Var hela Järnridån en hårdbevakad gräns?

Begreppet Järnridån, som etablerades av Churchill för att beteckna gränsen mellan väst och öst som uppstod i Europa efter andra världskriget, var det en fysiskt hårdbevakad gräns? Har sökt runt på Google och Flashback men lyckas inte få något entydigt svar.

Har fått fram uppgifter om att gränsen ska ha varit ca 6800 km lång, och bitvis varit riktigt hårt bevakad med murar, taggtrådsstaket, vakttorn, hundar osv i bland annat Tyskland, men såg det ut så här längs med hela gränsen eller förkom det att gränsen var mer "öppen" till exempel mellan Österrike och Ungern? Att "hårdbevaka" 6800 km är ändå ingen liten saken.

Vore också tacksam om vi kunde utelämna Berlinmuren i den här tråden och alltså fokusera på just Järnridån.

Vill minnas att så gott som hela gränsen var hyfsat hermetiskt tillsluten. Den mjukaste punkten skulle vara Jugoslavien då Tito, även fast han var kommunist, vägrade att totalt underkasta sig Sovjet.

Ja, det kan man säga att den var. Det man måste minnas är ju att det var ju under en tid då det var fysiska gränser mellan så gott som alla europeiska länder och inte som det är idag där det är helt öppet mellan EU-länderna. Över "järnridån" var kontrollerna och inte minst den fysiska avgränsningen mycket hårdare än i övrigt kan man säga. De skulle ju stänga folk inne till skillnad mot i väst där de skulle hålla folk ute.

Det som var lite liberalare var ju politiken och därmed vilka som släpptes igenom gränsen. Ungern var ju ett av de mer liberala östländerna medan det t ex mellan Öst- och Västtyskland eller mellan Turkiet och Bulgarien var stenhårt. Detta kunde ju utnyttjas av de som hade pass och fick röra sig mellan ösländerna. I slutet av 80-talet så släppte ju t ex ungrarna igenom östtyskar i stor skala som kunde ta sig över till Österrike, vilket förmodligen spelade in en del när det gäller murens fall .

Under 70- och 80-talen jobbade jag ofta i Västtyskland. Ett intressant "nöje" jag brukade arrangera för kompisar var att åka till någon gränsövergång mot DDR och promenera längs gränspålarna. Från pålarna var det normalt ca 50 m till de fysiska hindren började (eller slutade, om man försökte fly västerut). Vakttornen stod med några hundra meters avstånd från varandra och de var alltid bemannade. Man såg tydligt hur de följde våra rörelser i kikare eller med kameror.
När kommunistväldet till slut kollapsade studerade jag några gånger gränsens "tvärsnitt" innan djävulsanordningarna monterades ned. Den fysiska gränsen var ofta en kilometer bred!
Det finns mycket information på nätet om detta idag, och det var en märklig upplevelse att se det på riktigt. Nordkorea kan knappast ha värre gränser idag!
Det borde vara obligatoriskt att visa ungdomar bevarade delar av denna monstruösa fängelsekonstruktion; lika viktigt som att visa dem koncentrationslägren från nazitiden.

"Arbetarparadisen" skydde inga medel för att förtrycka sina medborgare!

Järnridån bestod egentligen av flera lager. Människorna i kommunistblocket behövde tillstånd för alla resor även inne i landet, så det var svårt att över huvud taget ta sig till gränsområdena. Sedan vidtog en lång rad kontrollpunkter där alla fordon och personer kontrollerades. Slutligen blev marken fullständigt tillplattad och lättöverblickad, så att eventuella smygare skulle upptäckas. Och det var i detta område murar och stängsel fanns.

Sedan levde ryssar, ungrare mfl under ständig övervakning. Om du ansågs vara opålitlig hade du ingen chans att komma i närheten av en gräns, eller få jobb som innebar rörlighet. Och eftersom storebror alltid lyssnade var det mycket riskabelt att samarbeta med andra som ville fly, eftersom någon av dessa kunde tillhöra hemliga polisen.

Men visst, själva gränsen Sovjet-Finland skulle nog vara möjlig att smyga igenom på mer avlägsna ställen. Problemet var att ta sig dit genom hundra kilometer väglös skog.

Misstar jag mig nu, men visst var det generellt sätt lättare, i varje fall i DDR, att ta sig över muren i Berlin jämfört med andra platser?

Det var nog fysiskt lättare. Både beroende på att gränskontrollerna inte var lika "avancerade" där som vid de nationella gränserna och dels för att det var betydligt mer trafik med turister och västtyskar.

"Vanliga" gränskontroller bestod ju ofta av tre delar. En där de tog hand om passen, sedan åkte man vidare till en del där de gick igenom bilen på allehanda sätt, och en där man fick tillbaka sina pass. Mellan Öst- och Västberlin fanns det ju inte riktigt lika mycket plats och där var det mer en vaktkur med en bom. Normalt var ju muren två murar med ett ingenmansland emellan och det var väl sisådär 50-100 meter brett. Inte helt enkelt att ta sig över det. På västsidan var det ju inga problem att ta sig in för där stod ju bommarna alltid öppna.

Att det flyddes mycket där kan nog ha andra orsaker än just att det var enkelt. Dels så var det ju inuti staden, och målet syntes ju med blotta ögat på ett helt annat sätt än mot övriga Västtyskland. Det fanns höga hus rätt nära gränsen och även vissa strukturer som avloppstunnlar mm fanns ju kvar som passerade gränsen. Dessutom var ju "provokationerna" från väst som starkast i Berlin. Man hade fester, spelade musik osv för att visa hur öppet det var.

Minns särskilt från Checkpoint Charlie där ryssarna alltid stod spikrakt med beredda vapen på sin sida och bommarna nedfällda. Samtidigt en bit bort på andra sidan på den amerikanska sidan så satt det ofta ett par amerikaner med uppfällda bommar och i var sin baden-badenstol, lyssnade på radio och drack cola lite avslappnat i bara skjorta och dessutom riktade mot ryssarna. Självklart provocerade det, och det var ju meningen.

Vissa reservationer för mina minnesbilder dock, det var ju ett tag sedan.

Förekom det tunnlar? Det känns som det rimligtvis borde vara enklast när gränsen var hundra meter bred, ungefär som knarkligorna håller på i Mexiko.

Det förekom några framgångsrika flykter medelst tunnlar i Berlin, men därefter började gränsbevakningen hålla koll på byggnadsarbeten i närheten av gränszonen. Problemet är, som så ofta skildrats i WW2-filmer, att bli kvitt all jord som grävs upp. Det förekom också att personer som flytt från Östtyskland grävde tunnlar tillbaka till Öst för att få ut familj och vänner.

Utanför Berlin var det som tidigare påpekats kilometervida säkerhetsområden som gjorde tunnelgrävande omöjligt. Till detta kommer att de flesta inte ens hade någon chans att komma någon mil från gränsen.

Tycker fortfarande att jag inte har fått någon klart svar på frågan. Var hela gränsen, de 6800 kilometrarna, delad med "taggtrådsstaket" samt bevakad (för att undvika flyktförsök till väst)?

Ja, och dessutom var vissa avsnitt minerade. I Östtyskland fick inte ens befinna sig inom 5 km från gränsen utan tillstånd.

Gränsen var inte speciellt hårdbevakad fram till början av 1960 talet ,efter detta började man bygga ut stängslena hårt ,vissa sektioner förseddes med självskjutande system ,något DDR fick omfattande kritik för så dom tvingades plocka väck detta.
Vad jag läst införde man också från 1961 "gränszoner" närmast gränsen där endast DDR medborgare med specialtillstånd tex bönder som bodde vid gränsen fick vistas .
Vanligt folk i DDR hade alltså ingen praktisk möjlighet att osedda/lagligt ta sig fram till själva gränsstängslet ute på landsbygden genom åkermark odyl så bevakningen på vissa avsnitt av själva stängslet var inte stenhård just där utan bevakningen började ju så att säga ett flertal km in i DDR.

Där gränsen gick genom städer och större samhällen var gränsen stenhårt bevakad eftersom folk då hade större möjlighet att ta sig ända fram till stängslet.