Varför nöjer sig vuxna med lågavlönade skitjobb?

Vart har jag skrivit att någon annan bad mig att göra det? Det var MITT val, dels för jag hade ett personligt intresse och ville utvecklas och dels för att det genererar till ett bättre jobb i slutändan.

Du låter som just en av dem som inte lyckats i livet. "Man kan tjäna bra.... njuta mer av livet än en utbildad jurist".. ser du hur dum du låter eller? Klart man KAN göra det men verkligheten ser tyvärr inte ut så, utan tvärtom. Majoriteten har ett bättre liv och kan njuta mer av sin fritid och dessutom leva längre om man har lyckats karriärmässigt. Det finns studier på det, inget snack.

Sen att en jurist "endast" skulle tjäna 10k mer än en snickare kan du ju fetglömma. 1. En jurist har en lön på ca 45-55kkr efter x antal år på tex. en byrå. Sedan kommer oftast en bonus på 3 månadslöner varje år.. alltså om vi räknar medel på det blir det 62,5kkr i månaden, i snitt. Vad tjänar en snickare? ja justdet.

2. Snickaren (exempelvist) är allmänt mer bitter oftast.

När du tex bokar en resa så har du en budget, du anpassar hotellpriset efter din plånbok.. dvs ett billigaste alternativ så du kan dricka så många bärs som möjligt istället för pengarna... så tänker en lågavlönad städerska eller ica-kassör. En välbetald akademiker däremot checkar in på ett exklusivt hotell med oceanview och njuter av god service som finns att tillgå. Betalar för det utan att behöva känna ångest.

Alltså bara ett exempel på vilken skillnad det är, detta vet jag eftersom jag själv upplevt båda delarna

Jag har alltid haft det lätt i skolan. Bra betyg och lätt för att lära i princip alla ämnen. Men det har alltid inneburit en extrem stress och ångest.

Karriär är något jag förknippar med att plugga för evigt. Att alltid behöva vara på hugget, arbeta mot deadlines och kanske vara tvungen att byta jobb hit och dit. Ständig stress och ångest låter det som för min del.

Nej då har jag hellre ett tryggt, tråkigare jobb med lite lägre lön. Efter arbetsdagen är det bara att släppa jobbet och spendera fritiden på meningsfulla aktiviteter.

Sen är det klart att om man har något man verkligen brinner för passionerat, då förstår jag. I sådant fall blir det ju som att syssla med sin hobby och få betalt för det. Men alla kanske inte hittar något sånt i livet. Jag har då inte gjort det.



Undersköterska är inte en universitetsutbildning. Undersköterska blir du på gymnasienivå.

Återigen tycks en blänkare om att läsa post #215 & post #233 vara på sin plats.

Undersköterska är dessutom bland de enklaste utbildningarna du kan gå.

Vad är ett lågavlönat skitjobb? Mcdonalds och ICA verkar vara de störta bovarna där så kallade skitjobb finns.

Folk mår troligen bra av att jobba där, man vill inte/orkar inte studera vidare. ( Alla kan inte sitta bakom ett skrivbord hela livet)

LOL, jo för vad man än studerar till så är det skrivbord som gäller.

Okej. Jag har nämligen en person på facebook som är runt 24 eller något som förra veckan skrev en status om att hon äntligen fått sin undersköterskeexamen, så jag antog att det var eftergymnasial nivå.

http://www.studentum.se/underskoterska.html#moreAboutSearch

"Man kan utbilda sig till undersköterska genom att gå Vård- och omsorgsprogrammet inom gymnasieskolan. Man kan även läsa Vård- och omsorgsprogrammet genom Komvux och på så sätt bli behörig att arbeta som undersköterska. Det finns också en mängd vidareutbildningar för redan yrkesverksamma undersköterskor inom Yrkeshögskolan."

Att hon just sa "äntligen" var nog för att hon är 24 år. Kan dock tänka mig att medelålderna bland de som väljer att utbilda sig till det är högre än så.

Är alltså utbildningen som sådan det som skiljer ett skitjobb från ett annat jobb? Inte jobbet som sådant med allt vad det innebär från arbetsuppgifter till lön? Då är väl svaret på frågan ännu enklare, det finns helt enkelt en hel del folk som inte vill/kan/orkar plugga, och som därför också gör ett aktivt val, nämligen att inte bli akademiker.

Finns väl inget självändamål med pluggandet som sådant, om det inte ger något mervärde för individen ifråga, på kort eller lång sikt? För då skulle väl alla som hänger på universiteten år efter år ha de mest "meningsfulla" jobben när de väl kommer ut i arbetslivet? Vem kan ge sig själv rätten att påstå att dessa så kallade skitjobb inte är meningsfulla för dem som utför dem? Finns säkert massor av människor med sådana jobb som inte håller med, då folk har olika referenser och åsikter om vad som är meningsfullt för dem själva.

Jag skulle säga att ett skitjobb är ett jobb oftast av fysisk karaktär, inte allt för bra betalt, dåliga möjligheter till avancemang, obefintlig chans till intern vidareutbildning osv. Oftast stannar inte personalen så länge utan byter när något bättre dyker upp. Tänk städare, sopgubbe osv.

Det är bra mycket bättre att ha ett skitjobb, för det är ändå ett jobb, än inget. Även om man inte kan göra avancemang på den arbetsplatsen så lär det bli lättare att komma till ett annat jobb senare.

Det som jag personligen gillar med skitjobb är att den typen av jobb är inget man tar med hem, eftersom man arbetar med kroppen. På kontorsjobb har många svårt att koppla bort jobbet när de är hemma, jag inkluderat. Skulle jag få betalat för allt tid jag lägger ner för att tänka på hur man ska lösa det ena och det andra på jobbet så vore min lön bra mycket högre.

En stor fördel med ett såkallar iq-befriat jobb är ju att man får mycket tid att fundera på på annat än jobbet ,det tycker jag är ett stort plus. jag jobbade tidigare på en industri och min hobby är bilar, så jag kunde bygga mycket saker till bilen på jobbet ,hade tillgång till rörbock fräsar svetsar och fick ta väldigt mycket material på jobbet . man får ju se till sånna fördelar också . fast gillar man gem så är det ju perfekt med ett kontors jobb

...i början ja, men också en karriär som leder till mer pengar... Det är skillnaden sörru.