Citat:
OK, då är det tjejen i fortsättningen.
Det här kanske låter drygt, men du är ung ännu och osäkerheten hör ofta åldern till och kan komma bara helt plötsligt. I synnerhet hos kvinnor. Men många män drabbas av precis samma dilemma. Speciellt i åldern 17-20 där. Man ska bryta med ungdomen och vuxenlivet kallar på riktigt.
Det finns väl egentligen inga universallösningar för det här och du har en psykolog som du säger och flashback kan inte ta hennes yrke ifrån honom/henne och säga hur allt ligger till och vad du ska göra. Så, lyssna på psykologen, men du måste fortfarande ha din egen person och dina egna tankar och ta egna beslut om vad du tycker och känner. En känsla kan aldrig vara fel, vi känner det vi känner även om det ibland inte är det rätta vi känner. Det handlar mycket om vad vi gör med det och hur vi handlar på det. Lär man sig att hantera det här, så tar inte de där dåliga känslorna över och med tiden så blir man starkare och starkare.
Rotlöshet, meningslöshet och tomhet är känslor som är vanliga i perioder i livet. Sedan kan man känna dem sjukligt mycket eller starkt. Då behöver man få ventilera om det och begära hjälp. Det har du gjort och det är bra. Men man ska inte prata med alla om det här i verkliga livet. Utan försök hålla det till psykologen eller någon nära som du har förtroende för.
Men, som hobby råd här, jag är för det första emot mediciner. De hämmar bara utvecklingen till att bli sig själv igen. Visst kan det behövas antidepp ibland för att människor inte ska gå rätt ner i brunnen och stanna där. Men när man är ung, då behöver man få känna och lära sig utav det man känner. Även om det är för jävligt många gånger. Piller är aldrig lösningen på problem.
Jag har ätit halva FASS känns det som innan jag insåg att jag ska vara helt medicinfri och ordna upp livet ändå. Medicinerat mig med alkohol och droger i åratal och varit långt, långt nere. Men, hela tiden har det funnits där, att jag Ska inte ge upp och tänker fan inte låta något ta ned mig. Nu är det inte så lätt alltid och visst hamnar man i nedåtspiraler ibland, men det går fort därifrån. Alla människor har bra och dåliga dagar.
MEN, jag inser idag, att jag kunde ha kommit ifrån så mycket snabbare och så mycket enklare om jag visste det jag vet nu och det vill jag ge dig. Du behöver inte gå och lida och vänta ut det. Du behöver ändra tankemönster och det tar lite tid. Men som sagt, du kan börja idag och klappa dig själv på axeln när du går och lägger dig ikväll. Idag har du gjort en bra dag och så gott du kunnat. Mer behöver du inte göra. Så länge du kämpar så gör du det du kan för att det ska bli bättre. Ger man upp, ja då finns det bara en väg och den kan ju lika gärna kvitta. Livet är en gång och det kan vara fan så fantastiskt om man bara tar för sig utav det och tillåter sig leva. Du är du, gör det du vill och det som intresserar dig. Då behöver du aldrig tveka på om du duger. Du är den du är iaf. Sen får andra säga vad de vill om det.
Att du inte vill ha folk nära och blir nojjig av att de närmar sig, det förstår jag. Världen är ingen vacker plats alla gånger och människor är inte goda av naturen alla gånger. Har man sedan varit utsatt, varit med om jobbiga saker, människor som ställt till det, trauman etc. Då blir man ärrad och bränd. Det sätter spår, men de får inte ta över ens person. Vänd på det, du har istället en erfarenhet som fattas många och du kommer att kunna använda dig utav det i framtiden. Det kommer att göra dig starkare som person till slut.
Det är bara bra att du har en skyddsmekanism, men när den tar över så att din person blir hämmad. Det är då du måste släppa lite på tyglarna. Du har vad som krävs för att känna av läget, bra eller dålig person. Bra eller dåligt läge. Lita på den. Dra dig hellre ur situationer eller personer en gång för mycket än en gång för lite. Men isolera dig inte utan utsätt dig för situationer och människor, så kommer du snart att lära dig det där och du kommer inte längre bry dig om att du inte skulle duga eller hur människor ser på dig och som sagt, skippa alkohol och droger. Ska du dricka, gör det när du mår bra någon gång. Aldrig om du mår dåligt.
Sen kan man tycka att vafaaaaan är det här för kvacksalveri och helt uppenbara saker.
Jag har inte rätt i allt jag skriver eller att det skulle passa alla. Det är bara råd på vägen. Ingen vet och kan allt, alla är vi olika.
Kör bara på och håll ut, det blir bättre.
Lycka Till!
Det här kanske låter drygt, men du är ung ännu och osäkerheten hör ofta åldern till och kan komma bara helt plötsligt. I synnerhet hos kvinnor. Men många män drabbas av precis samma dilemma. Speciellt i åldern 17-20 där. Man ska bryta med ungdomen och vuxenlivet kallar på riktigt.
Det finns väl egentligen inga universallösningar för det här och du har en psykolog som du säger och flashback kan inte ta hennes yrke ifrån honom/henne och säga hur allt ligger till och vad du ska göra. Så, lyssna på psykologen, men du måste fortfarande ha din egen person och dina egna tankar och ta egna beslut om vad du tycker och känner. En känsla kan aldrig vara fel, vi känner det vi känner även om det ibland inte är det rätta vi känner. Det handlar mycket om vad vi gör med det och hur vi handlar på det. Lär man sig att hantera det här, så tar inte de där dåliga känslorna över och med tiden så blir man starkare och starkare.
Rotlöshet, meningslöshet och tomhet är känslor som är vanliga i perioder i livet. Sedan kan man känna dem sjukligt mycket eller starkt. Då behöver man få ventilera om det och begära hjälp. Det har du gjort och det är bra. Men man ska inte prata med alla om det här i verkliga livet. Utan försök hålla det till psykologen eller någon nära som du har förtroende för.
Men, som hobby råd här, jag är för det första emot mediciner. De hämmar bara utvecklingen till att bli sig själv igen. Visst kan det behövas antidepp ibland för att människor inte ska gå rätt ner i brunnen och stanna där. Men när man är ung, då behöver man få känna och lära sig utav det man känner. Även om det är för jävligt många gånger. Piller är aldrig lösningen på problem.
Jag har ätit halva FASS känns det som innan jag insåg att jag ska vara helt medicinfri och ordna upp livet ändå. Medicinerat mig med alkohol och droger i åratal och varit långt, långt nere. Men, hela tiden har det funnits där, att jag Ska inte ge upp och tänker fan inte låta något ta ned mig. Nu är det inte så lätt alltid och visst hamnar man i nedåtspiraler ibland, men det går fort därifrån. Alla människor har bra och dåliga dagar.
MEN, jag inser idag, att jag kunde ha kommit ifrån så mycket snabbare och så mycket enklare om jag visste det jag vet nu och det vill jag ge dig. Du behöver inte gå och lida och vänta ut det. Du behöver ändra tankemönster och det tar lite tid. Men som sagt, du kan börja idag och klappa dig själv på axeln när du går och lägger dig ikväll. Idag har du gjort en bra dag och så gott du kunnat. Mer behöver du inte göra. Så länge du kämpar så gör du det du kan för att det ska bli bättre. Ger man upp, ja då finns det bara en väg och den kan ju lika gärna kvitta. Livet är en gång och det kan vara fan så fantastiskt om man bara tar för sig utav det och tillåter sig leva. Du är du, gör det du vill och det som intresserar dig. Då behöver du aldrig tveka på om du duger. Du är den du är iaf. Sen får andra säga vad de vill om det.
Att du inte vill ha folk nära och blir nojjig av att de närmar sig, det förstår jag. Världen är ingen vacker plats alla gånger och människor är inte goda av naturen alla gånger. Har man sedan varit utsatt, varit med om jobbiga saker, människor som ställt till det, trauman etc. Då blir man ärrad och bränd. Det sätter spår, men de får inte ta över ens person. Vänd på det, du har istället en erfarenhet som fattas många och du kommer att kunna använda dig utav det i framtiden. Det kommer att göra dig starkare som person till slut.
Det är bara bra att du har en skyddsmekanism, men när den tar över så att din person blir hämmad. Det är då du måste släppa lite på tyglarna. Du har vad som krävs för att känna av läget, bra eller dålig person. Bra eller dåligt läge. Lita på den. Dra dig hellre ur situationer eller personer en gång för mycket än en gång för lite. Men isolera dig inte utan utsätt dig för situationer och människor, så kommer du snart att lära dig det där och du kommer inte längre bry dig om att du inte skulle duga eller hur människor ser på dig och som sagt, skippa alkohol och droger. Ska du dricka, gör det när du mår bra någon gång. Aldrig om du mår dåligt.
Sen kan man tycka att vafaaaaan är det här för kvacksalveri och helt uppenbara saker.
Jag har inte rätt i allt jag skriver eller att det skulle passa alla. Det är bara råd på vägen. Ingen vet och kan allt, alla är vi olika.
Kör bara på och håll ut, det blir bättre.
Lycka Till!
Tack så mycket för alla dina råd. Angående piller, jag tror faktiskt att de jag tar nu har hjälpt mig. Jag kämpade otroligt mycket med att ta mig ut ur isoleringen som jag själv hade skapat men det var otroligt svårt. Jag flyttade under samma period som jag började med mina tabletter. Jag tror denna kombinationen hjälpte mig extremt mycket. Visst, piller ska inte vara den första lösningen men jag tror att det hjälpte mig en del, och såklart min egna vilja och mina val.
Och du har verkligen rätt i att man ska nog dricka bara när man mår bra.
Vad duktig du har varit som har kämpat dig ifrån de sämre tiderna i ditt liv.
Uppskattar dina råd, tack så mycket att du orkat skriva så många råd till mig!
