Citat:
Nej faktiskt så fick han ibland för sig att folk var någon de inte var. En gång kom jag och väckte honom och han slog mig rejält med knytnävarna för att han fick för sig att jag var hans tjatiga mamma.. 
Två dagar senare så kom han och ville prata geografi med mig och det var hans sätt att känna av om vi var okey och han frågade om jag hade ont.. men han ville aldrig prata om det med mig.
En annan gång var vi ute och fiskade och då började han också skrika om sin mamma och att hon skulle dö, började kasta saker från båten och försökte få mig ur båten (en liten eka) och då var jag faktiskt rädd för första gången då vi var ensamma.
Två dagar senare så kom han och ville prata geografi med mig och det var hans sätt att känna av om vi var okey och han frågade om jag hade ont.. men han ville aldrig prata om det med mig.
En annan gång var vi ute och fiskade och då började han också skrika om sin mamma och att hon skulle dö, började kasta saker från båten och försökte få mig ur båten (en liten eka) och då var jag faktiskt rädd för första gången då vi var ensamma.
Usch då. Ja specialintressen som geografi och fiske är inte att leka med, kan ju framkalla värsta våldbenägenheten. Skämt åtsido, MrFold får svara på det.
Men alltid bra att höra hur en person som jobbat brett med diagnosbarn upplevt, inte lekmän med egna självbekräftelsebehov i form av spekulationer kring ärtbössor.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera