Oavsett troll eller inte, så hatar jag självklart ingen utifrån var de kommer ifrån. Jag har själv varit en hatande människa (inte mot etniciteter utan andra grejer) och det är verkligen fruktansvärt jobbigt att leva så, ingen förlorar på det så mycket som en själv. 
Citat:
Hej!
Jag kom till Sverige från Somalias huvudstad Mogadishu för 9 år sedan och började direkt på SFI-programmet. Jag kom hit tillsammans med min familj på grund av fattigdom och oroligheter i landet. Vi har sedan första dagen varit ytterst tacksamma för att Sverige tog emot oss.
Som jag redan har nämnt så började jag, och även min familj SFI första veckan vi kom hit. Det tog ca två år för mig att lära mig prata perfekt svenska, i skrift är jag nästan också perfekt, men lite småfel här och där. Jag fick VG+ i både svenska A och svenska B.
Medan jag höll på att lära mig svenska så sökte jag samtidigt jobb överallt, men p.ga att jag inte hade så bra svenska och kanske min härkomst så gick det inte så bra. Men efter jag hade lärt mig att prata duglig svenska så fick jag mitt första sommarjobb och presterade väldigt bra enligt chefen "du är en av de flitigaste som har jobbat åt mig" Han erbjöd mig ett års jobb efter sommarjobbet, sen fick jag en bra referens från honom.
Referensen ledde till ett annat jobb som jag jobbade i några år. Nu i dagsläget jobbar jag på mitt tredje jobb och har varit där ett bra tag. Jag håller på att läsa distans med jag jobbar, och mitt mål är att söka in på en högskolelinje nästa höst då jag är helt färdig med mina betyg. Jag snittar på betyget B.
Jag har betalat mer skatt en vad de flesta svenska ungdomarna har gjort, jag snittar på ett bättre betyg en vad en hel del svenska ungdomar har, som är födda i landet och uppväxta med det svenska språket och skolan. Ändå klagar ni på mig för att jag är från Somalia.
Kan tillägga att även mina två syskon är i min ålder och har kämpat och presterat lika väl som mig. Vi är evigt tacksamma för vad Sverige har gjort för oss, men vi känner oss inte välkomna i landet mera, vi har pratat i familjen och vi alla funderar på att flytta till något annat land efter alla gått ur högskolan, kanske Norge eller Danmark eller vem vet kanske USA.
Vi har lite skuldkänslor över att vi kommer att lämna Sverige, när Sverige har givit oss en andra chans i livet, känns som vi tagit och beger oss och inte betalar tillbaka (i form av skatt och hjälpa till att göra ett bra samhälle) Men som sagt vi känner oss utstötta och ogillade, räcker att man går in här på Flashback och se vad folk skriver om vårt folk.
Jag kom till Sverige från Somalias huvudstad Mogadishu för 9 år sedan och började direkt på SFI-programmet. Jag kom hit tillsammans med min familj på grund av fattigdom och oroligheter i landet. Vi har sedan första dagen varit ytterst tacksamma för att Sverige tog emot oss.
Som jag redan har nämnt så började jag, och även min familj SFI första veckan vi kom hit. Det tog ca två år för mig att lära mig prata perfekt svenska, i skrift är jag nästan också perfekt, men lite småfel här och där. Jag fick VG+ i både svenska A och svenska B.
Medan jag höll på att lära mig svenska så sökte jag samtidigt jobb överallt, men p.ga att jag inte hade så bra svenska och kanske min härkomst så gick det inte så bra. Men efter jag hade lärt mig att prata duglig svenska så fick jag mitt första sommarjobb och presterade väldigt bra enligt chefen "du är en av de flitigaste som har jobbat åt mig" Han erbjöd mig ett års jobb efter sommarjobbet, sen fick jag en bra referens från honom.
Referensen ledde till ett annat jobb som jag jobbade i några år. Nu i dagsläget jobbar jag på mitt tredje jobb och har varit där ett bra tag. Jag håller på att läsa distans med jag jobbar, och mitt mål är att söka in på en högskolelinje nästa höst då jag är helt färdig med mina betyg. Jag snittar på betyget B.
Jag har betalat mer skatt en vad de flesta svenska ungdomarna har gjort, jag snittar på ett bättre betyg en vad en hel del svenska ungdomar har, som är födda i landet och uppväxta med det svenska språket och skolan. Ändå klagar ni på mig för att jag är från Somalia.
Kan tillägga att även mina två syskon är i min ålder och har kämpat och presterat lika väl som mig. Vi är evigt tacksamma för vad Sverige har gjort för oss, men vi känner oss inte välkomna i landet mera, vi har pratat i familjen och vi alla funderar på att flytta till något annat land efter alla gått ur högskolan, kanske Norge eller Danmark eller vem vet kanske USA.
Vi har lite skuldkänslor över att vi kommer att lämna Sverige, när Sverige har givit oss en andra chans i livet, känns som vi tagit och beger oss och inte betalar tillbaka (i form av skatt och hjälpa till att göra ett bra samhälle) Men som sagt vi känner oss utstötta och ogillade, räcker att man går in här på Flashback och se vad folk skriver om vårt folk.
Detta är fel ställe att fråga efter empati måste du väl ändå fatta!
__________________
Senast redigerad av Mad monk 2013-06-07 kl. 18:45.
Senast redigerad av Mad monk 2013-06-07 kl. 18:45.
Citat:
Vad roligt att folk tror att jag trollar, tror ni att jag inte har presterat så bra ifrån mig? Eller tror ni inte på att jag är från Somalia?
Jag kan ta en bild på mig själv fast jag döljer ansiktet, med ett intyg på när jag kom till Sverige och alla mina betyg, samt att jag håller upp en lapp där mitt användarnamn står.
Jag kan ta en bild på mig själv fast jag döljer ansiktet, med ett intyg på när jag kom till Sverige och alla mina betyg, samt att jag håller upp en lapp där mitt användarnamn står.
@ trollet försöker vara trovärdig. Ingen bild kommer postas och det vet alla med IQ>fiskmås.Fan vad dåligt du trollar.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera