Förintelsen - nu utan gaskamrar!

Förintelselögnens upprätthållare befinner sig i ett mycket svårt läge.

Om de kunde bevisa om så bara några tusen mord medelst zyklon B i gaskamrarna så kunde de väl i stort sett rädda lögnbyggnaden från att oundvikligt störta samman. Då kunde de nämligen hävda att siffror på miljoner var överdrifter, som kunde skyllas på de kaotiska förhållandena under och strax efter andra världskriget, men att det liväl fanns en "kärna av sanning" i gasningshistorierna.

Problemet är dock att de fortfarande inte kan bevisa eller ens göra trolig en enda gasning. Några av dem har väl också insett att de måste göra sig kvitt "gaskamrarna" utan att samtidigt släppa taget om siffran 6 miljoner.

I majnumret år 2002 av den tyska tidskriften Osteuropa, en facktidskrift för östeuropeiska samtidsfrågor, fanns en artikel av statsvetaren Fritjof Meyer, ledande redaktör på den mycket inflytelserika tyska veckotidningen "Der Spiegel". I sin artikel med titeln "Antalet offer i Auschwitz - nya insikter genom nya arkivfynd" avfärdade Meyer gaskamrarna i krematorierna i Auschwitz-Birkenau. Meyer hävdade att försök, som gjordes i mars-april 1943 att bygga om likkällrarna i Krema II och III till "gaskamrar" och utnyttja dessa för massmord,

Meyer anser att 356 000 av fångarna i Auschwitz gasades och att gaskamrarna i de båda bondgårdshusen hade fullt tillräcklig kapacitet för ändamålet. Meyers bidrag, pulicerat i en föga spridd facktidskrift men inte i hans egen betydligt större "Der Spiegel", är märkligt. Hörnpelaren i den officiella versionen av gasningarna i Auschwitz, myten om att icke mindre än 400 000 människor dödades i gaskammaren i Krema II, en myt som bygger uteslutande på de "otaliga vittnena", kan tydligen överges bara som så. Det är också en typisk tendens i den fortgående mytologiseringen att flytta gasningarna från byggnader, som finns kvar och därför kan undersökas, till byggnader som Bunker I och II, som har rivits (och därför inte kan undersökas).

Här kommer ett annat exempel på denna tendens att vilja flytta förintelsen av judar och andra från anläggningar so finns kvar till sådana som antingen inte finns eller aldrig funnits. I London-tidningen "The times" av den 29 augusti 2001 hävdade den ungersk-brittiska journalisten Gitta Sereny - känd även för en svensk läsekrets genom sin bok om kommendanten i Treblinka Franz Stangl - i en intervju att Auschwitz visserligen var

Såsom ett verkligt utrotningsläger framförde hon istället Treblinka, där ju enligt Yitzhak Arad inga spår finns kvar.

Också antirevisionisten Jean-Claude Pressac har genom sina forskningar steg för steg tvingats allt närmare revisionisternas ståndpunkt. I en intervju, som han gav Valéri Igouner den 15 juni 1995 men som på hans uttryckliga begäran inte publicerades förrän fem år senare, reducerar han mycket kraftigt dödstalen för Chelmno, Belzec, Sobibór, Treblinka och Majdanek. Enligt prof. Hilberg gasades på dessa fem orter över två miljoner judar. Pressac angav nu en siffra på 510 000 sammanlagt, alltså en reduktion med tre fjärdedelar. Pressac sade vidare:

I slutet av 1995 publicerades i den nederländska tidningen Intermediair en lång artikel. "Myten om det effektiva massmordet". Författaren var en polsk-judisk professor vid namn Micel Korzec. Han skriver att högst 700 000 till 800 000 judar gasades; de övriga skulle tyska soldater överallt där de kom åt ha s

Det är revisionisterna som är så desperata att de måste citera Sereny: Det har varit på tapeten tidigare - onödigt att starta en ny tråd för det. Jag skrev i februari detta inlägg. Och detta, där jag citerar Sereny: Gitta Sereny, "Tyskt trauma" (Ordfront 2002).

Det är självklart att vi tar alla tillfällen i akt att citera Sereny om det ger stöd till vår tes. För kom ihåg att Gitta Sereny är att betrakta som kanske den största Förintelse promotorn av dem alla.

Följande uttalande gjordes av Gitta Sereny angående Auschwitz i The Times den 29 aug 2001:


Hon säger uttryckligen att Auschwitz inte var ett utrotningsläger. Auschwitz som alltid utgjort epicentret i Förintelse legenden.

bagge1 gör en interesant iaktagelse här, det är en tydlig tendens:

Det verkar en journalist som skriver där, som redogör för ett samtal med henne.

När hon skriver själv, uttrycker hon sig som jag citerade i svensk översättning. Eller så här: New Statesman, 2 November 1979, s.671

Det är en artikel i form av en intervju i The Times, och det är ett direkt citat av henne. Här har du en länk till hela intervjun

Sen försöker du tydligen "mildra" hennes direkta citat med någonting från 1979,är inte det lite genomskinligt?

Prof. Korzec hävdar alltså att endast 700 000 till 800 000 gasats. Wolfgang Schefflers långt över 3.4 miljoner gasade och Hilbergs 2.7 miljoner gasade har här reducerats till långt under en miljon. Prof. Korzec: s motiv för sin 75-80-procentiga reduktion är intressant:

Hade majoriteten dödade judar blivit gasade i förintelseläger, så hade endat ett mindre antal tyska förbrytare behövt vara inblandade i detta industrimässigt effektiva massmord. Om däremot det stora flertalet judar dödades överallt annat än i läger och med primitiva metoder, så betyder det att ett vida större antal tyskar var förövare av dessa brott. Det är den tyska rättvisan, som bär skulden för upprätthållandet av myten om det effektiva massmordet i gaskamrarna. När den skyddat gaskamrarna, har den därmed också skyddat det egna folket för en alltför omfattande kriminell belastning.

Ungefär i samma stil resonerar den amerikanske juden, professorn vid Harvard-universitetet Daniel Jonah Goldhagen i sin bok "Hitler's willing executioners", som utkom 1996. Så här sammanfattar Frankfurter Allgemeine Zeitung (30 april 1996) bokens huvudsakliga budskap:


Själv skriver prof. Goldhagen:


Men vilka vetenskapsmän kan man då mest beskylla för att ha spridit denna "folktro" om att "tyskarna mördade judar till största delen i gaskamrar"? Jo, Raul Hilberg och Lucy Dawidowicz, Léon Poliakov och Gerald Reitlinger, Yehuda Bauer och Deborah Lipstadt, Georges Wellers och Pierre Vidal-Naqet, Israel gutman och Gerald Fleming, Yitzhak arad och Sege Klarsfeld, Shmul Krakowski och Nora Levin, Walter Laqueur och Martin Gilbert, samtliga judar, som knappast kan beskyllas för att överdriva gasningarna för att fritaga tyska folket från skuld.

Professorn i förintelsestudier Lucy Dawidowicz ansåg att 5 370 000 judar gasades och hennes kollega prof. Raul Hilberg anser fortfarande att 2 700 000 judar gasades. Men uttolkaren av den senaste visdomen i förintelsestudierna, prof. Goldhagen, förkunnar att:


Sedan vi i sexio år har fått höra att tyskarna dödade sex miljoner judar framför allt i gaskamrar, hävdar "experter på förintelsen" numera att gasningen endast var en mindre företeelse. Det tog alltså sextio år att komma underfund med hur det egentligen gick till?

OT och tramsinlägg har raderats.

Den här tråden har annars potentialen att bli en seriös tråd - utan onödiga personangrepp, hänvisningar till några sekter hit, nazister dit eller diverse religionsgrupperingar.

Låt oss försöka hålla den så.

/Mod

Om Goldhagen kallar gasningar ett "epifenomen", säger han därmed ingenting om hur stor andelen gasade var.

Se till exempel http://en.wikipedia.org/wiki/Epiphenomenon

För att se hur ord används, kan man söka på Google. Ta till exempel:
http://www.google.com/search?q=%22epiphenomenon+of%22

Men hela den bisarrt och godtyckligt skiftande skalan av "antal förmodade ("bevisade") gasningsoffer" som bagge1 exemplifierar i sitt inlägg visar ju att det rör sig om ansvarslösa spekulationer som är tämligen frikopplade från någon som helst genom forskning interpreterbar historisk verklighet. Sexmiljonerssiffran är helt felaktig, saknar all täckning i demografisk statistik, och de vilda påståendena om två eller tre eller fem miljoner "gasade" är gripna helt ur luften på ett enastående skandalöst sätt.

Som bevisläget nu är tyder allt på att noll judar gasades.
De som dog under kriget dog på samma premisser som andra folkslag: inget "heligt brännoffer", ingen "negativ utvaldhet", inget naturlagsstridigt "Daniel i den brinnande ugnen"-syndrom.

http://www.vho.org/tr/2003/4/Mattogno393-399.html



http://www.vho.org/cgi-bin/perlfect/search/search.pl?q=number%20of%20gassing%20victims&showur l=%2FGB%2FBooks%2Fdth%2Ffndstats.html

Krosson, Ezzelino - inlägg raderade. Var vänlig se mitt tidligare inlägg.
/Mod

Vad händer då om mainstreamforskningen slutgiltigt tvingas avfärda gaskammarhistorierna som fantasier och propaganda och kanske även reducera den totala judiska förlustsiffran under naziherraväldet med tre, fyra, fem miljoner individer?

http://www.yourforum.org/revforum/viewtopic.php?t=912&highlight=number+victims

Jag tror att trenden jag försöker synliggöra kommer att bli starkare ju längre fram det revisionistiska arbetet fortlöper: Att det sker en förskjutning, där "förintelsen" inträffade:

1) i byggnader som antingen är rivna eller inte kan hittas.
2) i mobila anläggningar som inte har påträffats.
3) runt om i de tyskockuperade områdena med "primitiva" metoder.

På detta vis kan mytologin fortsätta, men utan några obehagliga platser som "tvivlare" kan granska. I slutändan finns det bara "sanningsvittnenas" berättelser kvar.