Civilingenjör inrikt Datateknik

Tjenare. Tänkte läsa upp lite ämnen nu till höst. Gick Bygg på gymnasiet som jag ångrar enormt.
Min linje innebar att jag har högskolebehörighet förutom matte B (2 nu). Matte har aldrig varit min starka sida i brist på motivation. Dock har jag börjat intressera mig mer och mer inom det. Jag tänkte läsa Matte 1C och sedan upp till 5C på lärcentrum. Vad har ni för tankar kring matten och det nya systemet som infört sedan årskiftet då A,B,C,D,E slopades och 1A,B,C etc upp till 5C infördes?

Hur är det att läsa som civilingenjör tex Datateknik? Hur många timmar per vecka måste man plugga, om man har höga ambitioner?

Vilken typ av jobb erbjuds från 1-5 år till 5-10 års ratio? (Först är det programmerare sedan chef osv?)
Och hur ser lönebanan ut?

Vilken skola anses vara bäst att läsa på? KTH är vad jag lyckats gräva fram men man vet ju aldrig, det kanske inte spelar så stor roll.

Mycket matematik och mycket programmering. Var beredd på det. Generellt så är normen att man lägger cirka 40 timmar per vecka på studierna, och om du har höga ambitioner så är det bara positivt. Attityden är det viktigaste. Vill du så kan du. Låter klyschigt, men det är sant.

De första jobben när man har pluggat IT eller datateknik är utvecklare. Lönen är hög och arbetet är väldigt bekvämt. Mjukvaruutvecklare rankades som det bästa yrket av Careercast för några månader sen. Det är kombinationen av förhållandevis hög lön, bra arbetsmarknad, bra arbetsmiljö och att jobbet inte är så fysiskt slitsamt. Ingångslönen ligger på cirka 28-35k, beroende på vart och vilken arbetsgivare. Efter några års erfarenhet så får du såklart andra arbetsuppgifter än att sitta och koda. Allt från att leda andra utvecklare (s.k senior software engineer), jobba som IT arkitekt, projektledare eller chef. Det är väldigt lätt att klättra upp inom IT branschen. Löneutveckling är inte dålig heller. Om du vill tjäna mer stålar så borde du satsa på konsultyrket inom data. Min brorsa kom nästan upp till 90k en månad med övertid och annat. Se till att lära dig mycket under dina år på universitetet och skaffa dig bra kontakter. Det underlättar väldigt mycket.

Spelar ingen roll vilket lärosäte, se bara till att utbildningen och ryktet är bra. Chalmers, KTH, Uppsala är exempel. Finns såklart andra.

Värt att nämna är att IT branschen har en väldigt ljus framtid med tanke på den ständiga datoriseringen av vårt samhälle. Kommer finnas en oerhört stor brist i framtiden. Så jobb finns. Mer än tillräckligt.

Varför pluggar du inte ett tekniskt basår istället? Garantiplats och en extremt bra förberedelse inför civilingenjörsstudierna.

Hoppas du fick svar på dina frågor.

Tror att vilken skolan man skall välja är lite beroende på vilken inriktning man vill ha.

Bättre svar än jag förväntat mig. Jag funderar på att ta ett tekniskt basår UTÖVER att jag redan läst kurserna. Det låter lite overkill men hur tror du att det hade fungerat? Att ta ett basår fast all mattematik redan är inlärd och kanske bara kemi som egentlig utmaning? Går detta ens?

Om du inte gick natur på gymnasiet och hade extremt lätt för matten där kan det bli tufft. Själv hade jag högsta betyg i alla matte och fysikkurser på gymnasiet men fick slita rejält för att ta mig igenom matten på Chalmers (civ ing, IndEk). Matten och de logiktunga kurserna på D-linjen är knappast enklare.

Jag gick Bygg, med enbart matte A. Förstår inte bara varför folk säger att Matten är svår osv, handlar det inte bara om att lära sig HUR man räknar ut? Så det som är svårt är att orka lära sig det då? Rätta mig om jag fel.

Låter lite med bara krav på matte 2, när jag studerade IT (dock ej ingenjör) så krävdes det matte D. Jag gick dock en del självvalda kurser med de som skulle bli dataingenjörer och de var inte de smartaste kan man säga, även att det känns som just de borde vara av det smarta slaget.

Steget mellan A och B i matte är störst, B-E är inte så stor skilnad på.

När jag gymnasiet hade vi bara matte A (jag har dock läst A-E), men en estetklass som vi delade matte med hade även B, de svor över varför de behövde gå det (vilket man kan undra...), tror ingen av dem klarade den. Å andra sidan är ju inte esteter direkt kända för sina matematikkunskaper...

Ja, du har riktigt fel. På gymnasiet, och i viss mån på en högskoleingenjörsutbildning, kan det räcka att råplugga och memorera metoder för analytisk problemlösning. Det räcker oftast inte till när du ställs inför flervariabelanalys, linjär algebra och transformer.

Din nuvarande erfarenhet sträcker sig till gymnasiets matte A, som är ungefär på samma nivå som högstadiets matematik. Även om du läser upp resterande matte för gymnasienivå så är det inte riktigt samma sak som det som väntar på en tuff civ ing utbildning. Mitt råd är faktiskt att inte ens ge dig på det om du inte spikar alla gymnasiekurserna med minimal ansträngning. En ingenjör som har svårt för matte är ingen bra ingenjör.

Ska läsa upp matte till så högt jag klarar och så får vi se hur det blir. Jag tror att jag är lite som en oslipad diamant (Läs: Hoppas). Får väl bli politiker annars, där krävs det ju inget vidare mer än talets gåva som jag anser mig ha,