HBTQ-filmer - den officiella tråden

Läste bara några sidor i tråden, vet inte om det redan har nämnts men:

Breakfast on Pluto var en film jag såg för några är sedan om en irländsk transa under de kaotiska terrorkriget mellan IRA och England. Vet inte vad jag tycker om filmen, men den har fått oerhört bra kritik.

Call me by your name.

http://www.indiewire.com/2018/01/dorian-awards-lgbt-call-me-by-your-name-1201923721/

På grund av händelser i mitt liv såg jag om My own Private Idaho för ett tag sen.

Den är baserad på Shakespeare. Jag identifierar mig en hel del med Scott, karaktären som spelas av Keanu Reeves.


"When I was young, and you were my
street tutor. An instigator for my
bad behavior, I was trying to
change. Now that I have, and until
I change back don't come near
me."

Kanske är alla de stora historierna redan berättade och våra liv upprepar dem med små variationer. Precis som Scott valde jag gatan och ett svårt liv fast det fanns en annan lättare väg att gå. Men när min tid kom så reste jag mig upp och valde bort allt det gamla. Var allt på låtsas? Det är en dröm som hände någon annan och de som minns vem jag var är för långt borta för att någonsin ha betydelse för vem jag är.

Det är natt här i Asien och jag sitter och tänker på den här filmen 30 år efter jag såg den första gången just nu. Det är ett bra betyg.

Dags att bli något annat och aldrig tänka på det här mer.

Victim (1961) med Dirk Bogarde och Zachariah (1971) med Don Johnsson är två bra filmer på temat, båda lite före sin tid.

Med tanke på homosexuella cowboys som i Zachariah och Brokeback Mountain så undrar jag om Arnold's karaktär Handsome Stranger i kalkonen The Villain (1979) ska föreställa vara homosexuell, eftersom han var immun mot Ann-Margret.

Jag hyrde Pasolinis Saló för många år sen. Tyckte inte om den, men det beror nog mest på att jag är hetero. Har dock hört många hbtq-are hylla detta som ett mästerverk så det är konstigt att den inte redan nämnts i tråden.

En film som dock redan nämnts tidigare i tråden anser jag vara väldigt bra: Mysterious Skin med Joseph Gordon-Levitt. Den borde man rentav visa i undervisningssyfte om homosexualitet i skolorna.

Loving Annabelle är nog en av de bästa lesbofilmerna. Svårt tema med en lärarinna som förälskar sig i en elev på en boarding school.

Fast generellt sett så är filmer där människor väljer kärlek trots omöjliga odds min bag. Vare sig de är hetero eller homo. Tristan och Isolde. Romeo och Julia. Jag och diverse kärlekar.

https://youtu.be/xmyPHfu9c0c

Anyways, det är en vacker film om människor som lever vackra liv därför att de vågar utvecklas som människor. Det som var fult kan bli vackert. Man behöver bara våga älska. Det är väl lite det som gått förlorat i dessa Pride och Woke tider, när två personer möts och väljer varandra trots omvärldens fördömanden blir det lite av en besatthet hos människor som på grund av sina egna karaktärsdefekter aldrig skulle våga något sånt att försöka splittra och förnedra dem. Det har ingenting med läggning att göra egentligen.

Storyn är evig. Det är hursomhelst en bra film.

För dom som har ett genuint intresse av filmer på trådens tema och uppskattar äldre titlar från tiden före då inslaget blev överdrivet tvångsmatat som i många moderna filmer så finns det tre äldre hos Netflix bland deras klassiker som kan vara intressanta.

Först kultfilmen Entertaining Mr. Sloane (1970) som jag redan nämnt i en annan tråd på forumet, en brittisk svart komedi om en absurd familj med sexuella böjelser. Bygger på en pjäs utav Joe Orton.

www.imdb.com/title/tt0065700
www.justwatch.com/se/film/underbare-mr-sloane
www.netflix.com/title/70160307


Sen franska dramat Le rempart des Béguines (1972) regisserad utav Guy Casaril, i vilket bokstaven är L. L som i ordet.

www.imdb.com/title/tt0069173
https://www.justwatch.com/se/film/le-rempart-des-beguines
www.netflix.com/title/81635218


På bokstaven B finns dokumentären A bigger splash (1973) om konstnären David Hockney och dåvarande partnern tillika modellen för mycket av förstnämndas målningar Peter Schlesinger, men det är väldigt diffust vad som är dokumentärt och vad som är fiktivt, av det skälet att den mycket riktigt blandar båda inslagen ihop med surrealistiska bildspel på ett vid tidpunkten unikt sätt. Cineastiskt, fotografiskt och berättarmässigt extremt intressant film om man tittar bortom bokstavskombinationerna och huvudrollernas faktiskt ointressanta förhållande. Fotot är emellanåt hypnotiserade. Även en del naket kanske ska varnas för.

www.imdb.com/title/tt0071219
www.justwatch.com/se/film/a-bigger-splash-1973
www.netflix.com/title/70045822


För att avrunda med lite ofarlig humor så fyller jag på med Bertrand Blier's franska komedi Tenue de soirée/Tjuvar och älskare (1986) som om inget annat har Gérard Depardieu i huvudrollen som stenhård kriminell superbög som förvrider huvudet på en liten blyg heterosexuell nervös man.

www.imdb.com/title/tt0092068
www.justwatch.com/se/film/menage
www.netflix.com/title/81409658


OffTopic så såg jag Depardieu i Blier's Les Acteurs (2000) igår, där Gérard mest satt fast i en reklamskylt efter en MC-olycka. Roligaste inslaget var annars när alltid underbara Michael Lonsdale förföljde en av huvudrollerna mitt i gatan, stundtals genom att gå framför honom. Den utgår för övrigt 14 Maj, bör ha setts av älskare av fransk film och franska skådisar.

I Bond-filmen Diamantfeber (1971) är Blofeld transvestit i nån scen, alltså utklädd till kvinna, med smink och hela grejen om jag inte minns fel. (Scenen med Bouvar i pre-creditsen till Thunderball 1965 var mera en förklädnad bara, så det var inte samma sak).

Sen finns ju drösvis med lesbo-filmer (mycket fler än andra HBTQ-filmer) för det är inte motbjudande och kontroversiellt på samma sätt som andra grejer inom HBTQ. Folk säger kanske att de inte har nåt problem med HBTQ i största allmänhet (alltså manliga bögar, transvestiter, queer-typer, osv) för att verka PK, men i praktiken är det kanske inte så kul med sånt i spelfilmer t.ex.

Ytterligare en hos Netflix som jag hade missat innan, utgår nu 31 Maj så fans utav filmer om bögar får snabba på. Operaregissören Patrice Chéreau's franska coming-of-age-drama l'Homme blessé/Den sårade mannen (1983) om en ung man som kommer till insikt om sin läggning när hans syster ska vinkas av vid tåget, och därefter blir besatt av Paris gayvärld på tågstationer och andra tjaskiga ställen där ljusskygga företeelser förekommer bland perverterat slödder och patrask.

Känns väldigt progressiv för sin tid, och kanske lite före sin tid, ger Blue Velvet-vibbar till stämningen. Gick upp på bio i Göteborg 1987. Brokeback Mountain-fans som inte är rädda för det franska språket eller filmer som inte är Hollywood-gulliga och politiskt korrekt tillrättalagda torde uppskatta denna ur en cineastisk synvinkel okända pärla. Höga 89% på Rotten Tomatoes.

www.imdb.com/title/tt0084085
www.justwatch.com/se/film/the-wounded-man
www.netflix.com/title/81409241 <--- senast 31 Maj!

Hahaha, kanske inte Bond-filmer man tänker på först och främst i den tråd som denna men just Diamonds are forever (1971) är det sannerligen ett iögonfallande stort antal LGBT-inslag i. Blofeld spelas av en väldigt märkligt utvald halvfeminin homosexuell skådespelare som i en scen är helt meningslöst sminkad/utklädd som transvestit, och att han röker cigaretter som värsta societetsbögen även när han inte är en transa, plus att dom två homosexuella överparfymerade ordspråks-mördarna som håller handen, och Bambi och Thumper som mycket möjligt kan avsetts varit lesbiska, så filmen bör onekligen ses utav dom som intresserar sig för hur LGBT-karaktärer gestaltats genom tiderna.

Om man nu ska klassificera Diamonds are Forever som en LGBT-film så är det utan tvekan den främsta och nog enda kandidaten bland LGBT-filmer som jag skulle kunna tänka mig ha som filmposter på väggen.

Jag kan för övrigt inte minnas några ner LGBT-inslag i dom senare klassiska Bond-filmerna fram t.o.m 1989. Dom nyare är jag osäker på då jag har förträngt eller glömt så mycket som möjligt.

Det finns ju såklart Pussy Galore i Goldfinger (1964) som ska föreställa lesbisk, men som Bond lyckas omvända.

I Skyfall (2012) är det en scen mellan Bond och skurken Raoul Silva med lite bögvibbar.