Döden = positiv eller negativ? för dig?

1. Är det inte ganska rimligt att det ligger i samhällets intresse att alla ska vilja leva? Således finns det en mängd spärrar som hindrar människor ifrån att ta sitt liv. Samhället vinner på att i längden anta att alla människor vill leva, och i de fall de påpekar något annat betrakta det som ett problem. Det gör ju att samhället kan uppbära mer lycka.

2. Om en människa mår dåligt och tar sitt liv så påpekar det en grupp människor negativt. Antaget för att vilja hindra människor att ta sitt liv är att netto-olyckan av att personen tar sitt liv är större än netto-olyckan som personen upplever i livet. Egoism skulle vara att sakralisera en sida oberoende av dess effekter. Här handlar det istället om att det finns ett kulturellt antagande av vad som genererar mest lidande och kulturen förespråkar att de som måste uppleva sin närståendes självmord lider mer än den som vill dö men inte får det.

3. Om vi bortser från religiösa och politiska föreställningar som sakraliserar självmordet (aktivt eller passivt, extremt ovanligt) eller demoniserar det (mycket vanligare), så är det enbart rimligt att ta sitt liv om det finns själ att tro att ens liv aldrig kan uppnå nettolycka (utan istället kommer vara konstant lidande). Om det inte finns själ att anta att så kommer vara fallet så finns det väl inget att förlora på att försöka ha anledningar att leva? Döden kommer ju hur vi än ser på det, och det som kommer efter eller inte kommer vara det samma oavsett.

Och, sist men inte minst: Det är inte olagligt att ta sitt liv ska vi komma ihåg. Samhället har dock ett intresse av att se till att ingen tar sitt liv av fel anledning eller i onödan.

Ja fast nu påstod han ju inte att han skulle vilja ta sitt liv om jag förstod de hela rätt. Jag ser döden som positivt, röker brass men jag vill inte dö än på många år och så länge man är vid liv så uppkommer fler tillfällen som vi kan tros vara ödet, allt förbättras med framtiden men man kan också även hamna i svåra situationer men som oftast kan glömmas bort med tiden. Man har så mycket mer och vi kommer få uppleva så mycket mer.

Man kan agera och leva ett lyckligt liv utan att tänka allt för mycket också.

Det positiva är att jag slipper lida något mer. Sen så är det ju intressant att få se vad som händer efter döden också. Kanske himmelen och helvetet finns på riktigt? I sådana fall så är det ju inte så positivt om man får brinna i helvetet i all evighet. Det positiva är att man inte kommer att behöva lida i ensamhet.

Det negativa med döden är att jag känner att jag inte ännu har uppnått mina mål i livet. Jag har misslyckats med det som jag har viljat lyckas med. Om jag dör nu så känns det som jag har misslyckat med livet. På så sätt känns det ju trist, men det är inte hela världen. Helt ärligt så tror jag kommer dö misslyckad ändå, även om jag så får 100 år på mig.

Sedan så vet jag inte hur mina anhöriga skulle reagera om jag dog. De flesta skulle väl rycka på axlarna och gå vidare i livet. Det känns ju inte heller som något positivt för en själv att veta om.

När jag mår riktigt dåligt känns döden positiv eftersom jag vet att vi bara går från ett medvetandetillstånd till ett annat. Men jag är tydligen inte klar med upplevelsen här än.