Samlingstråd för icke-ariers med fleras hat mot Sverige [Sammanfogat, rubrik ändrad]

Utställningen har visats i ett 70-tal länder, och nu skall den även kunna beskådas i Södertälje – i Sverige, den oskyldiga enfaldens stamort på jorden.

Budskapet är förmodligen tänkt att ha en lugnande effekt på alla som oroar sig för att svensk svenskhet är på väg att försvinna. Därmed tävlar SD och Ullenhag om vem som bäst övertygar svensk allmänhet om hur svenskhet, vars innehåll ingen av dem kan precisera, bäst bevaras.

Idén utgår ifrån att det skull finnas en statisk svenskhet immun mot förändring. Det är i sig kanske den största myten av alla. Individer är idag kanske mer sammansatte än någonsin tidigare. Människor från olika länder gifter sig med varandra och sätter barn till världen i ett tredje land. Barnen växer upp till individer med alla tänkbara möjligheter och betackar sig förmodligen att tillskrivas någon identitet av andra. Snarare kommer de sannolikt att välja identifikation efter vad som är bäst gångbart vid varje givet tillfälle.

När jag läste artikeln om svenskhet och vilka som är svenskar och vad som kan tänkas krävas för att få kalla sig svensk kom jag att tänka på det judiska påståendet om att känna sig som en jude. En svensk skulle kunna vara en person som känner sig som en svensk. Sedan förstår jag att svenskt medborgarskap i mer formell mening är mer komplicerat och där kan man fråga sig vad som behövs. Ska man ha läst en del av den klassiska svenska litteraturen? Ska man kunna flytande svenska? Räcker det med att man bott sju år i Sverige? Säkerligen finns många olika åsikter i frågan. Men när jag skriver detta blogginlägg vill jag, åter igen, slå ett slag för en generös och välkomnande syn på invandrare och flyktingar. Vi har råd att vara generösa gällande vår flyktingkvot! Vi har råd att ge amnesti åt alla i landet befintliga flyktingar som inte begått ett annat lagbrott än att gömma sig i rädsla för verkställande av flyktingutlämning. Vi har råd att ha en generös syn på vad svenskhet är. I DN skrev debattören att alla kanske inte gillar sill och nubbe. Nej, och idag är den svenska matkultren en multikulturell mattradition. Pizza, kebab,spagetti, hamburgare, m m, m m. Också det s k 'finköket' består av mat från andra länder. Och ändå har i kvar köttbullar, rotmos, lax och annat svenskt och nordiskt.

Tänk om Sverige kunds vara ett land som präglas av det inklusiva snarare än det exklusiva!
Då skulle vi vara föregångare, ett ljus för andra folk.

Idag har vi långt kvar.

Åke Bonnier tillhör den gren av Bonniersläkten som är förmögen. Han har en förmögenhet på drygt två miljarder kronor och är därmed Sveriges 56:e rikaste person (2011)[2] och alla hans syskon har toppositioner inom Bonnierkoncernen. Men Åke Bonnier visste sedan han var ung att han skulle bli präst[3]. Åke Bonnier har judiskt ursprung, men både hans mor och far var sekulära[4].

Lena Posner-Körösi, ordförande för Judiska församlingen i Stockholm och ordförande i Judiska centralrådet.

- Jag kan utan att darra på manschetten säga att detta är förfärligt. Jag delar inte Jimmie Åkessons eller Sverigedemokraternas uppfattning i någon fråga. Det är uppenbart vad de har för historia och ursprung. Brunskjortor. Detta är populism.

- De pekar ut muslimerna nu, i morgon är det judarna, sedan är det alla andra grupper. De tongångarna känner vi igen alltför väl.

En av de viktigaste drivkrafterna för att rösta på PEP:s är fientlighet mot invandring. Främlingsfientligheten har gått från brutala former av rasism, via fientlighet mot invandring till skepsis mot redan etablerade invandrade, huvudsakligen av muslimsk härkomst. Viljan att försvara en "nationell identitet" är i dag ett starkare motiv än rädsla för att ens ekonomiska situation skulle vara hotad. Oro över det "kulturella hotet" är nio gånger så viktigt som oro över brottslighet och fem gånger så viktigt som oro över ekonomin.

Den riktigt stora risken för Europa ligger i mötet mellan de stora skaror som delar extrema åsikter eller lockas av drömmen om att "försvara" eller "återupprätta" en mytisk nationell gemenskap och den ökande ekonomiska polarisering, arbetslöshet och utslagning som blir resultatet av den europeiska krisen. Utan att överdramatisera bör vi ta lärdom av vad som hände med demokratin i 30-talets Europa.

Sverigedemokraterna har länge haft som affärsidé att misstänkliggöra muslimer. Så länge man vidhåller sin främlingsfientlighet måste de andra riksdagspartierna markera ett tydligt avstånd till SD.

Det fick mig också att börja tänka på ett utanförskap som följt mig sedan barndomen: lantstället. Den där stugan, torpet eller släktgården som ”alla” åker till på sommaren – den ligger i skärgården, på Gotland eller Öland, i Strömstad eller på Österlen, i Jämtland och i Hälsingland… Ofta med utedass, alltid i naturskön miljö. Att åka till landet är en gammal svensk tradition [...]

Som invandrarbarn utan självklart rotsystem i den svenska myllan stod jag utanför detta. Det hände att jag fick följa med en kompis på landet. Jag var gäst, men lyckades aldrig riktigt trivas. Landet har sina ritualer, alltifrån lekar och spel, vattenliv, ett naturligt förhållande till naturen, maten (sirapslimpa och filmjölk) till att göra ingenting. Jag lyckades aldrig knäcka den sociala koden eller känna mig bekväm i naturmiljön och det har följt mig upp i vuxenåldern.

Jag har en vän, som bor på landet året om, men beroendet av barndomens skärgårdsö är både kroppsligt och mentalt. På våren och sommaren måste hon dit. Jag har aldrig förstått det.

Häromdagen frågade jag min gamle far varför vi aldrig hade lantställe eller som familj vistades på landet. Mina föräldrar gillade ju skogen och bergen. Men inte naturen i sig, säger han nu, det var vandrandet som attraherade. Så var det därför vi inte hade lantställe, frågar jag vidare: ”Nej”, svarar han, ”vi judiska emigranter tyckte inte om sådana där fasta grejer. Det var också svårt för oss att köpa villan vi flyttade till i början av 60-talet. Det är svårare att fly om man har fast egendom.”