Citat:
Ursprungligen postat av
Fromlands
Intressant tråd. Dock är jag inte säker på vad du menar. Ev tänker vi likadant då jag funderat i "butterfly-effect" banor själv. Men du snackar om hologrammet här...?
Fråga 1. Jag tror inte världhistorien fram till en vecka sen förändrats ett dugg oavsett vad som skett senaste veckan.
2. Vad menar du med hologram? Jag är helt övertygad att du har en betydligt större inverkan på världens framtid än du tror. (såvida du inte lämnats vid födseln vid en stuga i skogen och aldrig mött en människa eller gjort några mätbara avtryck i övrigt).
Ts, förklara dig närmare.
Med hologram menar jag den illusion som spelas upp för mig. Jag har inte sett matrix än men jag tror att det är det som det handlar om där. Jag menar inte en illusion (objekt) som spelas upp för mig (subjekt) som en människa som sitter och kollar på en filmduk, utan snarare att människan som tittar på filmen är en del av filmen. En illusion som upplever sig själv. Jag menar att världshistorien, eller för den delen någon naturlag, kanske kan förändras från en dag till en annan, och att den uppfattning vi har att den fysiska världen i stort sett är som den är oberoende av en själv kanske är fel. Förmodligen kommer alla jag frågar om detta både på internet och IRL att dementera detta, så som skedde ovan, men det är kanske en inneboende egenskap i hologrammet att det så att säga hela tiden bevisar sin egen riktighet så att det blir i princip omöjligt att sluta falla för lögnen. Det behöver inte vara en människa heller som svarar. Det kan vara att om jag gör A så sker B, för det har alltid varit så, t.ex. en kemisk reaktion, eller att om jag lägger handen på spisen så bränner jag mig. Så gott som omöjligt att sluta tro på. Låter det rimligt? Förmodligen inte, för att ni enligt hologrammets konstruktion ska göra allt för att övertyga mig om dettas felaktighet. Anledningen till att jag börjat tänka så här är att för en vecka sedan kändes min värld relativt trygg, men nu efter att jag haft ett "uppvaknande" som en del kallat det så börjar jag se all skit runt mig och det känns som en mycket otryggare värld och jag börjar nästan få ångest. Det känns då som att världen förändrats och inte bara jag, fast det kommer ni såklart dementera som sagt. Jag tänker också i dessa banor för att jag försöker förlåta vissa personer och det känns lite som att så länge jag tror stenhårt på hologrammet är det, för mig i alla fall, svårt att dels inte vara bitter över dåtiden och dels inte ha ångest inför framtiden. Bitterheten och ångesten är ytterligare delar av hologrammet för att övertyga mig om dess existens.
Idag när jag var på jobbet var några av mina arbetskamrater riktigt otrevliga mot mig. Det var första gången det hände sedan jag började på det jobbet.
När jag satt på bussen hem tänkte jag på allt detta. Då slog det mig plötsligt. Det är ju så det är, världshistorien kan ändras fullständigt från en vecka till nästa. Det är detta som inom buddhism kallas för reinkarnation. "Uppvaknandet" som jag hade för några dagar sedan där jag började se att världen är ungefär som i den här tråden:
https://www.flashback.org/t2073843 var i själva verket en reinkarnation. Jag "återföddes" i samma kropp, och världen ser snarlik ut men det är en annan värld, en lägre värld eller lägre livsform. Om inte den världen som beskrivs i tråden jag länkade till är en låg livsform, ett helvete, då vet inte jag vad som är det. Det måste vara så att jag samlat på mig dålig karma över åren och därför återföddes jag nu i en lägre livsform. Förmodligen för att jag stött ifrån mig mina föräldrar och min syster. Den glada nyheten är insikten om att jag kan påverka vilken livsform jag föds in i med mitt handlande. Jag är inte fast i detta. Och det är också positivt att jag inte är hemlös, sitter i fängelse, lever i krig, svälter, blir torterad, you name it. Det finns grader i helvetet som är lägre än den jag är i. Sedan tänkte jag att jag måste börja försöka göra mitt bästa för att samla god karma och undvika att samla ond karma. Det som jag direkt kom att tänka på var det som jag har kämpat med i åratal, att jag håller på och försöker lära mig att förlåta mina föräldrar och min syster. Och jag tänkte att jag måste förlåta de arbetskamrater som var otrevliga mot mig för det funkar bara inte att vara bitter mot dem imorgon. Då fick jag en känsla av att jag struntar i vad mina föräldrar har gjort och sagt mot mig, eller hur de är som personer, jag förlåter dem för allt. Sen tänkte jag på fler personer som jag förlåter. Sen tänkte jag att jag förlåter mig själv för alla mina misstag och brister och jag förlåter alla människor för allt. Sen började jag gråta.
Ni kommer självklart säga att världen är som i tråden jag länkade till för alla, det är faktum. Det är för att ni är en del av mitt hologram och hologrammet är konstruerat så att allt i det talar om för mig att "världen" är som den är i stort sett oberoende av mig, och naturlagarna är som de är och historien är som den är.
