Personligheten

Har haft ett hemskt liv, med en psykopatisk pappa och svagbegåvad mamma. Massa saker har hänt mellan detta. vill inte outa mig själv för mkt men har inte funnits något normalt i mitt liv sen jag var runt 14 är runt 20 idag.

Blev värre för att min pappa blev misslyckad och hade inget att göra än mig, och för att min mamma var tight bunden vid honom, lade all skuld på mig. Har aldrig haft en vän och ingen som någonsin har brytt sig om mig. Växte upp i ett fint villaområde i Stockholm och var svarta fåret där eftersom allt var skitigt hemma hos mig.

Har skämts över allt och inte velat klaga. Har tänkt att om jag bara vänder mig inåt och ser till att bli den bästa jag kan bli så löser det sig med tiden. Men det har gjort sådana skador på min personlighet att jag blir behandlad som skit överallt. Försökte ju bli som min psykopatiska pappa när jag var barn och det har gjort att jag tittar och beter mig som en psykopat rätt ofta, det har blivit min personlighet. Pappa var bra på att dölja det när han var bland andra men i familjen var han mer sig själv och mest sig själv med mig då han inte hade någon användning av mig.

Jag hade kunnat handskas med allt om det inte hade varit för hur jag blir behandlad av alla. Folk ser på mig som ett svin. Jag försöker vara mig själv för att jag tänker att jag egentligen inte har något att skämmas över. Men psykopat blicken och beteendet som jag lärde mig som barn finns kvar. Vet ju inte vad som är jobbigt för andra. När jag var barn fick jag inte en enda gång mina känslor av sorg eller lycka respekterade.

Ingen har förstått hur jag haft det eftersom att jag ser bra ut och alltid varit en av de bästa i alla skolklasser jag varit i . Hade kunnat blivit vad som helst men har alltid sabbat för mig vid mållinjen för att jag inte har tyckt att jag är värd något bra.

Kan man ta sig vidare från det här när alla hatar och ingenting från ens barndom är normalt?

Fast det känns ju ändå som om du är medveten om din problematik och det är väl första steget för att ta itu med problemet? Sedan tycker jag inte du ska oroa dig alltför mycket då samhället vi lever i är rätt så psykopatiskt i sig självt. Du är ju bara 20 år och har gott om tid att ändra på dig om du vill, ta ett steg i taget bara.

tack, håller med.. har sett en hel del psykopatiska drag i samhället vilket har gjort mig osäker på vad som är rätt och fel. men psykopati i den fulllständiga känslokyla jag mött. tänkt dig att som som spädbarn och litet barn aldrig bli bemött med värme eller ett leende utan som ett en dator.

Fast det är ju så Sverige fungerar i stort, väldigt mentalt och lite emotionellt. I Sverige går väldigt mycket ut på att upprätthålla skenet och människor som visar känslor misskrediteras och sjukförklaras rätt så ofta. Skulle nog föreslå att du mer utsätter dig för den anglosaxiska världen som är bättre på att uttrycka känslor på ett vettigt sätt.

Jobbig läsning. Många som haft en svår barndom och många som lyckas bli nått i livet också för den delen. Du har alltid ett val TS. Följ ditt hjärta och fånga dagen. Lev inte i det förgångna. Det är över nu. Kämpa på grabben.