Citat:
Ursprungligen postat av GrungyDude
Det är inte en dikotomi utan en iaktagelse. Hur ofta ser du svenska feminister kämpa för något konkret? Har de ens något utpräglad mål? Det enda man ser är kvinnor som blir kränkta otroligt lätt av att bara mannen existerar. För att rättfärdiga deras inbillade förtryck startar de massa skumma kampanjer som tjejen som fotade killars skrev på spårvagnen i feministiskt syfte (hade en man gjort det skulla han ha hamnat i finkan som ett pervo), göra en skolomröstning för att man upplevde en skylt lite kränkande osv osv.
Kvinnor är jämställda med män här och de har allt som män har. Det finns ingen mening att kämpa för obetydliga saker längre. Din kamp kan väl fan knappast jämföras med en afghansk kvinna. Om vi skickar alla feminister till Bangladesh eller Pakistan där de får bo under några månader och komma tillbaks till Sverige, då kommer de fan uppskatta sitt liv här som in i helvete. Ni är ju bara bortskämda och vägrar att ge bort er makt, trots att ni inte har någon användning för den längre.

Du måste skilja på tron på själva ideologin och praktiskt handling.
Eftersom du lever i en demokrati, så behöver du inte kalla dig demokrat längre eller?
Jag kan hålla med om kritiken över det praktiska handlandet, men även här behöver du göra åtskillnader mellan små feministiska "happenings" av mer konstnärlig experimentell karaktär ( fota bredbenta män på tunnelbanan ex.) och vad den ledande feministiska idologin faktiskt jobbar med politiskt. ( utjämna löneskillnader, arbeta mot våld etc. )
Tänk lite vidare...