Medicinsk latin i Sverige?

Jag läser till BMA och har ett förflutet som språknörd/aspberger light. Vad jag undrar är om det finns något allmänt vedertaget latinuttal bland medicinare i Sverige? Själv är jag (autodidakt) skolad på det klassiska och tycker att det gör sig bäst i vetenskapliga sammanhang, även om namngivningen av ben, organ etc. såklart skedde långt efter diverse ljudförändringar.

Det uttal jag lagt märke till bland föreläsare (mest läkare) är mest överrensstämmande med det ecklesiastiska, med lite varianter som att uttala -sc- som engelskt sh

Vad det gäller latin i svensk medicin så ska den enligt de oskrivna reglerna försvenskas så långt som det går."C" som uttalas med "k" ska också ersättas med det i skrift, t.ex. pankreas, koledokus. Latin används flitigt inom vården i Sverige, speciellt radiologi och kirurgi där riktningar i kroppen är viktigt.

Edit: "Ch" blir "k"

Jag kan passa på att nämna att "ph" skrivs som "f"

Pankreas är iofs grekiska. Sen undrade jag om uttalet, inte om stavningen.

Uttalet är samma som kyrkolatinets, och det anses knappast "fel" att uttala u som på svenska heller.

Alltså: c framför mjuk vokal uttalas som "tj", alltså som på italienska.

Ae och oe uttalas som e.

V och konsonantiskt u uttalas som v.

Jag föredrar ju det kraftfulla klassiska uttalet alla gånger, dock.

"Mjukt" c, g och j framför i/e har jag inte observerat bland svenska medicinare. Har tex aldrig hört jejunum (del av tunntarmen) uttalas som "djedjunum" eller cirka som "tjirka" etc. Däremot colon ascendens som colon aSHendens och abscess som abSHess. Just sc som sje-ljud för tankarna till fornengelskan f.ö.

Har även hört grammatiska styggelser som corpus spongiosus (sic). Klassiskt uttal ftw.

Jag yrade nog till det lite C uttalas som s framför mjuk vokal. T.ex. "serebral" där det på klassiskt latin skulle uttalas "kerebral".