Citat:
Jag håller med i stora delar, men jag tror också att den verklige Kristoffer är en person som inte många - om någon - kommit i närheten av att beskriva i tråden. Mordgalningen/psykopaten är en bild som vilar på en ytterst bräcklig faktagrund. Men det gör också bilden av den snälle och lugne killen som inte kunde rensa en fisk en gång och nu blivit utsatt för en fasansfull komplott.
Jag vet inte vem han är. Jag tror som du att han inte är så komplicerad som vissa tror, men inte heller så enkel som vissa fått för sig. Det har jag skrivit förr och det skriver jag gärna igen. Jag tycker inte att det vi har fått veta ger grund för mer än ett skissartat porträtt. Jag har mina gissningar om vad som fick honom att begå det här brottet, men de förblir gissningar. Jag vet inte vad som hände av det enkla skälet att utredningen bara innehåller brottstycken av de fakta som skulle kunna svara på det.
Egentligen har jag intresserat mig mer för tråddeltagarnas psykologi (min egen inberäknat) än Kristoffer. Varför detta engagemang? Varför denna besatthet i utredningen och dess detaljer? Varför dessa bataljer om tejprullar, raderade SMS-konversationer och såren på offrets kropp? Det finns folk som skrivit 100-tals inlägg om den rättsligt sett i princip fullständigt ointressanta frågan om vad som egentligen var mordvapen. Och nån udda typ har tjatat om sängar en hel del också
Där ute i verkligheten är det snart ett år sen en ung flicka försvann och sen hittades död. Hur många av oss ägnar det mer än en förströdd tanke trots vårt enorma engagemang i tråden? Är hon ens en person för oss? "VB", "mordoffret". Bekväma omskrivningar för att (kanske) slippa tänka på att hon var en levande människa med drömmar och planer precis som vi själva vars liv tog oåterkalleligt slut precis som våra egna en gång ska göra.
Jag vet inte vem han är. Jag tror som du att han inte är så komplicerad som vissa tror, men inte heller så enkel som vissa fått för sig. Det har jag skrivit förr och det skriver jag gärna igen. Jag tycker inte att det vi har fått veta ger grund för mer än ett skissartat porträtt. Jag har mina gissningar om vad som fick honom att begå det här brottet, men de förblir gissningar. Jag vet inte vad som hände av det enkla skälet att utredningen bara innehåller brottstycken av de fakta som skulle kunna svara på det.
Egentligen har jag intresserat mig mer för tråddeltagarnas psykologi (min egen inberäknat) än Kristoffer. Varför detta engagemang? Varför denna besatthet i utredningen och dess detaljer? Varför dessa bataljer om tejprullar, raderade SMS-konversationer och såren på offrets kropp? Det finns folk som skrivit 100-tals inlägg om den rättsligt sett i princip fullständigt ointressanta frågan om vad som egentligen var mordvapen. Och nån udda typ har tjatat om sängar en hel del också
Där ute i verkligheten är det snart ett år sen en ung flicka försvann och sen hittades död. Hur många av oss ägnar det mer än en förströdd tanke trots vårt enorma engagemang i tråden? Är hon ens en person för oss? "VB", "mordoffret". Bekväma omskrivningar för att (kanske) slippa tänka på att hon var en levande människa med drömmar och planer precis som vi själva vars liv tog oåterkalleligt slut precis som våra egna en gång ska göra.
Ett medmänskligt och tankeväckande inlägg!
Jag hoppas innerligt att den här flickans själ till slut har fått komma till ro.
Ovisshet skapar lätt rädsla och fantasifulla scenarion. Naturligt är att vilja reda ut för att om möjligt kunna förstå ett förlopp. Jag tror att många Bodenbor känner sig otrygga idag. Det saknas trots allt fortfarande ett erkännande och många frågor har lämnats obesvarade. Till råga på allt är det ett ovanligt makabert brott som vittnar om en kombination av raseri och kallsinne.
Det viktiga är ju att rätt person fälls. Och i skuldfrågan är lägret bland befolkningen delat.