekräfta att detta stämmer, och även att kommentera på saker jag har missat!

Jag kan konfirmera att när man pratar om många partiklar och makroskopiska system kommer alla kvantmekaniska effekter helt dö ut och allting kommer se klassiskt ut. Detta kallades ursprungligen korrespondensprincipen av Bohr och var något han krävde. Senare kom folk fram till att det faktiskt dyker upp när man gör kvantmekaniska beräkningar för stora system, vilket är en effekt som kallas dekoherens. Man kan också förstå det ungefärligt utifrån Feynmans vägintegraler, när verkan blir mycket större än h-bar, vilket är fallet för alla klassiska system eftersom plancks konstant är så liten, kommer den klassiska biten helt dominera och kvantmekaniska effekter vara försvinnande små. Det stämmer även att GR är en helt klassisk fältteori.