Jag brukar inte ta PV. Min grej är mera 3 mmc, men den här helgen blev det PV. Detta pga 3 mmc-brist. Något jag ångrar nu. Har spenderat min söndag eftermidda på akuten med andningssvårigheter och en blodcirkulation som stod still. Vita fingrar och tår, blåmärken på benen som kom utan att jag gjorde något.
Det var i fredags när jag förstod att det inte skulle bli någon 3 mmc som jag tänkte: ok jag testar med pv istället. Konsulterade med min kompis som går på pv. Tidigare som jag har min vän gått på 3 mmc. Jag skulle slippa AT:n. Kunde inte motstå det fast vännen min sa att det var inget att rekommendera. Då ska tilläggas att jag inte tar iv men kompisen gör.
Sagt och gjort det blev pv. Med respekt för drogen så har jag hållt mig på microdoser. Första dosen som intogs som bomb kom smygande. Bruset i huvudet försvann (sååå skönt) började må bra. Men blev inte hyper spedad utan lugn och nästan lite inåt vänd. Full effek omkring tolv på natten. Tar en taxi efter ex antal timmar och däckar hemma i sängen strax efter fyra på lördags morgon.
Vaknar kl halv åtta på morgon. Bruset i huvudet är tillbaka men inte lika kraftigt. Känner mig tung, som jag blivit överkörd av en ångvält. Orkar inte tänka utan bästemmer mig snabbt för att somna om. Tar en stund, vaknar då och då. När jag väl kommer upp är kl 13 på lördag. Mår skit, har frossa, brus i huvudet, tung i kroppen och ont, är iskall. Åter på pv:et, en bomb. 30 min senare är jag varm och go. Lagar brunch. Pratar ihjäl en annan stackars krake som är på besök. Jag har väldigt trevligt, tills kvällen
kommer. Här börjar det vända. Trotts minst fyra timmar imellan doserna. Inga överdrifter på doser.
På lördag kväll börjar jag få svårt och andas, blir kall så det gör ont. Och nu vill inte huvudet sluta tjuta trotts att jag tar mera. Kl två på natten bestämmer jag mig för att försöka sov. Tog sista dosen på lördag kvällen vid 22.30. Efter mycket om och men somnar jag vid fem på söndags morgon.
Vaknar kl 9 och mår mera skit. Samma som morgonen innan men värre. Har en overklighets känsla. Mera pv, japp bättre efter stund. Kl 14 börjar jag bli riktigt rädd, nu är mina tår gråvita. Mina fingrar är bara vita. Känns som jag ska svimma när som helst. Sticker som små domningar i kroppen då och då. Och så flimrar det lite, lite hela tiden för ögon. Upplever det som det är stopp någonstans. Vet att det blir värre när man blir stressad eller rädd men det hjälper inte, blir rädd ändå. Har även svårt och andas, det började redan kvällen innan lite svagt. Andningen har försämrats under söndagen. Kl 16.00 sitter jag på jourvårdcentralen. Efter undersökning så bestämmer dom sig för att skicka mig till akuten. Detta pga resursbrist av underskökningens/provtagnings möjligheter.
Nu ska tilläggas att jag inte är ovan vid droger. Jag äter och dricker vätska när jag tar grejer. Ser till att försöka få iaf lite sömn varje natt. Vet att det inte räcker så klar. Har inte massa bäng nojer och mår för det mesta bra i kropp och själ. Men den här söndagen blev jag rädd, jävligt rädd.
Jag talade aldrig om va jag hade tagit. Dom tog inga prover på det. Fast det finns i mina journaler att jag för inte så länge sen har använt rc-droger. Tror undersökningen blivit annorlunda då. Dom kollade EKG, syresättning och lyssnade på lungor och hjärta. Snabbsänkan var normal. Har ett envist segt slem i halsen.
Allt ser mycket bra ut, alla prover ser bra ut men jag har fortfarande svårt och andas. Även och svälja. Läkaren bestämmer att jag ska andas i en inhalator. Då börjar det bli bättre!!! Äntligen!!! Får inhalera en gång till. Får åka hem med recept på astmamedicin och kortison.
Kommer inte ta pv igen. Får inte den effekt jag jagar. Inget för mig. Nu mår jag lite bättre. Huvudet tjuter som en mistlur. Har haft lite stötar mellan händer och huvudet under kvällen. Ska försöka få en hel natts sömn. Vet att det kommer göra susen.
Ville bara dela med mig till den som vill läsa eller söker fakta. Får man känningar av kärlsammandragningar, att hjärtat påverkas obehagligt mm. Sök vård. Jag hade tur men man vet aldrig.
Simma lugnt
