Citat:
Ursprungligen postat av
Comatose
Har man tankestörningar när man är bipolär? Hur går tankarna när man är uppe i varv och hur går tankarna när det är normaltillstånd?
Kan man vara bipolär om man inte har mani? Vad är hypomani?
Jag har tankestörningar, men ingen mani. Läkaren föreslog Litium. Jag har lite psykotiska tendenser, som inte blommat ut, men de finns där, för mina upplevelser är inte normala säger min läkare.
Jag har Bipolärsjukdom 2 Dvs depressioner varvat med hypomanier. Man har tankestörningar såtillvida att ens självuppfattning förvrängs. Tankarna om sej själv-finns redan-men de förstärks. Kraftigt om man har mani, mindre kraftigt om man har Hypomani. Man får ett påtagligt förhöjt självförtroende, man känner sej otroligt stark, vital/pigg och säker både i hur man tänker (o pratar) men även i det man företar sej. Tankarna grenar ut sej-man associerar mer-får fler tankar, man tänker mer kreativt, man blir mer skärpt (inte konstigt man känner sej smartare!), man får fler ideer osv. Man klarar allt. Inga tvivel finns. Man känner sej bäst tex smartast av alla, snyggast av alla osv Tankeförloppet är snabbt o man pratar ofta otåligt o fort.Tar det sej mer sjukliga former kan man tror att man är utsedd att styra jorden (typ den nya Messias) och andra knäppheter. Hörde en tjej som gick ut på stan utan tröja o bh-för hon tyckte hon hade så snygga bröst...! Men det är extremfallen o enbart vid Mani.
Normaltillståndet borde du väl veta själv. För då ses man som helt frisk-fast man samtidigt har sin sjukdom. Man har alltså friska perioder emellan. Då är man den man är helt enkelt och tankarna blir mer realistiska o passar utifrån vem man egentligen är. Självbilden och tankarna stämmer överens liksom.
Det finns en Bipolär 2 åxå Då får man enbart hypomanier (o depressioner precis som den andra) Då är man också mer av sej själv i allting. Men inte lika mycket som vid Mani. O inte på ett påtagligt sjukt sätt. Folk som ej känner en kan tro att det är din riktiga personlighet-alltså att det inte är en sjukdom. Är man manisk märker för det mesta människor-att ngt inte står rätt till. Man blir en karikatyr av sitt vanliga jag. När man "enbart" är Hypoman kan andra charmas o fascineras av din "champagneberusning" ditt glada humör och energi. Ryckas med. Medan vissa tröttnar efter ett tag-det blir för intensivt, pågår hela tiden utan uppehåll. Duracellkanin kanske är ett passande ord!
Allt förstärks. Tex har man lätt att bli irriterad i normaltillståndet-kan man nu bli rent arg. O man kan få explosioner. Gillar man att prata i vanliga fall-blir man nu en pratkvarn-som kanske avbryter andra, lyssnar dåligt osv. Är man mkt för sex i vanliga fall-blir man en "sexgalning" som söker sex överallt, är lätt på foten osv, söker upp horor osv. Tycker man om att baka i vanliga fall ska man som sjuk-göra 10 tårtor om dagen o gärna göra ett projekt av det-tex sälja dem. Projekt i olika former är vanliga. Tex renovera hemmet, köpa nya saker, byta jobb, påbörja en utbildning, börja träna osv. Vissa blir klart överaktiva men har samtidigt svårt att få ngt gjort pga att man är mkt lättdistraherad händer ngt-dras uppmärksamheten dit istället o vissa får svåra koncentrationsstörningar. (gäller mest vid mani-vid hypomani kan man få mkt gjort på ett sätt som känns enbart bra o som är till stor hjälp för en) Endel shoppar alldeles för mycket. Vid mani kan man pga det dra på sej stora skulder. Vissa gör olagliga saker som att snatta. För man blir oerhört målmedveten! Och ser inga hinder.
Otåligheten o svårigheter att vänta, visa hänsyn osv kan visa sej även i trafiken. Man kör fort o ryckigt o blir irriterad på de "långsamma" korkade medtrafikanterna. Man kan ha svårt att sitta stilla-känner en oerhörd rastlöshet. Det "kryper" i en. Man kan bli nonchalant-ska alltid ha rätt och bli allmänt grälsjuk. Just detta kan vara ett av de första tecknen på att man blivit sjuk igen. Letar fel hos andra. Vid Hypomani-när någon annan säger ngt man inte gillar, eller ngt händer. Vid mani kan man själv aktivt själv söka gräl o bråk. Börja "mucka" osv. O ibland helt utan anledning. Man övertolkar och är hyperkänslig. Misstänksam. Ringer ledande chefer-för att få sin vilja fram-man vill gå till botten med allt, reda ut o kan inte vänta. Vissa skämtar o skrattar mycket. Kan gå vissa på nerverna. Man blir alltså-vad man än "blir" o ev tar sej för-för MYCKET.
Ska påtalas att ens grundpersonlighet och läggning, intressen osv såklart-som i alla pyskiska sjukdomar-påverkar hur sjukdomen tar sej uttryck för just dej. Även om det ofta finns vissa karakteristiska gemensamma drag. (tex i Bipolär 1 o 2 att man blir för mycket) Och en person som är duktig på att lägga band på sej-självkontroll-kan verka enbart hypoman fast hen egentligen är manisk. HUR sjukdomen tar sej uttryck påverkas alltså mkt av vem just du är som person. HUR du är tex för mycket.