Jag tvivlar på att det skulle existera någon enhetlig postmodern etik. Postmodernismen är mer ett konstnärligt och idéhistoriskt begrepp som senare nästintill blivit en intellektuell identitet, där personer - oftast med relativistiskt perspektiv - ansluter sig under begreppet. Men oftast är det ett pejorativt som vissa kastar på folk som på något hörn passar in i beskrivningen av postmodernism (kulturrelativist och kulturmarxist ligger också nära till hands vid dessa tillfällen).
Om jag får spekulera så skulle en postmodernistisk hållning till etiken vara att man är skeptiskt till stora etiska system (ex utilitarism). I
La condition postmoderne skrev Jean-François Lyotard att de »stora berättelserna» - exempelvis marxismen - kommer få mindre betydelse för »sanningen» och istället så blir de lokala, små, berättelsen det som formar folks sätt att se världen och förstå den. Grovt förenklat kan man säga att stockholmare upplever världen och anser att rätt/fel annorlunda än vad en calcutta-bo gör och tycker.
På så vis skulle en postmodern etik grunda sig i lokala och små identiteter. Istället för en universalism där etiken gäller för alla människor i alla sammanhang så skapas det kanske små etiska regler för små grupper där reglerna gäller inom gruppen. Att en neger kan använda ordet neger medan det anses fel för en vit att göra det samma är möjligtvis ett exempel på detta.
Postmodernister brukar i mitt tycke ofta vara antihumanistisk och motståndare till essentialism. Möjligen kanske Sartres och de Beauvoirs existentialistiska etik vara något:
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Ethics_of_Ambiguity
Förövrigt kan jag säga att det inte är så svårt att googla sig fram till artiklar om »postmodern ethics» eller »postmodernism and ethics».
Det svåra är att hitta någon med kvalitet. Jag vet inte om denna kan hjälpa - har själv inte läst den (sorry!) - men den kanske säger någonting nyttigt:
http://dialogue.adventist.org/articles/14_2_kerbs_e.htm
