Guldtänder och glasögon

Deras befäl hade inget att anmärka. Och det intressanta är inte den enskilda girigheten efter guld, utan de rätt groteska krigsförbrytelser amerikanerna rätt systematiskt tycks ha ägnat sig åt gentemot sina japanska fiender, både soldater och civila som var försvarslösa. Helt i linje med den mentalitet som fick Truman och hans rådgivare att fälla atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Att Himmler ville beslagta judarnas guld för att bidra till att finansiera krigsansträngningen är ett faktum, ja, jag har för mig att Tysklands guldreserver var rätt små jämfört med USA:s, och även Englands.

Ändå var inte en brännkapacitet på 800 000 människor per månad nog.

Och lägret existerade mellan april 1940 och januari 1945, tror jag, så med dina sjuka fantasier är du väl uppe i över 45 miljoner dödade i Auschwitz då , du tar ju som bekant ingen hänsyn till de faktiskt existerande krematoriernas konstaterbara kapacitet, koksleveranser och den tidpunkt när krematorier anlades, eller anledningen därtill (tyfusepidemier och planerad stor ökning av fångpopulationen).

250 + 800 + 2 x 800 per dag = 2650 per dag = 80 000 per månad.

En nolla för mycket där. Beklagar. I korthet:

I dokumentet så framgår det att det FINNS
tre dubbelmuffade ugnar med en kapacitet av 250. Under byggnation är FEM TRIPPELmuffade ugnar (800), plus två ÅTTAMUFFLADE ugnar (2x800 per dag)

800+800+800+250= 2650 per dag X 30 (månad) = 79 500 (eller 80 000+ om det är 31 dagar)

MEN detta räcker inte för Auschwitz ledning.

Domstolen i Frankfurt skrev år 1968 i en euthanasie-dom om hur också koncentrationlägerfångar blev avlivade med kolmonoxidgas.

Vid en läkerundersökning tiitade kollade man redan hur mycket guld de hade i munnen. Efter förgasningen drog de ut tandguldet, och skickade det till Berlin. http://www1.jur.uva.nl/junsv/Excerpts/697004.htm

Treblinkakommendanten Franz Stangl hade kanske inte helt fel, när han i intervjun med din så respekterade ( ) Gitta Sereny trodde att det främsta skälet till nazisternas mord på judarna, var att de ville komma över deras tillgångar.

Han grundade visst antagandet på att han praktiskt taget kunde vada i guldsmycken och mynt när de deporterade, ibland flera tusen personer, lastades av i Treblinka.

Så morden på judarna kunde alltså också vara lönsamma och ledde ju också till en väsentlig förstärkning av den tyska guldreserven....

Ja, beskrivningen av detta vadande är sannerligen en klassisk Shoahbu$ine$$absurditet, och nu väljer jag att göra en klassisk Mabuse (the class of 2002 ), genom att citera inlägg 232 i tråden om "De rena förintelselägren", som fortfarande är låst tack vare bolts personhetsande fylleurspårning:

I stället för att brusa och gagga skit, så hade det varit klädsamt om du kommenterade memot från Topf.

Trådens ämne tycks vara "guldtänder och glasögon" (samt implicit andra föremål, särskilt beslagtagna värdesaker, som kan vara av intresse för att dokumentera fånglivet i Tredje Rikets arbets-och transitläger). I det sammanhanget är det intressant att se Serenys lögn om vad Stangl skulle ha sagt om tillståndet i Treblinka II. Om du är för gaggig och maniskt skitpratande för att fatta det är det ditt problem - men något Topfmemo ska inte diskuteras här, det hör hemma i Auschwitztråden (och använd sökfunktionen för att kontrollera om det tagits upp tidigare).

Ang. Stangls vadande i guld och pengar: Vi får kanske tänka oss detta mera bildligt. Stangl berättar ju över 25 år senare om vad han såg när han för första gången kom till Treblinka och som alltså fäste sig starkt i hans minne och då blir det nog lätt vad som uppfattas som överdrifter. Han gjorde sedan vad han kunde för att få ordning på förhållandena.

För min del har jag funnit Gitta Serenys bok, svensk titel "Vid Avgrunden" och skriven efter rättegången mot Stangl 1969-70 (han hade ju lyckats hålla sig undan till dess!) mycket innehållsrik på fakta, bra dokumenterade - och säkerligen sann! Säkerligen är också intervjuerna med Stangl och andra rätt återgivna. Och varför skulle hon själv ha tillagt, som du tycks tro t.ex. detta med "vadande i guld" och andra "orimligheter", som ju enligt dig ger tvivel beträffande intervjuerna.

Det du citerat ovan har ju också kunnat beläggas genom bl.a. det här, också ur ett inlägg under tråden om Förintelselägren, där boken också citeras:

"Hubert Posch avgav ett edsvuret vittnesmål vid Treblinka-rättegången 1964 i Düsseldorf enligt följande, där han återgav vad han antecknat om händelserna kring och i Treblinka 21-22.8. 1942, när han med sitt kompani var på väg till ryska fronten.

"Vårt infanterikompani är på väg från Wien till Ryssland, via Mährisch Ostrau, Kattowitz [Katowice], genom Oberschlesiens industriomrâden till Radom,Lukow och Siedlce, dit vi anländer pa kvällen och får soppa. Då och då kan vi höra skottlossning och när jag gick ut för att ta reda på vad som stod på såg jag, ett litet stycke från vårt spår, en perrong med en jättelik folksamling - uppskattningsvis cirka 7000 man, kvinnor och barn. AIla satt på huk eller låg pa marken och sâ fort någon försökte ställa sig upp började vakterna skjuta.

Natten var kvav, luften tung och klibbig och vi sov dåligt. Tidigt nästa morgon - 22 augusti - växlades vårt tåg in på ett annat spår, alldeles intill plattformen, och det var nu vi började höra rykten om att dessa människor utgjorde en judetransport. De ropar att de har varit på resande fot i två dygn, utan mat eller vatten.

Och sedan, när de lastas in i boskapsvagnar, blir vi vittne till fasansfulla scener. Liken efter dem som mördats under natten slängs av judiska poliser upp på en lastbil som gör fyra resor. Vakterna - tillhörande ukrainska frivilliga SS, några berusade klämmer in 180 människor I varje vagn ["Jag räknade sa Pfodl till mig"],föräldrar i en, barn i en annan, de brydde sig inte om hur de splittrade upp familjerna. De vrålar åt dem, skjuter och slår dem så våldsamt att gevärskolvarna ibland spricker. När de äntligen har lastats ombord pa tåget hörs rop från samtliga vagnar: "Vatten, ber de, min guldring for vatten"..

Det fanns andra som erbjöd oss 5000 zloty [2500 riksmark] för en muggvatten. De som lyckas klättra ut genom ventilatlonsluckorna blir skjutna i samma sekund som de kommer ned på marken - en massaker som gör oss sjuka ända In i själen, ett blodbad vars like jag aldrig har kunnat föreställa mig. En mor hoppar ned med sin baby och tittar helt lugnt rätt in i gevärspipan som är riktad mot henne - några sekunder senare hör vi vakten som sköt dem skryta för sina kamrater om hur han tog kål pa dem med ett enda skott genom båda deras huvuden."

När jag besökte Hubert Pfoch i Wien 1972 berättade han att han och hans vänner hade bett sin kompanichef - en ung löjtnant - att prata med SS-officeren som förde befäl.

Han gick med på det, sa Pfoch, men när han framförde till SS-officeren att detta fasansfulla spektakel var ovärdigt både Tyskland och den tyska äran vrålade SS-mannen bara att om vår löjtnant och alla vi andra "Ostmarkler" (Ostmark var nazisterna benämning på Österrike, som efter annekteringen 1938 hade reducerats till en provins i Tredje riket) inte gillade det och inte höll käften, sâ skulle han mer än gärna koppla till en vagn speciellt för oss och sâ kunde vi följa med judarna och krigshetsama och lära känna Treblinka.

Nästa anteckning i unge Pfochs dagbok tycks bekräfta att Stangl mindes alldeles rätt.

"När vårt tåg äntligen lämnar stationen ligger minst femtio döda, kvinnor,man och barn, nâgra av dem helt nakna, längs spåret. Vi såg när den judiska polisen släpade bort dem - mängder av värdesaker försvann ner i deras fickor också.

Till slut följer vårt tåg efter det andra tåget och vi ser lik på båda sidor om banan - barn och andra. De påstår att Treblinka är ett "avlusningsläger". När vi anländer till stationen i Treblinka stannar vi bredvid det andra tåget - stanken av ruttnande lik är så vidrig att några av oss börjar kräkas. Ropen på vatten intensifieras, vakternas urskillningslösa skjutande fortsätter... ."

Det framgår f.ö. av

http://www.deathcamps.org/occupation...%20ghetto.html

att det Pfoch såg var deportationer från samhällena Losice och Mordy, som alltså stannade till i Siedlce (utan mat eller vatten!). De 7000 judarna i Siedlce deporterades dagen efter. Tror du inte att massor av människor, icke-judar som inte deporterades, har sett sådana scener?

Likartade berättelser finner man f.ö. under
http://www.deathcamps.org/occupation/ghettolist.htm (trycker man "page" på en del orter så får man närmare uppgifter om terrorn, dödandet och deportationerna där).

Ett utdrag från ovannämnda webbsida ang. vad som hände i Siedlce:

"In March 1941, the Germans organized a 3-day Aktion in Siedlce, during the course of which many Jews were murdered. The Germans established a ghetto in the northwestern part of Siedlce in August 1941, which was sealed off on 1 October 1941. Jews from Siedlce and its surroundings were forced to move into the ghetto, where In March 1942 12,417 Jews lived.

On 22 August 1942 5,500 Jews from nearby Losice were brought to Siedlce and sent from there to Treblinka the next day. The same process occurred with 3,800 Jews from Mordy. The Austrian soldier Hubert Pfoch took photographs from Siedlce station on 21 August 1942. (Han tog även några foton den 22.8., som redovisas på webbsidan, min anm.)

On 23 August approximately 11,700 Siedlce Jews were deported to Treblinka (see Siedlce Memoirs). Around 2,000 more were shot at the Jewish cemetery. Others were deported to forced labour camps. After this deportation many Jews still remained in Siedlce, some in hiding. 600 people obtained permission to stay in the small ghetto. In addition around 2,400 Jews and many Romany lived there, having arrived from surrounding villages. On 24 August the hospital was liquidated - the doctors, nurses and patients were executed in the hospital itself. Only four persons survived this massacre. During the next days many smaller executions took place in the ghetto. People discovered in hiding by the SS were killed on the spot. ----"

------
Inlägget avslutades med: "Så vad har du för anledning (utom att du är en fanatisk revisionist) att tro att Hubert Pfoch for som du skrivit med "greuelpropaganda" när han vittnade i Frankfurt. (Han blev f.ö. efter kriget en uppburen politiker i Österike, leta litet på Hubert Pfoch på Google, men jag förstår att du tycker att detta ligger honom i fatet) Och tror du inte att bl.a. de överlevande från flykten från Treblinka aug. 1943 som också vittnade i Düsseldorf 1964 hade en del att säga inför rätten? Som (kanske i brist på dödsstraff!?!) f.ö. utdömde tre livstidsstraff."

Talande att mitt inlägg ovan inte fått något bemötande, inte ens ett upprepande av att den helt vanlige Wehrmacht-soldaten Hubert Pfoch for med greuelpropaganda....

Nedanstående som alltså också hör till "guldåtervinningen" och där alltså samma scener säkerligen förekom, styrker också de vidriga förhållandena vid deportationerna av de polska judarna till förintelselägren, där de försvagade som de redan var av svält och umbäranden i ghettona alldeles uppenbart sändes iväg på "den sista färden".

Ur "Helt vanliga män" av Christopher Browning, sid. 47-51:
---- I mitten av september 1942 lämnade en ordningspolis i reservpolisbataljon 133 vid polisregemente 24 följande rapport om ett veckolångt deportationsuppdrag till Belzec.

"7./Pol. 24 Lemberg [Lwow], 14 september 1942.
Till: Ordningspoliskommendanten i Galiziendistrikt Ärende: Judeförflyttning.

---- ankom 24:e polisregementets 7:e kompani enligt order till Kolomyja på kvällen den 6 september. Jag kontaktade omedelbart kriminalkommissarie och SS Obersturmbahn-führer Leitmantz, chef för säkerhetspolisens lokalkontor i Kolomyja, samt löjtnant Hertel vid Schutzpolizeistationen i Kotomyja.

---Judarna hade av ovanstående instanser och arbetsbyrån instruerats att möta upp för registrering vid byråns uppsamlingsplats kl. 5.30 den 7 september. Omkring 5 300 judar befann sig mycket riktigt där på utsatt tid. Med samtliga mannar i mitt kompani förseglade jag det judiska kvarteret, varvid ytterligare omkring 600 jagades ut.

Ilastningen i godståget var färdig vid pass kl. 19. Sedan säkerhetspolisen hade släppt omkring 1 000 judar av de gripna förflyttades 4 769. I varje godsvagn lastades 100 judar. Den starka hetta som rådde den dagen gjorde företaget mycket svårt och var till stort men för transporten. Efter vederbörlig igenombomning och försegling av samtliga vagnar avgick tåget mot Belzec omkring kl. 21, med en vaktstyrka om en officer och nio man. Då natten kom med djupt mörker flydde många judar genom att tränga sig ut genom lufthålen efter att ha avlägsnat taggtråden. Vaktstyrkan lyckades omedelbart skjuta ner ett stort antal, men de flesta som undkommit eliminerades samma natt eller dagen därpå av järnvägsvakten eller andra polisförband. ---

Den 8 september avrättades omkring 300 judar - gamla och svaga, sjuka, klena och ej längre transportabla. ---Den 8 och 10 september gjordes insatser i Kuty, Kusov, Horodenka, Zaplatov och Sniatyn. Omkring 1 500 judar måste drivas att till fots avverka 50 km från Kuty eller 35 km från Kosov till Kolomyja, där de över natten förvarades på säkerhetspolisfängelsets gård jämte de övriga judar som hade förts samman från trakten. Utöver de judar som samlats upp i Horodenka och Sniatyn, vilka redan av säkerhetspolisen hade lastats in i tio godsvagnar vid vart ställe, lastades ytterligare 30 vagnar i Kolomyja. Det sammanlagda antalet som skickades till Belzec med förflyttningståget den 10 september uppgick till 8 205.

Vid insatserna i området kring Kotomyja den 8 och 10 september måste omkring 400 judar av redan kända skäl elimineras genom nedskjutning.---

Hur tätt packade med judar de tio godsvagnarna i Horodenka respektive Sniatyn var, är mig inte bekant. I varje fall ankom båda transporterna till Kolomyja med helt otillräckligt vaktmanskap, vilket innebar att taggtråden över lufthålen nästan helt hade avlägsnats. Så snart det var möjligt lät jag föra ut dessa tåg från stationen i Kolomyja och koppla ihop dem med de 30 vagnar som stod på ett sidospår långt utanför stationen. Den judiska polisen (Ordnungsdienst) samt byggnadsarbetare vid Kotomyjastationen var fram till mörkrets inbrott sysselsatta med att tillsluta alla otillräckligt förseglade vagnar på gängse reglementsenligt sätt. Ett kommando om en officer och 15 man under kapten Zitzmanns befäl avdelades för att vakta förflyttningstågets 50 vagnar fram till avgången samt för att förhindra flyktförsök. På grund av de redan nämnda påfrestningarna på judarna, hettans menliga inverkan samt den svåra trängseln i flertalet vagnar försökte judarna gång på gång att bryta sig ut ur de uppställda vagnarna, då det började mörkna redan omkring kl. 19.30. Kl. 19.50 kom transporttågets vaktkommando, korpral Jäcklein med tio man, fram till sidospåret. Utbrytningsförsök från det uppställda tåget kunde inte förhindras i mörkret, och flyende judar kunde inte heller skjutas ner. I samtliga vagnar hade judarna klätt av sig nakna på grund av hettan.---

Arbetet (med att reparera vagnarna) tog en och en halv timme. När tåget därefter återupptagit sin färd befanns det vid nästa uppehåll några stationer senare att stora hål återigen hade brutits upp av judarna i vissa vagnar, och att taggtråden som fästs på utsidan av ventilationsfönstren hade slitits bort. ---Efter ett kort uppehåll på stationen i Lemberg fortsatte tåget till stationen i förstaden Klaporov, där nio vagnar märkta med bokstaven L, destinerade till arbetslägret, överlämnades till SS-Obersturmbahnfuhrer Schulze samt lastades ur. Därefter lät SS-Obersturmbahnfiihrer Schulze lasta ombord ytterligare omkring 1 000 judar. Ungefär kl. 13.30 avgick transporten mot Belzec.

Efter lokbyte i Lemberg var det nytillkomna loket så gammalt att vidare färd var möjlig endast med ideliga avbrott. Den låga hastigheten utnyttjades gång på gång av de starkaste judarna till att tränga sig igenom de hål de hade brutit upp och ta till flykten, eftersom de knappt skadade sig alls när de hoppade av det långsamma tåget. Trots upprepade maningar till lokföraren att öka farten lät detta sig inte göra, varför de många uppehållen mitt ute på spåret blev allt obehagligare.

Den växande panik som spred sig bland judarna till följd av den svåra hettan, överlastningen av vagnarna och likstanken - vid urlastningen påträffades omkring 2 000 judar döda - gjorde transporten i det närmaste ogenomförbar. Kl. 18.45 ankom tåget till Belzec och omkring 19.30 överlämnades den av korpral J. till SS-Obersturmbahnführern och lägerchefen där. Fram till urlastningen av godståget omkring kl. 22 var J. tvungen att stanna i lägret, medan eskortkommandot användes till att vakta de godsvagnar som ställts upp utanför lägret. På grund av de ovannämnda särskilda omständigheterna kan antalet judar som rymde från transporten ej specificeras. Inte desto mindre kan man anta att åtminstone två tredjedelar av de flyende judarna sköts ihjäl eller oskadliggjordes på annat sätt.Westermann, Reservlöjtnant vid Schutzpolizei och kompanibefäl"