Citat:
Ursprungligen postat av
Hekima
Det är inte så jäkla svår att hålla sig till en historia. Gm håller sig oftast väldigt nära sanningen..om inte faktiskt berättar sanningen...fram till den punkt brottet begås. Från den punkten är det lätt att sedan bara hålla fast vid att offret gick sin väg. KJ har dessutom haft väldigt lång tid på sig att öva in ett scenario innan han blev intagen till förhör.
Om han nu inte vet hur blodet kom dit. Varför håller han sig inte till det istället för att försöka sig på nån förklaring?
Förhörsutredarna lär nog hålla koll på hans kroppspråk ansiktsuttryck, nervositet ev svettningar, skakningar, rädsla etc En klassiker för att försöka lista ut om den MT ljuger. Men är det alltid så? Att det är just det som är tecken på lögn? Dock måste förhörsutredarna kunna se skillnaden på lögn eller att det kan finnas andra orsaker till ovanstående symtom. Hittade en bra grej från en blogg här som just tar upp detta om hur man bedömer lögn/sanning
http://lennartsjoberg.blogspot.se/2010/06/att-bedoma-logn-och-sanning.html
Här är vanliga föreställningar om vad som utmärker en person just i den situation när han eller hon ljuger:
• Undviker ögonkontakt
• Ler mycket
• Sitter eller står oroligt
• Svettas
• Täcker munnen med en hand
• Ger långa och omständliga svar på frågor
• Ger svar som är ostrukturerade
• Nickar mycket
• Gestikulerar mycket
• Talar tyst
Om någon gråter, eller är mycket upprörd, kan ses som tecken på lögn eller sanning.
Tänk nu efter ett tag. Tror du själv på att detta är vad som utmärker lögn eller sanning? Det är du i så fal inte ensam om. Domstolar anser sig ofta kunna bedöma vad som "bär det självupplevdas prägel".
Men alla dessa ”tecken på lögn” säger i själva verket lite eller ingenting. De är tecken på nervositet men man kan ju vara nervös av många skäl. Det är en utbredd – och felaktig - uppfattning att man kan bedöma om någon ljuger utifrån kroppsspråk, inte minst i domstolar.
Vad är då mera användbara tecken på lögn? De finns i innehållet i det som sägs. Lögner
• Innehåller färre detaljer
• Innehåller färre referenser till den talande, ord som jag, mig min etc är mera sällsynta
• Är kortare än sanningar
• Är undvikande, svarar inte rakt på sak på frågor
Forskningen om lögner har dessutom visat att de flesta kraftigt överskattar sin förmåga att avslöja lögner. De som är bra på det – och de är få – har en öppen attityd och väntar i det längsta med att bestämma sig för om de ska tro eller inte, på det som sägs. Deras informationsinhämtning är öppen och inte ett försök att bekräfta vad de tidigt bestämt sig för. Det är förödande i många sammanhang att låta sig styras av tidiga intryck och ”personkemi”. Inte minst gäller detta i anställningsintervjuer. Forskningen visar att många ljuger i sitt CV och i en sådan intervju.