B12 brist och fläckvist håravfall??

Jag har sedan ungefär ett år tillbaka haft problem med mitt hår. Det bara rasar i stora mängder så att jag har fått kala fläckar (3 stycken för tillfället) och förutom håravfallet så är håret himla livlöst och matt. Jag mår ovkså förjävligt, har ingen ork till någonting och blir ordentligt andfådd med mjölksyra i benen bara jag går uppför en trappa. Har misstänkt sköldkörtelproblem men värdena ligger någorlunda bra inom referensramarna. Har läst på om B12-brist, och funderar på om det kan vara anledningen till allt. Någon annan som känner igen sig??

Bör tilläggas att jag är 18 år och inte borde ha dessa problem...
Tack!

Uppsök en läkare så de får ta några prover. Man kan ju drabbas av genetiskt håravfall vid 18 års ålder faktiskt. Men du uppvisar andrfysiska symptom också så det borde itne vara manligt håravfall. Som sagt, uppsök läkare!

Missade skriva att jag är tjej, så borde definitivt inte ha manligt håravfall...

Inte ovanligt att sjukvården saknar kompetens att göra den bedömningen, på tok för många idioter som bara går på blodprover och totalt missar att det bara är referensvärden och inte ser till helheten, vet du vad tsh och t4 fritt ligger på?
Tagit blodprov för det?
Äter du mycket samarin, bikarbonat och andra magsyrehämmande saker?

Hur är det med järnbrist? äter du järnhaltig mat?

Hur är det med stress, oro mår du bra i övrigt psykiskt?

Kan bero på thyroid värdena med. Kolla upp allt på en annan vårdcentral igen.

Faktum är att kvinnor också kan ha manligt håravfall, men på din beskrivning så verkar det inte handla om det. Gå till en hudläkare och kolla om det inte är alopecia areata.

Hur gick det? Har liknande problem, tappar massa hår, mår skit, orkar ingenting osv....

Det är lika illa än. Har inga brister som syns i bodprov men jag känner ju att något är fel. Huden svider, håret trillar av och är risigt och jag sover kopiösa mängder. Allt känns trist och nu senast när jag var på vc frågade läkaren i princip om jag ville ha antidepressiva. Känns förjävla hopplöst just nu alltså.

Vad har du kollat upp/haft tankar på att det kan va?

Behöver alla tips jag kan få för såhär orkar jag inte ha det.

Såhär 10 år efteråt, hur gick det för dig?