Känner killar/män kärlek lika starkt som tjej/kvinnor?

Känner könen kärlek lika starkt? Det är en fråga jag ställt mig själv i många år. Bland mina egna pojkvänner, vänners pojkvänner, i föräldrars, bekantas förhållanden så har det alltid känts som att kvinnorna känner mer, är mer kära, älskar mer, vill mer, håller om mer, rår om mer.

Jag har alltid, oftast, uppfattat kärleken starkare och tydligare hos tjejer och kvinnor, alltså oavsett åldrar. Jag tycker att man ser det mer i deras ögon, hör det på deras röst, ser det på deras beröringar. Killarna/männen verkar alltid mer dämpade? Har det något att göra med hormoner, dagens samhälle, förväntningar eller uttrycker dom olika könen verkligen kärleken så annorlunda?

Tjejer kanske visar det på ett mer puttinuttigt vis - men annars tycker jag att killar verkar känna minst lika starkt. Eller nä, jag vet att de känner lika starkt. De bara visar det annorlunda.

Hur då menar du i så fall? Det är väl även det det lutar mot att jag själv tror. Men då tänker jag; på vilka 'typiska' sätt visar dom kärlek i stället då? Genom att byta glödlamporna när man själv inte når? Genom att hjälpa till med praktiska saker? Och i sådana fall varför? Varför visar inte män kärlek på samma puttinuttiga vis? Där tänker jag mig nästan att det måste ha och göra med hormoner och kvinnors modersinstinkter.

Jag är kille/man och upplever det snarare tvärtom.

Säger inte att jag har rätt men jag säger att du har fel.

Åh, vad underbart med perspektiv från det motsatta hållet! Berätta gärna hur du upplever det?

Enligt mig går det inte att jämföra för könen visar sina känslor på olika sätt. Kvinnor är nog som du påstår med gosiga i förhållanden medan män inte skulle tveka på att slåss och dö för sin partner när reptilhjärnan slår igång.

Precis. Det kanske sitter i sedan stenåldern? Kvinnor tar hand om, månar, kramar, lagar mat, gör det mjuka medan männen är rock solid för deras skull och skulle preja ner en mammut utan att tveka? Måste väl vara det. Stenåldern hänger sig kvar!

Det enda som har ändrats är väl egentligen omgivningen. Människor är som de alltid har varit, och så kommer de även alltid att vara. Skillnaden från nu och då är ju situationen, men den mänskliga biologin fyller samma roll nu som då.

Istället sätter vi etiketter på saker, så det känns bättre att rättfärdiga det vi gör - men även på stenåldern hade folk kul, andades samma luft, sprang till de blev trötta i benen, knullade och hade ångest. Kanske inte samtidigt, dock.

Jag är en galet kärleksfull person och visar det jävligt mycket om jag har starka känslor för någon. Ja jag är "puttinuttig", eller vad man ska säga. Jag älskar att kramas, pussas, hålla hand, skeda, gosa, ja du fattar.

Däremot är alla tjejer jag träffar (ja ok till en början likadana) men går 2-3 veckor så är de svin. Jag har ENBART erfarenhet från sviniga tjejer som gärna är otrogna, taskiga, manipulativa och inte alls okej.

Så jag ser det snarare som att det är tvärtom och vet att jag är långt ifrån ensam att vara så "kärleksfull".

Och nej jag är inte "mesig" av mig om någon skulle läsa och tycka detta. Jag är snarare väldigt manlig, råkar bara vara kärleksfull och älskar trots allt fortfarande kvinnor. De är det bästa som finns.

Sen är det väl lite som ni diskuterat nu. Om jag älskar en tjej/kvinna skulle jag försvara henne med mitt liv om jag så hade 100 personer efter mig med slagträ. Det är också kärlek.

En eloge till dig från alla kvinnor för att du är en MAN som älskar närhet, att ta och ge. Jag önskar dig lycka till i framtiden att hitta en kvinna som kan ge det samma till dig.

Tack för det. Jo jag önskar också någon gång (gärna snart) hitta någon som verkligen älskar mig och visar det mer än i ett par veckor/månader.

Jag har allt i mitt liv på plats till 100%, ser jävligt bra ut och önskar bara att någon ville dela det med mig. Låter kanske väldigt självgod men ibland tänker jag att jag önskar att någon "förstod" hur jävla bra jag är egentligen, haha.

Träffar en tjej nu som jag börjar få ordentliga känslor för, och hon har sagt detsamma. Dock drog hon "Jag är väldigt velig av mig, bara så du vet" ikväll och det känns ju lite halvkasst. Jag brukar ge upp vid den här punkten och ta nästa person ett tag men kanske dags att inte ge upp så lätt, kanske därför det alltid skiter sig. Men jag är ganska rädd för att bli sårad då jag för 3-4 år sedan blev lämnad av mitt livs kärlek (tror/trodde jag). Tänker fortfarande på henne dagligen

Det beror på vilka grupper man studerar. Om vi bara utgår från personer som är i ett förhållande så känner tjejerna starkare kärlek. Detta eftersom tjejer har möjligheten att välja och vraka bland horder av kärlekskranka killar. Eftersom det anses feminint att vara för känslosam väljs dessa killar bort. Bland singlarna har vi alltså de mest kärleksfulla killarna. Bland tjejerna är det tvärtom, de tjejer som inte har någon kille har förmodligen valt att leva ensamma för att de inte känner så stark kärlek.