Hur ska nationalister befria Sverige utan musik?

Varför produceras det så lite nationalistisk musik idag? Det skulle behövas mer musik och i många olika genrer. Musik som är samhällskritisk ur ett nationalistisk perspektiv och musik som ingjuter etnisk stolthet.

I och med internet kan musiken spridas till en större publik än vad som tidigare hade varit möjligt.

De ekonomiska frågorna finns det många innovativa lösningar på. Det är knappast så att det inte längre produceras någon musik överlag bara för att skivindustrin blivit föråldrad. Sedan är det också viktigt att man värdesätter produktionen av bra musik framför andra utgifter som går till mindre effektiva metoder.

När både Sabaton och Raubtier spelas på radion och vi har att göra med vad som skulle kunna vara en ny Ultima Thule-våg. Bara det att den nationalistiska musiken saknas. Alldeles för många nationalister verkar idag leva i det förflutna. Det går en nationalistisk våg genom Europa och nationalism är trendigt. Ändå verkar många nationalister leva med någon form av självcensur där man tror att nationalism är tabubelagt. När man i själva verket borde ta för sig av alla de möjligheter som Sverigedemokraternas intåg i riksdagen fört med sig.

Väldigt mycket musik går faktiskt att göra bra bara med datorns hjälp. Sedan kan det alltid göras ännu bättre. Men framförallt tror jag att nationalistiska musiker inte får vara rädda för att släppa musik som ännu inte är färdigutvecklad eller klar. Allting behöver inte vara perfekt när det inte ska ges ut på skiva. Istället kan man ta hjälp av publiken och lyssnarna för att vidareutveckla musiken. Man kan få feedback i ett tidigt stadium och ta reda på vad det är som går hem hos publiken.

De nationella kritikerna måste också visa större tolerans för olika sorters musik. Musiksmak är inte någonting som kan debatteras. Vad folk gillar för musik skiljer sig åt och vi behöver alla former. Föreställningar om att viss form av musik är mer intellektuell än andra former av musik är löjliga. Visst finns det inom den klassiska musiken många intelligenta musikgenier men det betyder ju inte att alla som lyssnar på den musiken är lika intelligenta. Snarare måste man vara duktigt korkad om det är så att man tror sig vara mer intelligent bara för att man lyssnar på klassisk musik. Nu gillar jag själv klassisk musik så inget ont om klassisk musik utan det handlar endast om att göra upp med vissa föreställningar en del verkar gå omkring med.


Hur som helst vore det önskvärt med mer nationalistisk musik i alla möjliga genrér. Äldre band borde kanske även se till att ordna ordentliga hemsidor där man kan ladda ned deras musik (åtminstone några låtar som smakprov). Även information om artisterna och kanske kontaktmöjligheter vore önskvärt. Det skulle också kunna vara möjligt att donera pengar till artisterna eller köpa olika bandrelaterade produkter.


Varför slösa pengar på klistermärken och flygblad samtidigt som ingen verkar vara beredd att offra något för den nationalistiska musiken? En enkel jämförelse kan göras genom att man funderar lite på olika nationalistiska låtar och jämför med vad man känner och minns av olika klistermärken och flygblad. Då borde det vara klart för de flesta att nationalistisk musik förmedlar viktiga budskap mycket mer effektivt.

Hur många blev nationalister genom musiken? Hur många blev nationalister genom flygblad?

Skulle vara önskvärt om fler tänkte till kring detta. Det blir kanske ingen ny nationalistisk våg om man inte tar vara på denna.

Håller med om vikten av genrebredd. Det är en brist att nationell musik är så förknippad med några få genrer, det leder till att ingen gör nationell musik när de genrerna är otrendiga. Det är också problematiskt att försöka pracka på människor musik som inte intresserar dem, bara för att det finns utövare inom genren som har nationella åsikter.

I allmänhet behöver vi bli bättre på att värva kreativa, kulturintresserade människor, det gäller inte bara musik. Kreativa människor dras till kreativa sammanhang, så det bästa sättet är väl att själv vara kreativ och intressant så gott det går.

Ja, det skapas inte heller så mycket kultur i en pseudointellektuell och prestigefylld miljö.

Till en början vore det även önskvärt om de som är duktiga på musik kan tänka sig att göra nationalistisk musik i olika genrer, kanske även testa på sådana genrer de själva inte lyssnar så mycket på. Detta eftersom att man då har brutit status quo och visat att det faktiskt går. Det kan också skapa en mindre skara lyssnare som gärna vill se mer sådan musik och det kan i sin tur leda till att de som redan gör annan musik börjar göra mer nationalistisk musik eller att de som gillar andra genrer vågar försöka sig på att göra annan musik.


Ja, det stämmer bra. Man skulle kunna säga att det behövs politiskt oberoende kulturplattformar med en etnocentrisk värdegrund. Där de kreativa människorna kan samverka.

Det vore också bra om om de personer som har någon kreativ talang som de sitter och trycker på faktiskt försöker ta tillvara på dess potential och vidareutvecklar den. Övning ger färdighet. Vi behöver mer kultur och det bästa är om man testar sig fram helt enkelt.

Som glad musikant och nationalist är mina spontana tankar om nationalistisk musik att den ofta är usel och som bäst medioker. Hade det varit musiken som avgjorde den politiska hemvisten hade jag nog aldrig blivit nationalist.

Sedan är det väl så att vill man någonting mer med sin musik - som att få komma ut och spela live - blir det minst sagt kymigt om man då har en uttalad nationalism i sin musik. Man kan ju tex glömma att få spela på någon festival, då det brukar vara idel vänsterfolk som håller i trådarna på dessa. Men även spelningar på den lokala rockklubben blir nog svårt att få till om man får stämpeln "Vit makt"-musik på sig. Både Sabaton och Raubtier har ju fått gå ut och dementera att de skulle vara någon form av "rasister". Hade de sagt någonting i stil med att: "vi är etnonationalister, vi vill se ett svenskt Sverige osv osv..." tror jag de hade fått återgå till att spela för en 20-30 pers på privata fester.

Till sist är det väl så att det gör det än svårare att hitta folk att spela med, om de dessutom ska ha rätt politiska åsikter. Det kan vara klurigt nog att hitta folk som vill spela ungefär samma typ av genre av musik, ska de dessutom tycka rätt blir det hart när omöjligt.

En politisk övertygelse uppnås, tror jag, ofta av olika omständigheter. Att ha en hemsida, sprida lite klistermärken och flygblad, samt tillhandahålla musik och litteratur är närmast att klassificera som mataffärernas "smör och bröd" för de grupper som vill vara med och påverka. Det är i varje fall väldigt många som först sett ett klistermärke i skolan, fått ett flygblad i brevlådan eller via någon bekant, lyssnat på svensksinnad musik, läst någon nationalistisk tidning/sajt och därefter tagit ställning för det svenska.


Så är det naturligtvis, men det gäller även författare, politiker och aktivister. Det är enklare att få vara med på etablerade regimtrogna politiska arrangemang om man inte tar ställning för svensk nationalism.


Det är inte enkelt att vara regimkritiker, man måste ha en inre passion som håller lågan levande genom vått och torrt för att hålla ut och kunna verka långsiktigt.

Eller för att citera Mark Twain:

"I början av en förändring är patrioten sällsynt, modig, hatad och föraktad, men när hans sak röner framgång så ansluter sig den skygge, för då kostar det ingenting att vara patriot."

Sedan så finns det ju egentligen ingenting som säger att sångtexterna alltid måste vara rättframt nationalistiska, det räcker om de är regimfientliga och/eller svensksinnade för att bidra till kulturkampen.

Varför fungerade det på 90-talet då?

Bra fråga. Men var det några fler än Ultima Thule egentligen? Som nådde ut utanför de redan frälsta?

Jag förstår inte riktigt vad du menar. Nådde de andra banden endast redan övertygade nationalister?

Ja, antagligen. Eftersom jag inte var nationalist då och det enda bandet med nationalistiska böjelser jag känner till från 90-talet som man ibland kunde hitta i skivsamlingen hos vanligt folk när man var på fest var just UT.

När jag började gå på fest var det inte lika vanligt med skivor. När man däremot var ute på fest kunde man hos vad du benämner som vanligt folk höra en hel del annan nationalistisk musik. Så din analys verkar inte stämma.

Det är ingen analys. Bara mina egna erfarenheter.

Ok. Ja, det är nog bra att jämföra olika erfarenheter om man vill skapa en så pass korrekt analys av situationen som möjligt. Jag är själv inte musiker men anser att det funnits både bra och dålig musik, rent musikaliskt. Sedan verkar det som om musik för många inte alltid har så mycket med vad som musikaliskt låter bra eller inte. Utan känslan som musiken skapar hos dem. Ytterligare verkar det också ligga i människans natur att anse att alla som lyssnar på annorlunda musik än en själv lyssnar på skräpmusik.

Sedan ligger det en del i detta också:


Exempelvis så klassar jag själv band som Sabaton och Raubtier som nationalistisk musik. Det betyder inte att bandmedlemmarna behöver vara nationalister eller att de är det officiellt. Men deras musik bidrar åtminstone till sådana strömningar i samhället och fyller alltså en funktion för den nationalistiska kulturkampen.

Nationalistiska musiker behöver inte skylta med politisk tillhörighet heller. Det viktigaste är att musiken sprider sig inte att nationalistiska band får en politisk etikett.